Tråkigt väder, ont i kroppen, men en Blixten som behövde få röra på sig = lite kul på gårdsplan! Värmde upp med att han fick skritta och trava runt, lade sedan till bommar som han fick trava över och sedan gjorde jag ett litet, litet hinder som han fick skutta över. Tyvärr fick jag inte med kameran ut så det blev bara urdåliga bilder med mobilkameran, men, men…

Se fler bilder från dagen i galleriet!

Dacke har ju till och från fått gå utan täcke då han är oklippt, men för de andra (som är helklippta) blev det nakenpremiär först idag. Det var uppskattat och jag hade två härligt leriga hästar att rykta sedan! Hahah!

Sedan var det dags för ridtur på Alice och med tanke på min eländiga kropp och det faktum att hon inte gjort så mycket det senaste då jag transporttränat istället så tänkte jag rida ner till banorna och bara ”rida av henne” i alla gångarter. Inget märkvärdigt, inga direkta krav utan bara rasta av henne för att få bort överskottsenergi. Men… tji fick jag. Hon hade i handbromsen hela ridpasset! Jag vet inte vad som hände! Min tjej som normalt har alldeles utmärkt egen motor bara ”dog” för mig! Jag fick rida som en liten ridskoleunge på ridskolans absolut trögaste, envisaste ponny och ändå fick jag knappt igenom någon drivning! OK, för att hon inte har den bästa konditionen just nu, men hon har minsann orkat med att hoppa, långa galopper över fält, galopp på volt och travarbete med mera så jag tror inte på att hon inte orkade det lilla jag egentligen krävde av henne. OK, de har sina dåliga dagar de också – men hon måste ju ändå lyssna!

Så nu är planen att nästa ridpass göra om samma sak och – givetvis – hoppas på att det går bättre. Note to self: ta med antingen spö eller sporrar så jag slipper rida livet ur mig själv så att jag är tröttare än hästen när ridpasset är över… puh… Inte för att jag har för avsikt att SPÖA henne, men respekterar hon inte skänkeln eller sätesdrivningen så måste jag ju göra något för att få en reaktion. Hon brukar lyda jättesmå hjälper, så dagens pass var verkligen en överraskning för mig! Kände över hela henne, men hon verkar inte ha ont någonstans och dessutom hade hon inga problem att skritta hem i friskt tempo efteråt…

Jaja. Så här såg hon ut i alla fall. (Fler bilder på hästarna från dagen finns i deras respektive fotoalbum i galleriet som du – som vanligt – hittar via hemsidan!)

Dagens motion av hästarna blev löslongering över travbommar, något som de bägge verkar tycka är roligt.

Dacke fick sin motion i form av en större hage som var rolig att springa i!

Har laddat upp video från förrgår när jag red dressyr på Blixten. Vi gjorde som sagt inget märkvärdigt eftersom jag mest koncentrerar mig på att få honom att slappna av och jag sitter och rider som en kratta på grund av mina kroppsliga besvär, men bjuder på det. Alla videos finns som vanligt att beskåda på min YouTube-kanal dit du hittar via hemsidan, men här kommer direktlänk till ovan nämnda video:

http://www.youtube.com/watch?v=8ory0CTaib0&hd=1

Igår red jag ett litet dressyrpass med Blixten (det första riktiga sedan jag köpte honom) nu när det ÄNTLIGEN går att rida på ridbanorna igen! Jag krävde eller gjorde inget märkvärdigt för han har så mycket spänningar i kroppen som vi måste lossa, så det vi jobbade på var helt enkelt avslappning. Det är ju förstås lättare sagt än gjort på en häst som Blixten som haft det tufft en lång period (12-18 mån innan jag köpte honom) och därmed blivit felriden och lagt till sig med olater som att spänna sig och kasta med huvudet.

Men, nu när det är fritt fram att rida på banorna igen så kommer jag kunna träna mer och bättre och då hoppas jag att även resultaten blir därefter. Men, tycker ändå att det redan nu har gått framåt. Han är inte fullt lika ”tjafsig” och svag som när jag köpte honom, börjar muskla sig!

Har laddat upp ett album i galleriet (du hittar som vanligt dit via hemsidan) från gårdagens dressyrpass med totalt 50 bilder. Rider inte så ofta med graman, men till detta pass kände jag att jag ville ha lite mer hjälp på traven då jag inte kunde rida ordentligt själv på grund av att jag hade så ont i kroppen (speciellt höfterna – därav den usla sitsen också…). OBS att jag rider lätt i traven vilket inte heller det bidrar till någon vidare sits.

