BLÄ vilket väder…

Usch och fy och blä för dagens väder. Kalla vindar och så har det växlat mellan regn, snöblandat regn och blötsnö. Underbart. Till råga på allt var jag nog ute för länge igår för förkylningen är mycket sämre idag igen. Har inte gjort många knop idag kan jag säga. Prinsessan Alice vill INTE vara ute när det är sådant här väder. Dagar som denna står hon inne ganska mycket. Men det är ju det som är fördelen med lösdrift – de kan välja helt och hållet själva om de vill vara ute eller inne och även hur länge. Perfekt!

Inga bilder från idag så jag slänger in en gammal bild istället.

Bilder från dagen

Här kommer lite bilder från dagen! Dels på hästarna (förutom Olle som var för långt bort i hagen för att fastna på bild), dels på stallet och traktorgaraget och dels på några av de saker jag beställde från Börjes (ThermoBar-kopiorna, Horsepol bettlöst träns, vintertäcke) och ett träns som jag köpte via Tradera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag är nöjd så här långt med vattentunnorna. Ska bli kul att se om de fungerar som de ska sedan. Täcket satt jättebra! Tränset passade i storlek förutom att pannbandet var något litet. Det bettlösa tränset… Jaa du… Extremt litet i storlek! Det var som om det vore ett ponnyträns, eller cob kanske. Jag ska ringa Börjes och höra med dem om tränset kan vara felmärkt, för även om Alice har ett stort huvud så har hon INTE något extremt stort huvud. Hästen på produktbilden i deras katalog/webbutik är ju också (till synes) ett halvblod och det är en enorm skillnad på hur tränset sitter på den hästen.

Bil i hagen!

När vi gick upp i morse upptäckte Magnus en bil i en av hagarna. Japp. Ni läste rätt. En styck bil i hagen. Jag gick direkt ut till dem för att kolla om de var OK. Det var de, tack och lov. De hade fått möte i kurvan och vid inbromsningen satte bilen igång att sladda då det var SNORHALT på vägen. De snurrade runt och gled sedan ner för branten ner i diket/hagen.

(Dålig bild då jag tog den i all hast med mobilkameran på långt avstånd)

De kunde köra igenom hagen och via en öppning kom de ut och kunde köra vidare. Det som retar upp mig enormt är att det åkte förbi mängder av bilar och inte en enda – INTE EN ENDA – stannade för att kolla om de var OK! Detta redan innan jag ens hunnit fram. Inte ens den som de mötte när de körde av hade stannat. Han körde bara vidare!!

Alltså, ser man en bil i diket med två personer i den så stannar man väl ändå för att kolla om de är OK?! Tänk om de var allvarligt skadade? Döende? Helt otroligt! Var är människors humanitet??? Folk tänker bara på sig själva. Me, myself and I är det som gäller i dagens samhälle. Som sagt gick det bra i detta fall, men man vet ju faktiskt inte förrän man frågat/kollat!! Vad skulle ni själva vilja att folk gjorde om det hade varit NI som satt i bilen?

Höbur/höhäck och Börjesbeställning

Höburen/höhäcken som Alice och Olle ska ha är snart klar! Magnus är så duktig! En liten bildserie kommer sedan när den är helt färdig.

Dessutom har äntligen min Börjesbeställning kommit och vi hämtar ut paketen imorgon! Yay! Ska bli kul att se om de där ThermoBar-kopiorna är något att ha. Ska bli spännande med det bettlösa tränset också. Hoppas Alice gillar det. Bilder kommer givetvis! Tills dess slänger jag in en helt orelaterad bild på en gäspande Dackeman – hahah! (Bilden är från 2009)

Att det kan göra så ont…

Jag drömde om Fiffi i natt. Drömmen i sig var härlig, jag var så glad och Fiffi också. Hon var fortfarande inte helt frisk i drömmen, men vi hämtade hem henne från djursjukhuset och allt infekterat var borta och det var bara läkningen kvar. Det var underbart att få se henne igen på ett sådant levande sätt.

