Eftersom jag inte har någonting nytt att visa så tänkte jag visa en liten serie av videos som visar vad jag och Alice gjorde förra vintern med början på nyårsafton 31 december 2010 och fram till den 8 mars. Detta är del 1 av 8! Du kan ändra så att videon går att se upp till 720p (HD) genom att hålla muspekaren över ”hjulet”. Om videon hackar så kan du välja att se den på YouTube genom att klicka på YouTube-ikonen.
Jag skulle vilja ha ett Nathe-bett i modell jaktkandar/kimblewick eller ”babypelham” (pelham med korta skänklar) för att ha som ”rida-ut-bett” när Alice är överladdad. Normalt sett är hon ju jättelydig, busar knappt ens än gång utom lite ”skuttande galopp” (alltså inga bocksprång) och stannar för minsta förhållning oavsett vilket bett hon har (eller på hackamore). KAN inte ens ha skarpa bett då för hon blir ”för lydig” då hon är så känslig i munnen.
MEN – när hon har överskottsenergi – då är hon inte fullt lika lydig även om hon inte blir okontrollerbar. Hon blir tittig, spänd, busig och alla reaktioner blir tio gånger större så blir hon rädd för eller ”upprymd” över någonting blir reaktionen med andra ord ganska kraftig. Då kan det vara skönt med någonting mer än ett vanligt bett – men som ändå är mjukt och snällt mot munnen. Vanliga stålbett blir ju faktiskt ganska elaka i munnen om man råkar bli hängandes, rycka och så vidare som det ju faktiskt kan bli om hästen busar, bråkar eller blir rädd för någonting. Därför tycker jag att Nathe-bettet skulle vara perfekt till Alice eftersom mundelen är så mjuk, men att bettet ändå har hävstång så den ”säger till” på fler ställen än bara munnen.
Sist jag red ut (med Sara i söndags) så provade jag mitt Happy mouth (eller om det är ett Apple mouth? Sak samma ni vet vilket jag menar.) och det fungerade ganska bra. Men, det jag tycker är bra med Nathe-betten är att de är mjukare vilket för det första gör att eventuella bitmärken inte blir så hårda/skarpa/sträva och för det andra gör dem mer flexibla/inte så stela i munnen = snällare mot en känslig mun. De är dessutom smalare i mittpartiet där tungan är. Helst hade jag givetvis sett att hela bettet var tunnare – även där de ligger an mot lanerna. Men de är faktiskt inte jättetjocka, även om de hade ”haft råd” att vara snäppet smalare enligt mig.
Frågan är dock om jag kan rättfärdiga att lägga så mycket – på ett BETT? Jag tänker givetvis inte köpa ett nytt, det blir alldeles för mycket pengar tycker jag. Men, jag har sett att det då och då dyker upp begagnade som ändå kan vara i bra skick (en del i nyskick) som ligger runt 1000-lappen. Helt klar billigare än nypris, men fortfarande mycket pengar för ett bett…
(Hahah – vad många ord och uttryck det blev där jag använder citationstecken!)
Läs noga nu, för detta är ingenting som jag säger ofta. Det är nog första gången på över tjugo år (vad jag kan minnas i alla fall) som jag säger detta:
JAAA – det snöar!!!
(Av någon anledning vägrar det dock att fastna på bild?)
Varför gillar jag detta nu då? Jo, för att om det kommer tillräckligt med snö så kommer jag faktiskt kunna göra någonting mer än bara skritta! Jag gillar att det fryste på eftersom ju inte var så bra för marken i hagarna att det var så blött = upptrampat. Men, sedan kom det ju inte tillräckligt med snö = för hårt och knögligt underlag för att kunna göra någonting vettigt. Håll tummarna att det kommer tillräckligt med snö denna gång så att underlaget blir tillräckligt bra!
Nu är det så kallt att hästarna får frost lite här och var. Här kommer två bilder på en söt, frostig Olle som har frost på mulen och i pannluggen (hela manen och svansen också, men det syns ju inte på bilderna).