Japp. Då var det dags igen; lastträning med både Dacke och Alice och det gick riktigt bra! Idag kunde Sara helt själv leda in och backa ur Dacke – helt utan problem. Spärren har släppt! Jätteskönt! Så nu är han helt okomplicerad vid lastning. Snäll att lasta på och snäll att lasta ur – såväl fram som bak. Duktig kille!

Även med Alice gick det bra, även om hon var mer nervös idag än de tidigare två dagarna. Vi kunde stänga in henne helt och hållet (alla dörr, luckor och lämmar stängda) utan att hon fick panik (jag var dock med som moraliskt stöd där inne). Hon kunde sedan lugnt gå ut ur transporten efter att hon duktigt stod kvar när Sara öppnade dörr, luckor och lämmar! Till råga på allt så var det inga som helst problem att lasta i henne igen efter detta! FRAMSTEG!!

Idag var det dags för lastträning igen! Och oj, vad duktig hon var! Igår var hon ju lös (för att känna sig så fri som möjligt, eftersom jag tror hennes transportproblem beror på klaustrofobi), men idag tränade jag med grimma och grimskaft och det fick riktigt, riktigt bra! Hon gick raka vägen på transporten och stod sedan fint därinne och gick med mig utan tvekan ut genom fronturlastningen. Såååå duktig! Tog då steget längre och lastade henne och stängde sedan bommen i fram och hon stog faktiskt kvar! Hon var på väg att backa ur, men med ett lätt stopp i grimman stod hon kvar! Jag är jättestolt över min ”lilla” stumpa! Imorgon är det dags för steg 3: stänga i bak och kanske både bak och fram och Sara ska hjälpa mig med det. Målet är att hon – utan att bli rädd – ska stå kvar och sedan lugnt kunna gå ur transporten när man öppnar (och inte kasta sig i panik). Steget efter blir att åka en sväng, men vi får se hur det går imorgon först!

Även Dacke fick lastträna idag. Han är ju lättlastad och lugn att lasta ur så det behöver man inte träna på, MEN! Han kan inte gå ur i bak. Han har någon spärr som gör att han inte kan backa ur transporten (han har ett ärr i nacken så förmodligen har något hänt innan jag köpte honom). När jag köpte honom kunde han inte ens backa i stallgången, ur box eller genom dörröppningar. Han kunde nätt och jämt rygga på öppen gårdsplan. Allt sådant är borttränat för länge sedan, men transportträningen har blivit eftersatt då jag inte har någon egen transport och det inte blivit av att jag hyrt någon för ändamålet. Men, nu när syrrans transport står på gårdsplan tänkte jag att det var ett perfekt tillfälle att försöka träna bort hans mentala spärr!

Sara var med. Hon håller på att lära sig träna honom från marken (Horsemanship, arbete vid hand eller vad ni nu vill kalla det) och fick även vara den som höll honom vid lastträningen. Från början blev det (föga oväntat) stopp och han gick bara inte bakåt. Men, vi tog det lite i etapper och jag hjälpte även till som ”bromskloss” framåt eftersom han gärna tryckte lite för mycket på Sara för han ville framåt då han inte vågade rygga. Först bad vi honom att endast gå upp på lämmen och sedan rygga av. Sedan framhovarna uppe transporten, men bakhovarna kvar på lämmen och sedan rygga av. Sedan lite längre och längre in tills hela Dacke var inne i transporten och vi fick faktiskt av honom bakåt! Redig kille! Varje gång han backade fick han givetvis rikligt med beröm och godis!

Tanken är att vi upprepar dagens träning imorgon och förhoppningsvis så går det ännu lättare imorgon. Så det blir en lastträning del 3! Håll utkik!

I övrigt gjorde jag honom lyckligt idag genom att göra en liten gräshage till honom idag. Det var första gången på JÄTTELÄNGE som han gick på gräs och kunde beta lite och han blev överlycklig! Så fort jag släppte honom dök han ner och började noppa i gräset! Bete är terapi för hästar, det håller dem sunda mentalt!

Idag var vi på återbesök med Dacke och fick ÄNTLIGEN goda nyheter! Det hade börjat läka riktigt bra (själv ser jag knappt skymten av fissuren på röntgenbilderna) och han var dessutom ohalt! Åh, vad skönt! Så nu är det försiktig igångsättning med promenader och nytt återbesök om cirka sex veckor. Då hoppas jag på friskförklaring!