Men sedan vaknade jag. Det är då smärtan kommer. Sorgen som väller över en när man inser att det bara var en dröm och att jag i verkligheten aldrig någonsin kommer att få se henne igen. Jag kommer aldrig att få känna hennes underbara kaninpäls igen. Kommer aldrig mer att få se de underbara miner hon kunde göra. Jag kommer aldrig någonsin mer att få uppleva den fantastiska känslan av att rida henne – speciellt galoppen som kändes som om man svävade fram på moln. Hon hade den mest underbara galopp jag någonsin känt och då har jag ändå ridit många hästar av olika raser, åldrar och utbildningsståndpunkt. För att inte tala om hur otroligt mjukt hon hoppade.

Jag kommer aldrig att få träffa denna underbara personlighet igen. Och OJ vilken personlighet… Hon var verkligen underbar! Alla som träffade henne charmades! Hon var bland annat djursjukhuspersonalens favorit. Och vetskapen om detta – att jag aldrig mer kommer att få uppleva något av detta igen – skapar en känsla inom mig som blir i det närmsta outhärdlig. Precis som förlusten av Ludde. Jag måste emellanåt inbilla mig att de fortfarande lever, bara att de inte är hemma just nu, för om jag inte gör det… Ja… Den som förstår vad jag menar förstår, den som inte förstår vad jag menar kan nog aldrig göra det förrän de upplevt det själva.

Talesättet ”Tiden läker alla sår” stämmer inte riktigt. Inte för mig. Den 13 februari kommer det att ha gått två år sedan Fiffi fick tas bort. Men för mig känns det fortfarande som om det var förra veckan. Smärtan är lika verklig. Lika stor. Lika överväldigande. Lika outhärdlig. Att det kan göra så ont…

SJUK igen…

Suck. Hann ju knappt bli frisk (kände mig väl någorlunda frisk i 1-2 dagar på sin höjd) innan jag blev dålig igen. Kände under gårdagen att halsontet började komma tillbaka och blev på kvällen riktigt frusen. När jag vaknade idag var jag jättedålig. Det jobbigaste är nog nästan att det gör så vansinnigt ont i kroppen! Även huden känns hyperkänslig. ALLT gör ont! Suck. Hatar att vara sjuk! Har varit mer sängliggande idag än något annat. 🤧🤒

MEN! Hellre jag än Alice! Tycker hon ska hålla sig frisk och oskadad nu. Hon har väl fått sin dos av sjukdomar och skador för att räcka en hel livstid, tycker jag!

Appropå Alice så går det fortsatt bra med henne och Olle i hagen och även med de öppna boxarna. Jätteskönt! Jag hoppas VERKLIGEN att det fortsätter så!

Skara Hästsport

Idag var vi i Skara och medan Magnus strosade omkring på Jula var jag på Skara Hästsport och hämtade Gizmos nya Back on Track-täcke. Det första jag köpte var ju på tok för litet:

Så här ser det nya ut:

Jag tycker att det skulle kunna vara lite längre och gå lite längre ner över låren, men samtidigt är det bara bra att det inte är en större storlek för då skulle nog ”magplattan” komma för långt bak (inte så smidigt på hanhund) och ju mer täcket går ner över rumpan desto större risk borde det väl föreligga att bajset kan komma emot tyget. Hur som helst, kanske inte perfekt passform – men helt OK. Det fungerar! Stort TACK till Skara Hästsport som var så bussiga att byta storlek trots att jag inte kunde komma tillbaka med det första täcket inom tiden för öppet köp.

Jag köpte två bett också. Dels ett utställningsbett med hästskor på sidorna. Har alltid velat ha ett sådant. De är så fina och inget konstigt bett för hästen eftersom det är ett oledat, svagt böjt bett som inte är så tjockt.

Köpte även ett smalt, oledat, gummiklätt bett med lösa ringar. Egentligen var jag ute efter ett mjukt, böjligt gummibett, men hittar inget som jag vill ha. Kollade på Nova-bettet som är så populärt, men jag tyckte att det var så tjockt där det ligger på laner och i mungiporna. Och eftersom det inte finns någon vajer i bettet som ”säkerhetslina” så att säga så tycker jag ärligt talat att det verkar vara lite läskigt att rida på i händelse av att hästen skulle tugga på det och råka tugga igenom det. OK, det är ju främst om hästen har dåligt skötta tänder som risken för söndertuggade bett föreligger, men det betyder inte att även en häst med välskötta tänder kan tugga på – och i värsta fall igenom – ett gummi-/syntetbett.

