Jag måste säga att jag har världens bästa inackorderingar! Inte nog med att de är skötsamma, de tvekar inte heller att hjälpa mig vid behov. Jag har ju mått väldigt dåligt i två dagar nu då magen ballat ur och de har hjälpt mig med mockning, vattenpåfyllning och att fylla höhäcken med hösilage. Gulliga ni! Jag är jättetacksam! Ni är bäst!
Det blev inga nya tassar för Alice idag, bara för Olle och Dacke. Dels var jag så dålig att jag inte orkade vara ute/på benen tillräckligt länge för att ”stötta” Alice som fortfarande inte är helt lugn med skoningen utan behöver moraliskt stöd och distraktion för att hovslagaren ska kunna göra ett bra jobb.
Dessutom blåste det nästan storm och det gjorde henne helt stirrig och det var ju knappast ett bra utgångsläge för skoning där målet är att hon ska vara så lugn som möjligt. Så, hennes omskoning blev uppskjuten en vecka så förhoppningsvis blåser det inga stormbyar då. Och så hoppas jag att jag får vara frisk också!
Det är HELT OTROLIGT! Slår aldrig fel! Den senaste tiden har det varit så att om det är en fin dag så är jag sjuk! Solsken och en pigg och glad häst, men själv mår jag pyton så jag inte kan njuta av det…
En natt som jag skulle ut och mocka (när jag ändå inte kunde sova) stötte jag på en sovande Dacke. Han lyfte på huvudet, men sedan lade han ner det igen och snarkade vidare trots att jag mockade runt honom. Blev inga bra bilder, tyvärr. Men det var så gulligt att jag bara var tvungen.
Är SÅÅÅÅ trött på stormar och allmänt dåligt väder. OK, det behöver väl inte vara den perfekta vintern (vilket dock hade varit bäst ur betesmarks- och insektssynpunkt), men måste det vara blött, kladdigt, isiga vindar, storm? Kan väl få vara liiiite torrt i alla fall? Inte ens bra betesmark klarar detta så länge till. På hårt belastade ytor börjar det bli rejält kladdigt. Tack och lov går ju inte leran så djupt i alla fall, som det gjorde i hagarna vi hade i Tibro när jag bodde där och hade mina hästar inackorderade.
En annan sak som jag är oerhört trött på är mig själv! Eller ja, min hälsa. Jag vill orka och kunna göra någonting NUUUU! Nu är jag sådär gnällig igen, jag vet. Men, det är svårt att låta bli och skönt att kunna skriva av sig.
Imorgon kommer bäste hovslagaren Hans hit och ska fixa till tassarna på Alice, Dacke och Olle. Appropå Olle så går det riktigt bra nu! Han är ute dygnet runt med Alice (ja, med tillgång till boxarna som ligghallar – givetvis) och hans hovar och ben är jättefina! Han fick inte ens en reaktion trots en tappsko. Han har gått barfota på den hoven i över ett dygn nu och ändå känns hov och ben riktigt bra. Jätteskönt! Håll tummarna för att det får fortsätta så.
Orkade tyvärr (och som vanligt) inte göra någonting mer än att mysa med Alice. Fast liiiite trickträning blev det i boxen. Vi fick till den djupaste bugningen hon någonsin gjort. DUKTIG! Kanske orkar jag göra mer imorgon? Om det inte stormar och spöregnar vill säga. Vi får se! Om inget annat kan jag ju öva mer på bugningen i boxen i sådana fall.
Hon har nästan blivit av med sin gräsmage nu i alla fall – trots att hon inte gjort nästan någonting på lång tid. Hoppas jag orkar sätta – och hålla – igång henne snart så hon får muskler också. Med bukmuskler kommer linjen stramas åt ytterligare. Dålig bild, men dagsfärsk i alla fall:
Jämför ovanstående mot denna bild som är tagen 21 oktober 2011:
Skillnad, eller hur? På den nedre bilden ser hon ju högdräktig ut!
I övrigt var det en hyfsad – om än lite rå – dag på dagen. Regnade ju inte på mig i alla fall. Gick en promenad på 25 minuter med Gizmo och det kanske inte låter som mycket för er andra, men för mina höfter, mitt bäcken och mina knän så var det lite av en bedrift då jag varit väldigt dålig det sista. Gizmo var givetvis jätteglad för han (liksom alla andra hundar, antar jag) älskar ju att gå i skogen. Så många spännande dofter där!
Ska det allvarligt talat storma igen? Blåser som hejsan där ute nu i alla fall. Hoppas det inte blir värre än så. Är oerhört trött på alla dessa stormar. Det har ju blivit mer vanligt än ovanligt med stormar nuförtiden.
