Matchad utrustning ~ grön
Alice fin i grön utrustning med gulddetaljer. (Bilder från 2011)


Alice fin i grön utrustning med gulddetaljer. (Bilder från 2011)


Äntligen börjar ridsportförbundet lägga energi på vettiga saker: http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2012/1/Ny-hjalmregel-pa-gang-inom-svensk-dressyr/
Dock tycker jag inte regeln omfattar tillräckligt, det blir ingen större skillnad mot hur det är i dagsläget. Jag tycker hjälmtvånget ska gälla ALL tävling, oavsett ålder på både häst och ryttare samt oavsett vilken klass man rider.


När jag var runt tolvårsåldern (med andra ord runt 1994) började jag som hästskötare i ett stall med galopphästar. Jag var där i ganska många år, dock var det lite till och från när jag blev äldre under de två åren som jag hade Lady, gick på gymnasiet i en annan kommun och sedan åkte till Flyinge för att jobba. Den sista perioden jag var där var nog runt 2000-2002 eller något sådant. Så det blev alltså till och från under sex till åtta års tid.
Min absoluta favorithäst under de åren var Caleman (kallades för Calle). En underbar häst att hålla på med och att rida. Fantastiskt härlig galopp, kändes som om han inte ens rörde marken utan svävade på moln. Den enda häst jag suttit på som hade ännu mer härlig galopp var Fiffi som hade en galopp som gav en känsla utan dess like.

När Calle fick avsluta sin karriär som galopphäst när han ådrog sig en senskada fick jag erbjudandet att köpa honom. Men, jag hade absolut inga ekonomiska möjligheter att göra det så jag fick med gråten i halsen se på när han såldes till en annan och jag fick aldrig mer återse honom. Han blev en riktigt bra ridhäst som de tävlade i både dressyr och hoppning. Tänker fortfarande på honom då och då. Underbara häst!

Här har det inte hänt så mycket sedan i natt. Har legat i magsmärtor mest hela dagen och har helt enkelt inte orkat göra någonting. Jättefint väder ute nu, undrar om jag kan ta mig orken att åtminstone longera Alice lite… Eller om jag helt enkelt får hoppa över det idag igen. Blev ju ingenting igår eftersom magen blev sämre igen.
Har ingen rolig ny bild att visa så slänger in en gammal från 2005. På bilden ser ni syrrans hästar till vänster: Rosie, Pontus och Baron samt mina två till höger: Natasha och Lina.

Hela dagen var ganska värdelös på grund av magen, men på kvällen kände jag mig lite bättre och då passade jag på att ta en liten ridtur ut på fältet. Jag försökte få till lite dressyr, men det var svårt att hitta tillräckligt bra underlag. Jag red runt på fältet och till slut hittade jag ett hyfsat underlag – långt ifrån bra, nätt och jämnt OK, men det fick duga. Där kunde jag rida lite, lite dressyr med fokus på övergångar halt/skritt/trav, stora böjda spår (ställning, böjning) samt flytt för skänkeln. Hon var jätteduktig! Lite springig i början på travarbetet, men lugnade sig sedan och fick till en riktigt fin trav.
Det blev inget märkvärdigt dels på grund av underlaget, dels för att hon knappt varit riden de senaste månaderna och till sist på grund av min kropp. Redan efter fem minuters skritt kände jag av vänsterhöften som började göra ont, men kunde åtminstone rida vidare. Dagens färger blev vinrött. Dåliga bilder för det är inte så lätt att med en ordinär kamera få till bra bilder i mörkret. Sedan hjälper det ju inte att jag inte är någon vidare fotograf heller – hahah. Inga bilder på mig, men det är ingen förlust. Jag såg ut som en mörk michelingubbe! 🤣
Alice har tre favoritplatser i hagen:
Boxen/boxarna (som står öppna så hon kan gå in och ut som hon vill). Hon är en riktig prinsessa som inte gärna står ute när det regnar eller snöar och hon sover gärna ofta och länge.
Höburen
Längst upp i hagen som gränsar till grannarnas ena hage
Vilken favoritplats har er/a häst/ar?
Magen är fortfarande inte bra och hela förmiddagen och mitt på dagen orkade jag inte göra någonting alls så tyvärr missade jag den underbara soliga dag som det var idag. Men, mådde liiiite bättre på eftermiddagen så passade på att ta mig ork för att åtminstone longera Alice. Hon har ju stått i tre dagar och jag ville verkligen inte att hon skulle stå en fjärde dag. Det blev ”longeringspromenad” det vill säga longering på lång lina där jag rör mig hela tiden så att hon inte springer runt, runt på samma spår utan vi rör oss runt ett större område – i det här fallet hela den största hagen. Slänger in en bild som egentligen blev misslyckad, men som blev lite häftig ändå.