Lagom till att Alice blivit helsnaggad så slår kylan till! Det var ju bra tajmat… Suck. Lite mer än -15 (eller säger mindre än? Jaja, kallare än -15 menar jag i alla fall) var det i morse – hur kallt var det inte i natt då?? Stackars gumman fryser jättemycket så jag har fått bylta på henne och då verkar hon nöjd. Det går inte ens att ta av täcket för att borsta utan jag får vika upp sektioner och skynda mig för hela hästen står och skakar annars. ”Lilla” pluttan då… Men, som sagt. Nu är hon påbyltad med dubbla täcken, halstäcke, benskydd runtom och fri tillgång på hösilage så då verkar hon tycka att det är OK igen.
Fattar inte varför hösilaget alltid ser så brunt ut på bild?? Det är mycket grönare i verkligheten. Jättekonstigt, för man ser ju att Alices täcken är gröna?
Eftersom Alice har börjat sparka och trampa sig själv igen har jag fått ta det tråkiga beslutet att börja med skydd i hagen igen. De bästa skydden att ha i hagen som jag hittills provat är Hööks terrängskydd. Bakskydden jag har nu har jag dock inte haft förut – hade frambensskydden runtom förra vintern då bakskydden var alltför dyra och frambensskydden passar bra även i bak. Men, nu hade ju Hööks REA på skydden så då passade jag på för det är ju bättre med så höga bakskydd som möjligt då hon sparkar sig även högt upp på benet. Så här ser hon ut i hagen just nu:
Bootsen jag har i bak är storlek Large. Det är nätt och jämnt att de kan sitta på bakhovarna (som ju är lite mindre än framhovarna), men förhoppningsvis kommer de att skydda kronan och framförallt kronranden tillräckligt.
Plockade upp mitt fina Horse Guard täcke som jag skulle ha på Alice under promenaden idag (hon fryser som hejsan utan nu när hon är nyklippt) och fick syn på att det har stora missfärgningsfläckar… Blev lite ledsen när jag fick syn på det eftersom det är ett väldigt dyrt täcke och jag har bara använt det två gånger förut. Jag vet inte hur de har uppstått och har ingen aning om ifall det går att göra någonting åt dem. Jag tror knappt det. Jag får nog stå ut med att det ser ut så nu. Synd på ett så fint, dyrt täcke i annars nyskick…
Här kan ni se fläckarna (det som är lila-rosa) och även en del av den ojämna klippningen som jag nämnde i inlägget om klippningen.
Idag provade jag någonting som jag aldrig har gjort förut. Jag gick på promenad med bägge knasbollarna! Vi tog en svängom på fältet i det fina vädret. Jag hade Gizmo i vänsterhanden och Alice i högerhanden. Jag var lite skeptisk för hon var väldigt taggad och lite ”hispig” (hon har stått i tre dagar och är helt nyklippt) när jag skulle ställa upp henne på gårdsplan för fotografering. Jag funderade på att strunta i det, men sedan lugnade hon ner sig så jag ville prova trots allt.
Det gick till största delen bra, men hade tre små tvister med Alice. När vi gick förbi grannens hage så var det en häst där som började ”showa” och det ville Alice hänga på. Jag fick säga till ett par gånger för att hon inte skulle börja bralla. Jag ville verkligen inte att hon skulle börja ”trampa runt”, springa in i Gizmos koppel, trassla in sig och/eller skada Gizmo. Hon lyssnade i alla fall så vi kunde promenera vidare.
Vi kom en bit till och då började Dacke och Tyra härja runt i hagen och det eldade upp henne igen. Vid det här laget hade jag dock – av säkerhetsskäl – dragit kedjan genom munnen så jag hade mer att säga till om. Jag hatar verkligen att sätta en kedja i munnen på hästen! Avskyr det! Men, hon var så laddad och ”explosiv” att jag helt enkelt inte vågade något annat – vare sig för min, Gizmos eller hennes del (kan ju skada sig om hon tar sig lös).
