Idag fortsatte pappa och jag med uteboxarna. Idag gav vi oss i kast med att göra slutarbetet på box nummer ett och ta upp en öppning/dörr för box nummer två och blev faktiskt mer eller mindre helt klara med det! Där det förut var en helt vanlig väg satte vi dit en ram/dörrkarm och tog sedan upp väggen, gjorde en dörr satte gångjärn och boxlås. Det är en del estetiskt småfix kvar, men snart är boxen i alla fall i bruksskick! Allt tar ju sin lilla tid, men det kändes ändå som vi hann med riktigt mycket på de timmar vi jobbade på. Magnus var med en stund också innan han behövde dra iväg på annat ärende.
Med Alice går det både bra och dåligt. På den bra sidan så är hon pigg och glad trots skadan och att hon får gå ensam i en ganska tråkig hage, hon har dessutom varit feberfri hela tiden – vilket är jättebra! På den dåliga sidan har svullnaden ökat utmed nosryggen… Igår hade hon fått en extra bula en bit nedanför såret och idag hade den bulan spridit sig nedåt nosryggen. Enilgt veterinären skulle jag inte oroa mig nämnvärt så länge hon inte blir allmänpåverkad med feber, men jag kan ändå inte riktigt låta bli att bli orolig nu när svullnaden fortsatt att sprida sig? Jag hoppas hon blir bra snart…
Feelgood Miniatures 
men svullnaden är ju vätska, å vätska rinner nedåt… du har väl blivit sparkad på benet någon gång? då åker ju blåmärket ner! Sluta oroa 😉
/linda
Mja… njaa… de svullnader och blåmärken jag haft har inte åkt neråt? Kan inte minnas att det hänt en enda gång faktiskt. Men hur som så handlade oron över att den första (eller ja, även den andra) veterinären sa att det kunde finnas grund för oro ifall svullnaden blev större. Men nu hade hon ju åtminstone inte feber så det var ju bra och idag ser hon mycket bättre ut, tack och lov. Men det är klart jag oroar mig! Hon är min ögonsten! Jag oroar mig för henne även när hon INTE är skadad! 😉