Jag glömde ju att skriva i gårdagens inlägg hur det gick för djuren under nyårsnatten. Många djur blir ju väldigt rädda för fyrverkerier. Jag känner några vars hundar och katter far väldigt illa av det. Själv har jag tur! Gizmo brydde sig ingenting och Alice vet jag sedan tidigare år att hon inte bryr sig. Ingen av hästarna här verkade bry sig utan tog allt med ro, trots att de går på lösdrift. Tvärtom stod de alla ute i hagen och tittade på fyrverkerierna istället. Jätteskönt! En liten fördel med att bo nära ett militärt övningsområde? Det smäller ju året runt här på ett eller annat sätt.
Däremot hörde jag – när jag gick ut runt tolvslaget för att kolla till hästarna – vildfåglar ”pipa/kvittra” oroligt i skogen. Usch vad jobbigt det måste vara för många djur – speciellt vilda djur som inte har någon matte eller husse att ty sig.
Hoppas alla era djur klarade nyårsnatten lika bra som Alice & Gizmo.
Då har vi påbörjat ett nytt år – välkommen in i 2012.
Jag har nog inte riktigt fattat än att det är januari och ett nytt år då jag mentalt är kvar i december 2011. Men, jag antar att jag inte är den enda. Undrar vad detta år medför. För egen del hoppas jag på färre förluster än de senaste åren. Jag har förlorat alltför många av mina älskade djur. Jag var ju även tvungen att sälja två av mina älskade hästar och således förlorat även dem.
Jag hoppas även på färre skador och sjukdomar på såväl mig själv, mina nära och kära samt mina djur. Till exempel Alice har väl ändå under sina 5,5 år i livet avklarat tillräckligt mycket i sjukdoms- och skadeväg för att räcka en livstid, eller åtminstone för många, många år framåt.
Jag hoppas på mer ork för mig själv – att få må bättre såväl psykiskt som fysiskt – så att jag orkar sätta igång Alice igen och HÅLLA igång. Vill även orka gå promenader längre än 10 minuter med lille Gizmo utan att höfterna ska säga ifrån. Jag vill även orka träna mer agility med honom för det verkar han tycka är jättekul!
Vilka är era förhoppningar för det nya året?
Hoppas alla får en trevlig nyårsafton och ett fantastiskt 2012! 🥳
Tänk på djuren!! Hur vackra fyrverkerierna än är så finns det mängder med djur varje år som lider på grund av dem! 🥺
Äntligen en fin dag med sol och inga stormvindar. Vad händer då? Jo, då ligger jag utslagen större delen av dagen med migrän… Morr! Jag vill må bra/bättre nu så att jag kan komma igång någon gång! Blir tokig på att vara sjuk, ha migrän och ha ont hela tiden. Usch. Känner att bloggen blivit rena klagomuren, ska försöka att skärpa mig på den punkten. Vill kunna skriva mer om positiva saker!
Ridsportförbundet fortsätter att ändra sig. De har nu backat och infört en tillfällig frysning av den regel som retat upp tävlingsryttarna.
http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2011/12/TillfalligfrysningavMom1512/
Det är ju dock endast en frysning och regeln kan således komma att gälla i framtiden. Men, för tillfället kan alltså ryttarna i lugn och ro fortsätta att använda deras favoritutrustning (så länge den håller sig till de tidigare satta utrustningsreglerna, vill säga).
Det kan inte vara många som missat stormen kring Ridsportförbundets förtydliganden och ändringar i TR gällande loggor på klädsel och hästutrustning på tävlingsbanan. Folk är fortfarande uppretade över ändringarna kring licenserna. Exempelvis gick priset på licensen för de ryttare som tävlar lokala tävlingar upp från 150,- till 750,- per år. Personligen tycker jag det inte bara är hutlöst (rena ockerpriserna) utan rentav oacceptabelt.
Nu har de retat upp tävlingsryttarna ännu mer med de – enligt många – fåniga reglerna kring ryttarens och hästens utrustning på tävlingar. De har ändrat fram och tillbaka nästan varje dag vad som gäller (när de försökt svara på folks frågor och reaktioner) så de har ju dessutom visat att de själva inte har någon vidare koll – vilket givetvis retar upp folk ännu mer.
Nu verkar de dock bestämt hur det ska vara. Det är fritt fram med loggor (oavsett storlek) på benskydd och sadel, samt all utrustning på framridning och övrigt tävlingsområde. Men, på tävlingsbanan är får eventuella loggor endast vara 3 kvcm (ex. 1×3 cm) på hela ryttarens utrustning samt på hästen: schabrak och luva. Dessutom får märkningen endast förekomma en gång per plagg/schabrak/luva.
Detta innebär alltså att det är en hel del märken (både dyra och billiga) som inte går att använda inne på tävlingsbanan vilket tvingar ryttarna till att antingen köpa ny – godkänd – utrustning eller täcka över/sprätta bort befintliga loggor.
