Saknar min fina knasponny…
Åh, vad jag saknar Blixten!! Fina prinsen… Så nära, men ändå så långt borta.

Åh, vad jag saknar Blixten!! Fina prinsen… Så nära, men ändå så långt borta.



…INTE! Han kan vara en riktig surkart mot henne, men hon kan försvara sig när hon vill!

Men, för det mesta går de ju väldigt bra ihop.



Bägge mina bebisar gillar verkligen halm. Det är mysigt, gott att tugga på och roligt att leka med.

Hahah – Alice ser ju för rolig ut på denna bild! Gizmo har, med Alices hjälp, gjort en mysig halmgrotta.

Balen ser ut att ha exploderat!
Alice bara måste komma åt det där längst ner så hon bryr sig uppenbarligen inte ens om att hon fullkomligt krossar strupen.

Sötisar!

Mmmmm… Halm är gott att mumsa på!

Jag vill bara upplysa om att jag inte längre kommer att använda http://www.stensholmen.tk som domännamn. Efter att den blivit kapad igen, vilket hänt ett par gånger förut, så har jag tröttnat. Jag kommer att skaffa en ny, men tills dess så är det stensholmen.wordpress.com som gäller.



Av denna benställning att döma så skulle jag tro att Alice överväger en karriär som lindansös. Eller ballerina, kanske?
Här är en övning som är bra för att känna av om ryttarens hjälper och hästens lydnad sitter tillräckligt bra för att kunna växla mellan skänkelvikning, öppna och sluta samt att kunna rakställa hästen däremellan.
Värm upp med övergångar, stora böjda spår och serpentiner. Gå därefter över till att växla mellan stora och små böjda spår samt lägg till skänkelvikning. När lösgjordhet, takt och kontakt sitter går du över till att känna av öppna och sluta.
När du känner att du och hästen är redo kan du påbörja övningen.
Efter hörnpasseringen efter första kortsidan så kontrollerar du att hästen är rakriktad och rakställd och att du sitter mitt över hästen i balans. Gå därefter in i en öppna. Strax innan B/E (mitten på långsidan) rakställer du hästen för att sedan gå in i sluta. Innan hörnpasseringen så ska du rakställa hästen igen – gå alltså inte in i hörnpasseringen ur sluta.
Se inte kortsidan som enbart en transportsträcka utan rid lika noggrant från början till slut under hela ridpasset. Hur ska man kunna kräva att hästen ska prestera bra om man själv slarvar?
Byt varv genom att rida vänd snett igenom i skänkelvikning och upprepa sedan övningen i det nya varvet. Slarva inte med övergångarna och se till att bibehålla takt, balans och energi genom hela övningen. Både du och hästen måste vara alerta för att hinna med växlingarna. Ta hjälp av halvhalter för att bibehålla hästens uppmärksamhet.
Om denna övning går bra så kan du variera den. Du kan till exempel lägga till volter mellan öppna och sluta samt mitt i skänkelvikningen.
Andra saker man kan göra för att variera sig är att lägga till volter på kortsidorna och/eller i hörnen, göra övergångar mellan de olika gångarterna, byta plats på öppna och sluta (sluta – rakställ – öppna), byta plats på sluta och skänkelvikning vilket ger övergångar från öppna till skänkelvikning och sluta på diagonalen (anpassa givetvis längden på linjen efter utbildningsnivå).
Många andra variationer går att göra, bara man har lite fantasi!
LYCKA TILL!

Inatt var första gången sedan operationen som Alice fick stå olindad! Under dagen fick hon ha hagskydden/terrängskydden på sig så att hon kunde vara ute trots regn då det ju inte är så bra att bandage blir blöta.

Jag är så glad att benet inte blev sämre vare sig efter en natt utan lindor eller efter en dag i hagen med enbart benskydd!

Trots de pyttesmå sjukhagarna så är lilla stumpan så glad åt att få vara ute – trots regnet. Gräs är inte bara föda för det fysiska utan även det psykiska.