Har använt neoprenbootsen från Horze fyra gånger nu. Tre gånger vid longering (varav två gånger i snö (dock ej djup snö) och en gång på gårdsplan (grus)) och en gång vid ridning – skrittur på ett fält, frusen barmark. Vid alla tillfällen har hon haft broddar, två i varje sko. De har inte vikt upp sig (som vissa boots kan göra när det är snö eller lera) och kardborren är riktigt rejäl samt verkar inte påverkas alltför mycket av snö och lera. Enda nackdelen med rejäla kardborrfästen är att de är svåra att få upp när man ska ta av dem – men, det är ju ett ”bra” problem. De snurrar tyvärr, men det problemet har jag med alla boots som jag har provat – till och med de med ”kudde”.
Slitage som blivit så här långt: ett märke på ena frambooten, som blev under skritturen. Ja, ni läste rätt. Det blev under skritturen. Inte när hon busade och galopperade vid longeringen – utan på en skrittur på fältet. Jag tror det blev så när hon snubblade till, hon är ju bedrövlig med det där att snubbla. Hon snubblade tre gånger under en 30-minuters skrittur. Suck.
Så, värdering så här långt:
Tumme upp för rejält tjock neopren, att de finns i så stora storlekar (XXL), att de har rejäla kardborrfästen som inte verkar påverkas alltför mycket av snö och lera och att bootsen inte har vikt upp sig vid motionering i snö/lera.
Tumme ner för att de snurrar och för slitmärket som uppstod relativt lätt. Jag tror inte att neoprenet håller så jättebra (trots sin tjocklek) om man har en häst som trampar sig rejält, men verkar ändå hyfsat hållbara eftersom de inte tagit stryk när hon har busat vid longeringen.

Idag invigde jag broddarna som jag köpte till mig själv (via Tradera). Det är en bra modell som har broddar både på tådelen och hälen. Många broddar sitter bara på tådelen har jag sett, men med tanke på att man sätter ner hälen först när man går så är det fortfarande lätt att halka om man inte har broddar även på hälen. Så jag köpte en ”hel” modell av den anledningen. Fick tipset att ”brodda mig själv” av min arbetsterapeut som sa att det minskar både skaderisken och spänningar i kroppen – eftersom man ju lätt går och spänner sig när man går på halt underlag.

Som sagt så invigde jag dem idag och jag måste ge dem tummen upp för funktion. De var lätta att sätta på och man fick bra grepp med dem. Kändes inte som om jag var på väg att halka en enda gång. Det kändes dock lite konstigt när man gick på annat underlag, speciellt när jag gick in i sadelkammaren. Det var nästan så att det kändes lite halt på cementgolvet, men det är väl inte så konstigt antar jag eftersom man ju går på enbart piggarna då. De sitter bra på skorna. Känns inte som om att de kommer att åka av.
Stort minus för kvaliteten: en pigg/brodd lossnade redan vid första användningstillfället. Tumme ner för det. Men, överlag får de godkänt i alla fall. Skönt att slippa halka och spänna sig på grund av halkan.

Lite olika nyanser av ljusgrönt som jag tycker går fint ihop.

Dumma mage som fortfarande krånglar. Det är en jättefin dag och jag kan inte njuta av den. Får se om jag åtminstone orkar longera henne en liten stund idag (hon har ju redan stått i tre dagar), men det återstår att se. Det känns inte jättebra just nu.

Eftersom det är dåligt med ridbilder, bilder på utrustning som jag använder och så vidare så tänkte jag att jag kan posta äldre bilder under tiden!
Här nedan ser ni mig på Dacke och vi matchar i svart och silver (OK, jag har en grå tröja på mig också, men den kanske vi kan räkna till silver – heheh).

…det tar två och en halv timme att få iväg ett SMS för att man somnar hela tiden under tiden som man skriver och när man sedan läser smset när man är piggare så ser man att man skrivit fel, missat halva meningar och så vidare.


Ja, det är ju alltid någon som tycker att snöstormar är roliga.

Av någon anledning kunde jag inte få det att fastna på bild, men det fullkomligt yr omkring snö där ute nu. Snöar och blåser kraftigt. Undrar hur mycket det kommer? Faktum är att nu när marken fick chansen att frysa ordentligt så får det gärna komma hyfsat mycket snö – så kan man göra mer än att skritta!

Det blev ju inte mycket med den här dagen… Hela natten höll min mage mig uppe = ingen sömn. Nu på dagen? Jaa… magen krånglar fortfarande = har inte kunnat göra någonting med Alice. Dumma mage! Jag som hade tänkt att rida ut med Sara & Dacke idag. Suck…
Bild från 14 oktober 2011

När man ändå inte sover så kan man ju roa sig med att titta på YouTube-videor. Kollar lite på hästar med liknande stam som Alice och hittade några som har stamkombinationen Alcatraz – Capitol I.
Alice har Alcatraz – Cap Calando (som är efter Capitol I).
Det finns givetvis en uppsjö av hästar med dessa hästar i stammen, men det är ju inte alltid man hittar videor på dem som har nästan samma stamkombination. Var och varannan häst på Elit-nivå har till exempel Capitol I eller Cor de la Bryère i sig. Alice har bägge två. Hon har alla möjliga tänkbara hingstar som jag vill ha i stammen: Alcatraz, Aloubé Z, Almé Z, Ronald, Ramiro Z, Raimond, Ramzes, Cottage son, Capitol I, Capitano, Cor de la Bryère, Rantzau, Furioso… Listan är lång. Det enda jag saknar för att få ihop drömstammen är Nimmerdor.
Hittade även denna fina häst som är efter Cap Calando som är Alices morfar.
Sedan har vi ju denna sötnöten också! Det är Alices halvbror (samma mamma) som är den av hennes syskon som jag tycker är mest lik henne. Han ser ut som en fuxfärgad Alice. Brooklyn BC blev ”Sitas” (Cap Szantina – Alices mamma) sista föl.
Detta är ett helsyskon till Brooklyn BC som heter Belladonna BC och som alltså har samma mamma som Alice.
Har en riktigt usel natt då magen har ballat ur… Suck. Hoppas alla andra har en bättre natt än vad jag har.