Som en del av er kanske redan vet så gick ju Alice från lättlastad till mycket svårlastad på en dag för cirka ett år sedan när hon var konvalescent. Det hela började efter att vi varit på djursjukhuset hela dagen och hon hade genomgått mängder med undersökningar och behandlingar (mer eller mindre samtliga i trånga undersökningsspiltor/bås) och totalt fem sederingar (lugnande sprutor). Jag antar att hon fick nog och när vi då skulle lasta för att åka hem tog det helt stopp i huvudet på henne. Hon totalvägrade att gå in. Vi fick hålla på hur länge som helst och ta hjälp av personalen på djursjukhuset och till sist gick hon i nästintill ett chocktillstånd in i transporten. Inte idealiskt på något vis. Efter det går hon oftast i en gång (med viss tvekan), men sen när man ska hem igen så kommer problemet tillbaka.

Den som känner mig vet att jag inte brukar ha problem med svårlastade hästar. Tvärtom brukar jag vara den som kan lösa problemet med en svårlastad häst ganska snabbt. Men, med Alice har det varit svårare eftersom hela hennes personlighet ändrades då hon var konvalescent och det utlöste något i henne som gör att hon kan gå helt i baklås – mentalt – och bli totalt okontaktbar.

Jag har tänkt att lastträna flera gånger tidigare, men då jag inte har någon egen transport har det inte blivit av och sen blev det vinter och jag tycker inte det är optimalt att ha lastträning på snö och is för risken att förvärra situationen med att hon till råga på halkar är helt enkelt för stor och det är inte värt det!

Men nu har jag fått låna hem min systers transport och den ställde vi mitt på gårdsplan som jag stängt till med grindar så det blivit en inhägnad och så öppnade jag fronturlastningen och bommarna så transporten var så öppen som möjligt. Sen fick Alice gå helt lös och undersöka den på egen hand en stund. Därefter högg jag tag i lite godis och gick in i transporten själv och stod där med godis. Då blev godisgrisen nyfiken och med lite ”mutande” så började hon kliva på. Ganska snart hade hon inga större problem med att kliva på och backa ur och hon var inte rädd, utan lugn. Bara lite misstänksam.

Efter en stund fick jag upp henne hela vägen (först gick hon bara halvvägs – dvs hon gick in med framdelen, men bakhovarna stod kvar på lämmen) och hon kunde dessutom stå kvar där en stund och äta.

Efter ytterligare tålamod, mutande, uppmuntrande och mycket lirkande så fick jag henne att gå hela vägen genom transporten (upp på lämmen, in i transporten och ut genom fronturlastningen). Efter tredje gången avslutade jag träningen.

Ska träna imorgon igen, hade jag tänkt.

Hua mig vad det blåser idag! Rena rama stormen här hos oss. Men, ville inte att hästarna skulle stå idag så bestämde mig för att longera dem istället. Jag är inte så självmordssugen att jag ger mig ut på ridtur i sånt här väder och tur var det för Alice var helt, eller åtminstone halvt galen av stormbyarna och allt som vinden orsakade; massor av skrämmande ljud, flygande, fladdrande och vältande saker och återigen en galen Dacke precis intill som eggade upp henne ännu mer. Blixten däremot skötte sig riktigt fint trots allt detta, men han har ju å andra sidan några år på Alice! Och – till Alices försvar – så blåste det faktiskt som mest när jag longerade henne. Kastar in några bilder från idag i detta inlägg, men det finns ännu fler att beskåda i galleriet (som vanligt hittar ni dit via hemsidan).

Förutom att de kraftiga vindarna påverkade hästarna, framförallt Alice då, så var det jättejobbigt att bommarna rullade ur plats hela tiden, bomhållarna flög iväg och vattenmattan höll sig inte på plats trots två bommar och massa stenar så jag fick rätta till det hela tiden! Väldigt irriterande!

Idag fick Alice jobba av sig lite. Hade egentligen bara tänkt ”rasta av” henne, men hon uppvisade en del spänningar så beslöt att arbeta henne för att försöka lösa upp dem. Så det blev först longering oinspänd och sedan tömlongering. Det tog lite tid, men sen lossade det till stor del och hon kunde jobba på fint. Har laddat upp bilder från idag (se galleriet via hemsidan), här kommer dock smakprov!