Det blev så en tredje gång också – när vi kom tillbaka och Dacke & Tyra satte igång igen. Jag fick säga till på skarpen flertalet gånger eftersom hon blev så uppspelt av situationen. Hon skulle behöva jobba av sig! Jag hoppas verkligen det snöar ordentligt nu så att det blir tillräckligt med snö så att det går att göra någonting mer än att skritta och trava lite på några få ställen där det ändå nätt och jämnt är tjänligt underlag.
Men, hon var fortfarande lite varm i vänsterbenet från igår, så hade ju inte kunnat jobba henne hårt idag även jag hade kunnat. Får se hur benet är imorgon, är det bra och det är bra underlag så ska jag – om jag orkar – antingen longera lite lätt eller rida ut ett lättare pass i skritt och trav.
Börjar med att be om ursäkt för dåliga bilder, de är tagna med mobilkameran.
Nu är min nallebjörn en häst igen! Klippte henne igår och det fick bli en helklippning den här gången också. Hennes päls växer ju ut så fort och jag har ju varma täcken till henne (samt ridtäcken) så jag ansåg inte att det fanns någon anledning till att spara päls någonstans. Började med att sätta upp manen så att den inte skulle vara i vägen. Hahah – snyggt va?
Här har jag börjat klippa. Det är stor färgskillnad på det klippta och det oklippta. Oklippt är hennes vinterpäls rödbrun, klippt är den riktigt mörk – påminner om hennes far Alcatraz. Bilden visar inte färgerna korrekt, men ni får ett hum om det i alla fall.
Jag brydde mig inte om att klippa snyggt på något vis, skyndade på det hela för jag var trött och frös. Resultatet blev en väldigt fult klippt häst (ojämnt), men jag orkar inte bry mig. Det ser bättre ut på bild än vad det gör i verkligheten.
Ser ju även lite roligt ut med ringarna runt ögonen och den håriga mulen, men jag vägrar klippa bort känselhår så då får det vara så. Vi ska ändå inte till någon tävling eller utställning och som sagt växer ju hennes päls ut så fort att det inte kommer synas så väl efter ett tag.
Alice & jag önskar alla en riktigt bra dag!
Nu är hon igång och sparkar på sig själv igen. Igår fick jag rengöra två sår – ett på vardera bakbens insida. Det vänstra var värst och på det benet var hon dessutom varm och svullen. (Pälsen är vågig för hon var lindad precis innan fototillfället)
På högra bakbenet fanns ingen värme, bara lite svullnad och såret är ganska litet. Efter rengöring såg det ut så här:
Förra vintern fick hon ju gå med benskydd och boots runt om för att hon trampade sig och sparkade på sig själv hela tiden. Dels busade hon mycket mer då eftersom hon hade först Dacke och sedan Blixten att gå ihop med och det var ju många busrundor och en del bråk per dag. Dessutom tror jag att den djupa snön förra vintern förvärrade problemet eftersom de måste göra ”större benrörelser”.
Med Olle är det mycket lugnare, så hon håller väl bättre koll på benen då, antar jag. Denna vinter har hon knappt gått med skydd alls. Det var en period där hon fick trampskador i kronränderna (en fram, en bak) och jag tröttnade så hon fick gå med boots runt om. Nu har hon dock gått ”skyddlös” ganska länge – jag vill ju inte ha det om jag inte måste! Men, nu börjar hon ju att skada sig igen så det blir väl till att sätta åtminstone bakskydd på henne. Vill inte att hon ska skada sig något mer, det får räcka nu – tycker jag!
Så här kan det se ut en kall förmiddag i Februari.
Inte ta kort eller filma när man rider! (Jag på Alice)
Men – återigen – jag antar att jag inte är den enda syndaren här? 😉 Jag har minsann sett andra sådana här bilder och videor. Men, det gör det ju inte mer rätt för det. Det är farligt då man tappar helt fokus på det man egentligen ska göra: rida och hålla koll framåt och runtomkring sig!