Det jag köpte är som sagt tyvärr stumt, eftersom det i grunden är en metallstång, men som sagt inte så tjockt som andra gummi- och syntetbett och det var det jag gillade. Gummi-/syntetbett är ju extra trevligt på vinterhalvåret.

Spännande

Idag var det ett spännande ögonblick för mig, Angelica, Alice och Olle. Vi tog nämligen bort staketet till Olles lilla minilösdrift och öppnade därmed upp så att bägge boxarna blev tillgängliga för bägge hästarna. Det var roligt att se hur hästarna – främst Alice (som vanligt) – blev nyfikna. Men, det var även nervöst eftersom vi inte visste om de skulle tränga sig in i samma box eller inte.

Det började ganska lugnt. Alice var givetvis först på plats och gick raka vägen in i Olles box. Hon har ju inte varit där på jättelänge, så hon ville väl kolla läget och se om det fanns någonting mer spännande där än i hennes box. Hon insåg sedan att det var ungefär samma upplevelse och knatade då in i sin egen box. Det tog ett tag för Olle att närma sig stallet. Först var han för upptagen med att äta gräs och när han sedan gick närmare stallet så kände han sig nog hotad av Alice och blev då lite osäker på vad han kunde och inte kunde göra.

Vi tog saken i egna händer och Angelica ledde in honom i hans box när Alice inte var i någon av boxarna. Han blev dock inte kvar där så länge för Alice kom gåendes med öronen bakåt så han hoppade snabbt ur boxen. Under tiden Alice undersökte den lilla tillfälliga hagen bredvid stallet så vågade han sig dit igen, men gick in i hennes box. Dock gick han återigen ut när hon närmade sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan var bägge ute igen. Angelica och jag gick in i stallet och lockade in Olle som kom efter en stunds funderande. Sedan gick han ut och Alice kom in i stället. Under tiden som Alice var i hans box så gick Olle in i hennes box. Hon blev sur, men stod först kvar. Men… Sedan gick hon ut och skulle prompt in i sin box MED Olle i den. Han försökte gå ut, men hon klämde in honom i hörnet. Vi hojtade till på henne så hon inte skulle sparka på honom och då flyttade hon undan baken och han kunde gå ut.

Det är bara att hoppas att det endast strulade lite för att det var nytt och Alice tenderar ju att bli lite bitchig då för hon vill visa att det minsann är hon som bestämmer och att hon kan göra vad hon vill. Jag tror att hon kommer att ge sig ganska fort och inser att det är onödig energi att hålla på att grina eftersom Olle ändå ger sig direkt och att det inte finns någon mat att bråka om där inne. Jag kollade Olle nu på kvällen och han hade inga sår eller svullnader så förmodligen har de INTE varit i samma box igen.

Eländiga storm

Måste det storma så? Och regn? Som om vi behöver mer väta! Suck, suck, suck! Gick inte att fotografera hur uselt det är här. Tog några bilder, men det blev inte bättre än nedanstående bild och det ser ju mest bara ut som om det regnar.

Ännu en fin vinterdag

Idag var det ännu en fin vinterdag, vilket djuren verkar gilla! Min förkylning är mycket bättre, men då jag sov uselt i natt igen (denna natt tar jag medicinen – jag står inte ut annars!) är jag återigen trött så jag orkar inte göra mer än det nödvändigaste. Här är lite bilder från dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Orkeslös

Jag sov uselt i natt så nu är jag helt orkeslös… Blir jag någonsin av med mina sömnbesvär?? Jaja. Jag antar att jag får leva med det om vi inte hittar en hållbar lösning på det.

Desto roligare är att jag lade en beställning från Börjes igår. Jag beställde bland annat vattentunnor som håller vattnet tempererat/frysfritt – en till varje box. Mycket pengar, men helt klart värt det (om de är bra, vill säga!). För Dacke och Tyra har vi den stora tunnan i cementröret med uppvärmning underifrån (den som jag även haft tidigare år). Vi ska bara få ner den på den nya platsen för den.

Jag beställde även det där bettlösa tränset som jag skrev om för ett par dagar sedan. Jag hoppas att Alice kommer att trivas med/fungera på det för det kostar ju ändå 565,-

Här kommer några bilder från dagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gizmo på hal is

Såg att det förmodligen ska bli mildare väder igen och eventuellt regna på fredag. Men, än så länge ligger snön kvar. Gizmo och jag gick till ett av hans favoritställen – den stora vattenpölen som blir när det är blött ute. Det hade blivit is över den och det var jättespännande tyckte Gizmo.

