Feelgood Miniatures

Jag är så glad för Angelicas skull att hon äntligen kunnat komma igång med ridningen igen. Olle är nu tillräckligt bra för att sättas igång så jag hoppas verkligen att de kan hålla igång nu!

Sötnöten fick sin ettårsvaccination idag och han verkar än så länge inte så påverkad av det mer än att han spydde i bilen, men jag tror det beror på åksjuka. Han har stora problem med att åka bil och det slutar – tyvärr – ofta med att han spyr. Stackars liten…

Upplagt via mobilen

Bild från idag

Jag har kunnnat rida tre dagar på raken utan att höften har gjort alltför ont! Höger höft känner jag inte av alls! Jag minns inte ens senast det hände! Måste vara för typ ett år sedan eller något sådant. Hoppas det fortsätter så!

Jag har verkligen saknat att kunna rida regelbundet. Tyvärr är det ju alltid någonting som kommer i vägen: sjukdomar och skador på såväl mig som Alice, mina kroppssmärtor, mina sömnbesvär (som gör mig extremt trött och matt emellanåt), mina besvär med migrän och IBS (magproblem) och sedan vill det ju till att det är tjänligt underlag också.

Håll tummarna för mig och Alice att det någon gång vänder! Just nu njuter jag dock av att jag faktiskt kunnat rida överhuvudtaget!!

Alice ÄR verkligen bäst i världen på att skada sig.

Upplagt via mobilen

Alices ben var ännu bättre idag även om de där nedrans såren finns kvar. Hon verkar fortsatt obekymrad över dem så länge jag inte har benskydd. Jag hoppas infektionen ger sig snart! Det blev ridning i skogen i dag igen. Red lite sick-sack och volter mellan träden, över stockar, klättrade lite och sedan en vända på skogsvägarna. Hon var TAGGAD utan dess like! Inte lika fånig idag som igår, men laddad så in i norden. Redo för arbete!

Vi mötte andra hästar (först en och vid ett senare tillfälle kom tre till) och då var jag helt övertygad om att hon skulle balla ur, men hon höll sig på mattan bägge gångerna. Jag hittade en sträcka i skogen där underlaget var tillräckligt bra för galopp så hon fick faktiskt sträcka lite på benen där. Det kändes som om hon skulle explodera, men det gick faktiskt riktigt bra! På tredje vändan blev det några pyttebockningar, men hon slutade så fort jag sa till henne – redig tös!

Vi matchade i blått – rött – vitt idag. Tycker själv att vi var ganska fina!

Nu har hon lyckats lägga till ytterligare ett sår på sin meritlista. Inget märkvärdigt sår visserligen, men ändå. Matte suckar.

Upplagt via mobilen

Hahahah – snygg bild va?? Jag blir fullkomligt mosad av godismonstret Alice! Eller så ville hon kanske bara ge mig en kram?

Jag red faktiskt ut på Alice idag. Hennes infektion är fortfarande inte bra, men hon är mycket bättre än igår, är ohalt och har opåverkat allmäntillstånd (ingen feber och så vidare) så hon är ju därmed i ridbart skick. Jag tänkte att det nog är bättre med försiktig motion för att öka blodcirkulationen och framförallt ge henne lite hjärngympa istället för att hon bara ska stå.

Att hon behöver bli av med överskottsenergi och få mer hjärngympa stod klart ganska omedelbart. Hon var väldigt taggad redan från start och jag hann inte längre än till grannen innan hon började ”fåna sig”. Deras åring blev lite busig och då blev det inte längre en taggad häst jag satt på – utan en spänd stålfjäder. Det var nätt och jämnt att jag tog mig framåt förbi hagarna då hon stannade flera gånger och antingen stod fastfrusen i marken eller började backa.

Till slut kom vi dock vidare, men det var som sagt en väldigt spänd Alice. Hon ryckte till för minsta lilla och kändes väldigt explosiv. Hon gjorde dock inga dumheter. Efter ett tag slappnade hon av lite. Hon var fortfarande spänd, men mer taggad än någonting annat. Det blev skritt och trav på vägarna i skogen och som sagt – även om hon var spänd och väldigt taggad och fånade sig i början så skötte hon sig faktiskt resten av turen.

Jag hoppas att vi bägge kan hålla oss i ”ridskick” så att vi kan hålla igång lite i alla fall. Vill inte att det ska bli fler avbrott nu!

Klockan är lite mer än halv sex och det är fortfarande ljust! Bilden blev dock lite överexponerad, men de andra blev för mörka så det fick bli den.

…eller inte. Två dagars igångsättning och sedan blev hon sämre igen. Höger bakben är varmt och svullet och har några nya utslag. Vänster bak är inte lika illa, men även där har hon blivit lite mer varm och svullen igen. Även vänster fram är lite varm och svullen, även om det är minimalt. Nu har även bägge fram fått små, små utslag – det var ju bara bakbenen som var drabbade förut.

Till råga på allt hade såret på vänster bak gått upp och såg lite infekterat ut så det fick jag rensa och rengöra så att läkningen kan börja om. Varför kan det inte bara någon gång gå lätt och smidigt? Varför ska det alltid bli bakslag? Varför ska det hela tiden vara diverse motgångar?

Glömde kameran, men tog lite bilder med mobilen istället. Dock kan jag inte föra över dem till datorn just nu så jag slänger in en tidigare bild istället.

Idag fick hästarna pedikyr. Jag valde att strunta i snösulor nu för det lär väl (förhoppningsvis) inte bli en halvmeter snö och kommer det snö så blir det så ynka lite att det inte är nödvändigt med snösulor. Alice har blivit bättre och bättre med skoningen för varje gång och det är verkligen jätteskönt för både henne, mig och framför allt hovslagaren. Däremot så har hon ju en hel del överskottsenergi nu så hon blir lätt väldigt otålig. Hon har ju dåligt tålamod som det är, men med överskottsenergi blir ju inte det direkt bättre. Men, som sagt så går skoningen bättre och bättre.

Alice blir varmskodd

Hade last-/transportträning med Alice idag igen och det gick jättebra! Redan på första försöket gick hon raka vägen på (och ut) samt stannade på kommando flera gånger på väg ut ur fronturlastningen. Jag gör så för att hon inte ska tro att man ska ”rusa” igenom transporten varje gång utan att man ibland kan behöva stanna. Blev stolt över henne att hon var så duktig! Jag brydde mig inte om att lasta henne fler gånger. Det kändes så bra att jag inte tyckte att det var nödvändigt att ”tjata ut det” i onödan.

Så jag släppte istället lös henne på gårdsplanen (inhägnad, givetvis) så att hon fick göra vad hon ville. Det blev en del bus, lite kikande och sedan var hon faktiskt en hel del kring transporten och undersökte. Rätt vad det var så beslutade hon sig för att knalla in i transporten och ut genom fronturlastningen! Det roligaste av allt var att hon gjorde om det några gånger till! Jag fick med några av dem med kameran, så jag tänkte knåpa ihop en film! Tills dess får ni nöja er med en bild.

Jag kom på lite för sent att det är en stor säkerhetsrisk att ha den lilla dörren öppen när hon får gå i transporten på egen hand, stängde den sedan – men, som sagt var det ju lite väl sent påtänkt. Jag hade tur att ingenting hände.