Inte rida och prata i telefon samtidigt! (Sara på Dacke)
Men, jag ska inte säga någonting – för jag bryter faktiskt mot den regeln ibland också. Skäms på mig!! Men, jag antar att vi inte är de enda? Kom igen nu – erkänn att du också gjort det någon gång! 😉
Jag vill tipsa om Protector damasker med teddyfodring. Riktigt tjocka, mjuka och ändå stadiga skydd som verkar vara av bra kvalitet. Mina har i alla fall hållit sig i bra skick – har inte gått sönder eller blivit fula av användning eller tvätt. Efter tvätt kan visserligen teddyfodringen se lite ”knottrig” ut, eller vad man ska kalla det. Men borsta bara ut det med en karda (eller piggborste, men karda ger bäst resultat) så ser det nästan nytt ut igen!
Är ni sugna på sådana kan ni ju passa på nu för Smeagårdens Hästshop har REA på dem just nu så de kostar bara 149,- paret. Jag önskar att de hade funnits i XL så att jag hade kunnat ha lite längre/högre skydd i bak. Det fungerar med L, men hade velat ha dem några centimeter längre/högre.
De finns i färgerna (färg på skydd/färg på teddy):
Vit/Creme, Brun/Creme, Svart/Creme och Svart/Svart.
Ibland kan jag fortfarande känna tävlingssuget, men när jag tänker på hur jobbigt jag tycker att det är, hur mycket det kostar och hur svårt jag har att hålla igång både mig själv och Alice så känns det inte som någon idé. Jag tycker ju inte att det är så roligt att tävla, bara ibland.
Det var ju av alla ovanstående anledningar samt det faktum att jag inte gillar den ”hets” som blivit även på låga klasser (orkar inte gå in på allting här, har skrivit om det redan – se under kategorin tankar & funderingar om ni är nyfikna) som jag beslöt att ”lägga tävlandet på hyllan” så att säga.
Men, som sagt. Ibland får man ett litet sug att plocka ner det från hyllan igen. Speciellt som att jag vet att jag har en så fin häst i Alice.
Har aldrig varit med om maken till bråkig hösilagebal! Först fick Magnus knappt tag i den med traktorn. När han försökte välta den så bara gled den, eller så hände knappt någonting alls. Sedan när han väl fick in den i ligghallen så kunde vi knappt rubba den (för den hamnar lite bakom en vägg så han kan inte ställa den på rätt ställe direkt med traktorn utan vi får välta den för hand för att den ska hamna på rätt plats – se bild nedan). Tur att Sara var där så kunde vi vara tre vilket gjorde att vi kunde ”flippa” den. Ja… vad händer då? Jo, den välter helt snett och ”fastnar” mot en vägg och lagrena börjar lossna och vika ner sig = ännu svårare att flytta på den.
(Bilden är inte från idag)
När vi kör ut ny bal passar vi samtidigt på att lasta skopan proppfull med hösilage och köra ut det till Alices och Olles höbur. Så, vi började med det så att balen skulle minska i storlek och därmed också minska i vikt och efter det kunde vi i alla fall skjuva på den, men vilket sjå! Snacka om bråkig bal. Suck.
(Bilden är inte från idag)
Ursäkta ett ganska tråkigt inlägg, men ville bara klaga av mig lite – hahah!
Idag fyller knashunden Gizmo ett år! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaa!
Måste bara visa detta bildspel på Dackemannen när han busade i hagen!
Bilderna är från hösten 2010.
Igår invigde jag en av mina nya hjälmar: en brun HaloRider Pluz som jag köpte till 60% REA hos Horze. Den kanske ser lite stor ut på, men den är jätteskön och i bra storlek, vikt och material och personligen tycker jag att den är snygg (annars hade jag väl inte köpt den, antar jag), men vet att många andra hatar denna modell av hjälm. Det enda minuset som jag ger den så här långt är att hakbandet är av blå nylon. Hade varit mycket snyggare med svart eller brunt. Men, fördelarna väger över den lilla detaljen så tummen upp så här långt! Hoppas den håller länge nu och att jag inte tappar den i golvet eller åker av och slår i marken med den.
Hahah – gillar den här bilden. Nog för att Alice har ett stort huvud, men här ser hennes huvud supergigantiskt ut!
Feelgood Miniatures 