Helt NY bok för att hålla reda på det mesta gällande din häst.

Tänkt pris: 50,-


Det kanske bara är jag, men jag kan bara inte låta bli att flina varje gång jag tittar på videon när Angelica filmar mig när jag skuttar terränghoppning med Alice. Jag med mitt ”tjoho!” och Angelicas skratt som är så smittande – hahah!

Nu tröttnade vi på att ha rännorna vid uppbindningsplatsen så vi beslöt att gjuta igen dem.

Jag är jättenöjd med resultatet. Nu blir det lättare både för oss när vi tar hand om hästarna såväl som för hovslagare och veterinär när man kan röra sig fritt runt hästen utan att behöva tänka på att vricka fötterna. Detsamma gäller givetvis även för hästarna!


Lilla gumman har det ju inte så jättekul med boxvila och små sjukhagar, men hon håller humöret uppe och är sitt glada, energiska jag. För det mesta i alla fall. Hon blir självklart frustrerad med jämna mellanrum. Hon är dessutom väldigt uttråkad så hon blir ganska odräglig emellanåt, men det är ju fullt förståeligt. Man kan ju dock inte tillåta vad som helst bara för det.

Idag fick Alice stå några timmar i ligghallen som lite variation. Inte jättekul, men bättre än ingen variation alls.

Ligghallen är ju hyfsat rymlig också så hon har ju lite att röra sig på i alla fall.


Bättre sent än aldrig? Här kommer en uppdatering om Alice.
Vi var ju på återbesök för en och en halv vecka sedan och fick för omväxlings skull positiva besked! Veterinären (Nick) tyckte att hennes operationssår hade läkt fint, hon rörde sig bra, benet kändes bra och röntgen visade att vävnaden kring det som är kvar av griffelbenet läker som den ska.
Jag frågade honom om infektionen som hon fick efter operationen kan ha haft någon negativ inverkan på läkningen, men han sa att han vid operationen såg att infektionen aldrig gick in till benet eller gaffelbandet och att det såg bra ut även nu. Så det var ju skönt. Det var för tidigt att göra ultraljud, dock, så det får jag vänta ytterligare några veckor på.
Jag frågade igen om hennes prognos då jag ju fick den förra av en annan veterinär. Den veterinären sa ju att det skulle ta minst ett år innan gaffelbandet skulle ha läkt ordentligt – om hon någonsin skulle bli helt återställd vill säga – så döm av min förvåning när Nick sa att han ansåg att det var mycket god prognos på just hennes skada! Han sa att det var runt 80-90% chans att hon blir helt återställd och att hon troligtvis – och om inga komplikationer tillstöter – kommer att vara fullt ridbar om 4-6 månader! Helt otroligt! Jag var tvungen att fråga vad det var han sa för jag var helt övertygad om att jag hade hört fel!
OK. Det är ju fortfarande så att man aldrig kan lämna några garantier och jag är helt på det klara med att det fortfarande finns en risk att hon aldrig mer kommer att fungera som ridhäst, men jag har åtminstone fått lite hopp igen! Innan detta återbesök var jag nästan helt inställd på att hon INTE skulle bli en ridhäst igen och var givetvis väldigt ledsen över det. Mer eller mindre deprimerad, ska jag väl erkänna. Så det hopp som har tänts i mitt hjärta gör att det känns flera kilo lättare, även om oron – förstås – ligger kvar.

Det blev bra med bitpinnen som jag satte upp till Alice. Hon har barkat av allt som hon har kommit åt så nu ska jag byta håll på den så att hon kan sysselsätta sig med den andra sidan!

Ny sjukhage till Alice igen. Hon är perfekt att använda som gräsklippare!

Sitter tillsammans med Gizmo på en bänk och tittar på Stumpisen som nöjt betar i en ny hage. Blåser kallt, men har klätt på mig som om det vore vinter och sitter på en filt som värmer gott!