SE VIDEO HÄR

Och som vanligt när det blir snö så börjar Alice trampa upp sig mer. Förstår dock inte varför nu när det är så lite snö (ca 5-10 cm), det kanske var en tillfällighet. Men, hon fick nu boots runt om för säkerhets skull så att hon inte trampar upp sig mer. Här kommer lite bilder från dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag kommer inte ihåg om jag ens skrivit det, men jag har varit sjuk (förkyld) ett par dagar nu så jag har inte orkat göra någonting med Alice (igen… suck!) då jag har feber till och från. Jag är dock redan lite bättre, så jag hoppas jag slipper feberanfallen snart så att jag orkar motionera min stumpa igen!

Första snön!

Inatt kom säsongens första snö. Det var inte mycket som kom, dock. Vi får väl se hur länge det ligger kvar och när det kommer mer (hahah – strax innan jag publicerade detta började det snöa mer). Jag hoppas på att det fryser på ordentligt så att det blir tjäle innan det kommer för mycket snö, för annars blir det ju bara mjukt och klafsigt under snön (för den isolerar ju) och då blir det ju lerigt ändå. Det är inte så att jag på något vis älskar vinter, kyla och snö. Det är bara det att om det inte blir en ordentlig vinter så sliter det så mycket på betesmarkerna (det blir upptrampat, skadar gräset medan det gynnar ogräset) och det gynnar insekterna så det kommer bli en vedervärdig sommar om det inte fryser på. Här kommer några bilder från dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Påbyltning

Sagt och gjort gick jag ut och byltade på Alice som var helt bedrövad över vädret. Hon blev överlycklig över att få gå in i boxen och superbesviken när jag stängde ute henne igen. Hon är en sådan prinsessa, min tös!

Men, sedan insåg hon att hon hade fått varmare och mer skyddande kläder på sig och tyckte då att det var helt OK att gå ut i hagen och beta ihop med Olle (som fortfarande är helt oberörd av det dåliga vädret).

Oväder

När Olle är ute i hagen tillsammans med Alice måste vi stänga till så att de inte kan gå in i stallet för staketet är ju draget så just nu att det bara är öppet till Alices box eftersom Olle största delen av dygnet fortfarande går i sin egna lilla lösdrift. Eftersom bara en box är öppen kan vi således inte ha dem så att de kan gå in där för risken att de bägge går in och klämmer och bråkar är för stor. Det är inga problem, förrän det blir sådana här dagar – när det är oväder. Olle är helt obekymrad, men Alice är ju lite av en prinsessa så hon hade gärna knatat in i boxen nu om hon kunnat. Medan Olle går och betar som om det vore strålande solsken står stackars Alice och trycker i trädet. Får nog gå ut och ge henne ett varmare/heltäckande täcke.

Vad är detta för decemberväder förresten? Det känns som om vi är kvar i oktober, tycker jag.

Nu gör jag det igen…

Nu gör jag det igen – sitter och känner mig som en hemsk människa för att jag gör sådant med Alice (hästar) som egentligen inte är bra eller bekvämt för henne (dem). Jag menar – kolla bara på detta till exempel:

Ser ni den uppenbara skillnaden på mungipornas läge med respektive utan bett? Prova nu på er själva. Sätt ett finger i vardera mungipa utan att dra upp dem och dra sedan upp dem i olika lägen. Även med endast lite höjning upplever i alla fall jag ett obehag. Bekvämt är det då inte. Till råga på allt drar vi upp/bak mungiporna ännu mer när vi tar i tyglarna. Dessutom är det något som går genom munnen som det egentligen inte finns någon plats för och remmar som ”trycker ihop huvudet” och trycker på nacken. Jag skulle då inte vilja ha ett träns på mig…

Efter regn…

…kommer solsken. Ja, denna gång i alla fall. Fortfarande blåsigt, men i övrigt fint väder. Hästarna njöt i solen som annars lyst med sin frånvaro.

Detta är en av sakerna som hände under stormen igår och jag måste säga att hundhuset är ändå ganska tungt så ni kan ju tänka er hur starka vindar det var.