Sen är det ju faktiskt inte sååå lätt att koncentrera sig fullt ut när man är ung, har överskottsenergi, det blåser som hejsan och precis intill så har man en sån här buse som distraherar:

Tömkörde och tömlongerade ponnyplutten idag och han börjar redan förstå det riktigt bra och jobbar därmed också bättre och mer avslappnat, han var sååå duktig idag! Detta var ju trots allt bara tredje gången jag tömkörde honom och trots det, kraftig vind (nästan storm ju…) och en busande Dacke precis intill så kunde han slappna av till största delen och trampade på fint i arbetet! Stolt över lilla prinsen! Tyvärr glömde jag kameran inne och tänkte inte så långt att jag kunde fotat med mobilen, så det blev inga bilder från idag. Slänger in en bild på en tömlongerad Alice istället.

Hade en mysig uteritt med ponnyplutten (dvs Blixten), men tyvärr gör det fortfarande ont i både fot och knä vilket förstör upplevelsen lite. Men, men så är det just nu och det är bara att göra det bästa av situationen. Hur som, här är lite bilder från dagen – visst börjar han bli rund och fin i formerna? Jag blir alltid lika glad när man ser att det börjar gå åt rätt håll, det tyder ju på att man gör rätt!

Idag fick Dackemannen komma ut i största hagen på länge. Den är verkligen inte stor, men det är åtminstone bra mycket större yta än tidigare (enbart box alternativt box + pytteliten inhägnad), något som givetvis gladde honom! Förutom hagen som syns på bilden kan han även gå in i ligghallen och den är ju ytterligare ca 30 kvm. I den härliga vårsolen fick han även gå utan täcke, så han har det riktigt skönt idag!

Har inte mått på topp idag och dessutom fick jag ju så ont i både knä och fot igår när jag red så jag tog mig en ”vilodag” idag. Fast, nu ångrar jag mig nästan lite för nu ska det ju tydligen vara snöstorm imorgon och dessutom får vi helgbesök av Magnus mamma och hennes man så jag vet inte hur mycket motionerat det blir av hästarna på ett par dagar framåt…. Jaja, vi får väl se hur det blir. Bjuder på en Lina-bild så länge.

Har fyllt på med de senaste bilderna på hästarna – ta ett kik i galleriet! Som vanligt hittar du dit via hemsidan!

Ja, som rubriken lyder blev det en till uteritt då jag bestämde mig för att ta ut Blixten också. Det var dock ett mindre bra beslut, för efter halva turen började foten och knäet värka något fruktansvärt så hela vägen hem satt jag och pinades av hur ont det gjorde…

Det var Alices tur att få känna på grusvägarna idag och vi fick trevligt sällskap av Angelica med hennes ”Olle” (som egentligen heter Generalen och står uppstallad hos grannen). Hade det inte blåst så mycket och så kallt hade det varit jättemysigt!

Ville testa min fot idag och provade då att rida ut på Blixten i det härliga vårvädret! Lite kalla vindar, men solen värmer ju lite i alla fall. Det gick väl sådär att rida, det gjorde ont i foten och knäet också för den delen, men det gick ju i alla fall och Blixten tyckte det var jättekul att få komma ut och se lite nya omgivningar! Jag red nämligen på grusvägarna som jag undvikit under vintern, men som nu är ”härligt leriga” och därmed ridbara!

Tyckte gårdagens longeringsarbete gick igenom till ridningen, för han jobbade faktiskt ganska trevligt i traven även om han spände sig lite till och från. Vi fick till och med till en jättehärlig mellantrav, med en riktig ”snärt” på framhovarna! Duktig kille!

Testade ny betsling idag för att se vad som hände när/om han kastade med huvudet (vilket han ju har lite av en olat att göra vid ridning). Kombinerade vanligt tränsbett med hackamore och det funkade jättebra att rida på, kändes som han trivdes bra med det, men hindrade tyvärr inte honom från att kasta med huvudet då det ändå är hyfsat milt. Men, jag jobbar vidare – jag SKA komma till rätta med hans olater, det handlar ju trots allt inte bara om vilket bett man har! Att hitta en bra betsling är ju bara en hjälp på vägen, ingen permanent lösning.

På hemvägen stötte vi på Saras mamma och deras tolv veckor gamla schäfervalp som ju bara är såååå söt! Jag hoppade av och hälsade på det lilla yrvädret och Blixten stod snällt och väntade.