De motiverar beslutet med att det ska finnas utrymme för sponsorloggor, men ärligt talat: hur många ekipage på lokal och regional nivå är sponsrade?! Jag kan förstå det på Elittävlingar och Internationella tävlingar. Men på lägre nivå är det ju bara skrattretande.
Att brodera in sitt eget eller hästens namn (samt hästägarens namn, tror jag det var) är fortfarande tillåtet.
Då var julhelgen över och det är endast ett fåtal dagar kvar till det nya året. Jag hoppas alla fick en trevlig julhelg utan stress med god mat och gott sällskap. Det var ett trist julväder vi fick! Vad trött jag börjar bli på alla dessa stormar, de säger ju att ytterligare en är på väg. Kan det inte ge sig snart?
Jag är trött på vätan också, det blir så lerigt där marken blir som mest belastad. Tur är att man har stora hagar så att de inte behöver stå i lervälling hela tiden, men som sagt blir ju en del passager väldigt upptrampade. Så tråkigt! Inte mycket att göra åt, dock. Vi har ju åtminstone grusat upp utanför ligghall och stallet/uteboxarna.
God Jul & Gott Nytt År önskar vi Stensholmare!!
Yay! Det nya täcket sitter bra på Alice! Skönt för henne att slippa dubbla täcken som hon var tvungen att ha förut eftersom regntäcke blev för kallt och vintertäcke blev för varmt, så jag kombinerade regntäcke med fleecetäcke eller ett tunnt stalltäcke under. Hon får så lätt skav och svullnader av vissa bogspännen och att ha dubbla täcken gör det hela värre. Så jag är verkligen jätteglad att jag hittade detta till henne!
På nätterna får Olle nöja sig med att stå inne så att han får vila sina fötter lite och inte äta så mycket hösilage (han går dock med munkorg ute så att han inte får i sig för mycket) utan får käka halm inne. Alice går dock in och ut som hon vill dygnet runt.
Fyndade ett täcke till Alice idag! Det är ett Horseware Amigo med 200 grams fyllning. Ett övergångstäcke (mittemellan regn- och vintertäcke) är det enda jag saknar till henne så jag blev jätteglad när jag fick syn på detta som var på REA (hade kostat lite över 1500,- annars!) och faktiskt fanns i hennes storlek! Hoppas det passar!
Det är snö ute. Granen är uppe och prydd. Det står även några tomtar framme och vår söta snögubbe Frosty står på sin sedvanliga plats i hallen. Även sadelkammaren är julpyntad. Om några få dagar är det jul.
🎄☃️🎅
Men… jag har ingen julkänsla alls. Det känns bara tungt just nu. Allt prat om nära och kära och vad man vill ha. ”Kom igen! Något måste du ju vilja ha!” Jag har så svårt att ge ett svar på den frågan. Materiellt sett så tycker jag att jag har så mycket. Bäst av allt är ju dessutom inte alla prylar man har utan det som faktiskt betyder något: att jag har djuren, en familj som älskar mig och världens bästa Magnus.
Det jag vill ha – kan ingen ge mig.
Jag önskar att alla sjuka blir friska. Jag önskar att alla barn utan föräldrar och alla ensamma djur blir adopterade. Jag önskar att ingen människa och inget djur ska behöva lida och att alla ska ha ett mysigt hem. Jag önskar att all form av vanvård och misshandel av såväl människor som djur ska upphöra. Och att ingen ska behöva vara ensam.
Vad jag vill ha TILL MIG SJÄLV?
Jag vill må bra. Jag vill inte behöva ha ont hela tiden. Jag vill ”fungera normalt”. Kort sagt: jag vill ha god fysisk och psykisk hälsa och önskar även detsamma för mina nära och kära.
Jag vill att utgången på vår kamp med Fiffis sjukdom fick en annan utgång (eller allra helst att hon aldrig blev sjuk överhuvudtaget) och att hon därmed skulle vara frisk och vid liv.
Men, mest av allt önskar jag att jag får ha min bebis hos mig igen. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket att jag går sönder om och om och om igen. Snön gör det ännu värre eftersom jag vet hur han skulle älska att vara ute nu och leka och njuta. Älskade Loodie… Underbara Ludde-bus… Jag skulle göra vad som helst för att få ha honom hos mig igen…
Yay! Höhäcken/höburen är klar och invigd! Duktiga Magnus som kan göra så bra och smidiga saker och lösningar! Exempel: För att det ska vara lätt för mig att öppna locket och hålla det uppe när man ska fylla på buren så satte han dit sådana där som sitter på bakluckan på en bil! Hur smart är inte det?
Här kommer en del bilder från ”bygget” och invigningen hos hästarna.
Feelgood Miniatures 