Idag tog jag mig en morgonridtur i solskenet med Alice. Det blåste riktiga isvindar, dock, så jag var tvungen att dra på mig ett par överdragsbyxor – som tyvärr var lite halkiga i sadeln. Allting gick fint ända tills vi kom till en gård borta vid Stallklubbens banor där hon fick syn på någonting och blev LIVRÄDD! Vad gör hästen? Jo, hon tvärvänder 180 grader och jag som satt med mina halkiga överdragsbyxor och halvlånga tyglar fullkomligt slungas av, rakt ner i ett dike.

Fortsatt livrädd skenar hon hals över huvud hemåt och det fanns ingenting för mig att göra mer än att skynda efter. Men, jag hade ont (eftersom jag hade ont redan innan så gjorde ju inte avramlingen saken bättre) och kunde inte springa så det blev till att gå så raskt jag orkade istället.

Tack och lov för grannen Ing-Marie som tog hand om Alice (som hade sprungit hem, duktig häst så pass i alla fall)! Jag kan inte tacka dig nog! KRAM igen!!!

Jag är ganska OK förutom att jag är lite öm här och var samt att mitt vänstra knä som är ”trasigt” sedan innan inte känns sådär jättekul just nu. Hjälm och väst rider jag alltid med (västen kan dock ibland åka av när jag tränar dressyr) och det är ju tur det för man vet aldrig när olyckan är framme.

Nu får hon stå över helgen då jag är rädd att skenturen inte var särskilt bra för hennes opererade ben. Jag lindar dessutom med Back on Track stallpaddar. På måndag kollar jag om hon känns fräsch eller inte. Är hon inte fräsch blir det ett veterinärbesök och är hon fräsch så påbörjar jag igångsättningen igen, fast med en promenad eller två och sedan rida med sällskap. Hon blir ju känsligare (och fånigare) när hon har så mycket överskottsenergi så då kan hon göra saker som hon normalt sett inte göra. Så som hon gjorde idag har hon aldrig gjort tidigare.

Tack och lov gick i alla fall allting bra så vitt jag kan se nu. Jag såg ju värsta tänkbara scenariot framför mig att hon skulle gå omkull på asfaltsvägen och/eller bli påkörd! Usch. Hua mig! Jag har en del tur, trots allt. Nu återstår bara att se om benet blev skadat eller om det klarade av skenturen på stenhård (frusen) mark. Hon galopperade för övrigt ihjäl en stackars mus…

PS. Mamma och Pappa – Oroa er inte, I’m fine! 😉 Kram! DS.

Igår blev det en mysig uteritt tillsammans med Angelica och Olle. Vi hade en väldig tur med vädret då vi hade uppehåll hela turen medan det omkring oss var alla möjliga konstiga väder – till och med åska, trots att det var så kallt! När vi sedan kom tillbaka och kom in i stallet så brakade det loss med en storm med en blandning av regn, hagel och snö. Det var helt galet! Ibland ska man ha tur.

Idag blev det ridning igen. Det var väldigt kyligt väder så jag blev nästan lite nedkyld. Man blir ju inte direkt varm av att skritta i trettio minuter…

Det blev en solotur igen och det gick bra. Hon blev lite fjantig i början när hon inte fick som hon ville – vilket var att trava! Hon tycker att vi har skrittat tillräckligt nu och att det är dags för ett högre tempo. När jag inte höll med så blev hon som en grinig småunge och efter det taktade hon i ungefär hundra meter innan hon till slut gav med sig och skrittade igen. Efter det så gick det bra.

Dagens matchning gick i grönt! Det var svårt att få bra bilder då jag var själv idag och Stumpan inte hade några större planer på att stå stilla!

Efter gårdagens kalabalik-tur så garderade jag mig och tog mitt Sprengerpelham. Det är ju dock väldigt snällt med sin helmjuka mundel. OK, i och med att det är böjligt så trycks det ju till viss del upp i gommen, men tack vare att det är så mjukt så blir trycket mjukt och utjämnat – helt annorlunda jämfört med delade metallbett. Dessutom är det annorlunda mot raka metallbett då det blir mindre tung- och lantryck samt även en snällare ”klämeffekt” på underkäken, det vill säga mellan mundel och kindkedja.

Jag har börjat använda barfotabootsen Easy Boots till Alice – vilket går jättebra! Eftersom det nog blir en väldigt lång igångsättningsperiod så kanske man kan vänta med att sko henne och istället ha bootsen. Vi får se!

Idag red jag ut med Angelica och Mickan. Sara hade tyvärr inte tid att följa med. Mickan och jag satt på väldigt laddade kusar idag! När vi kom till en hage med andra hästar som blev väldigt – ska vi säga glada? – så blev Alice väldigt upprymd och efter det så behövdes inte mycket för att hon skulle reagera på ett eller annat sätt. Hon blev ”rädd” för stora stenbumlingar, till exempel.

På väg hemåt blev det lite lätt kalabalik! Vi red återigen förbi hagen med hästarna som denna gång blev ännu mer uppspelta och då ballade både Alice och Tyra ur. Som tur var så gjorde ingen av dem någonting allvarligt, det var mest att de ”kastade sig” och ”spann runt” lite. Alice visade dessutom att det finns såväl passage som piaff att plocka fram i henne!

Sedan gick det bra på hemvägen ända tills spännet på Alices barfotaboots lossnade högljutt. Hon började studsa på stället samtidigt som hon kickade snabbt några gånger på raken. Eller ja… Det är svårt att förklara, men sak samma – hon reagerade på det i alla fall. Återigen ingen större fara, dock, men det märks VÄLDIGT tydligt att min älskade bebis besitter en stor mängd överskottsenergi! Nästa gång så sätter jag sprintar på boots-spännet!

Det kommer ett inlägg med fler bilder från dagen och även lite mer om Alices och min utrustning för dagen. Stay tuned – hahah!

Jättefin, svart, rundsydd remontnosgrimma (hannoveransk nosgrimma) i svart läder med fina mässingsfärgade spännen samt fodrad nosdel. Fint begagnat skick. Som ni ser på bilden nedanför så ser man att den är använd och har lite smålösa sömmar, men den är inte trasig eller ful.

Den är till islandshästar, men jag har haft den på halvblod. På halvblod blir den dock lite kort över nosryggen. Den är märkt storlek full, men är alltså en ”islandshästnosgrimma” egentligen. Pris: 50,- (75,- med frakt) Maila vid intresse: stensholmen@gmail.com

Det blev en skrittur även idag! Jag hade tur – det var uppehåll hela ridturen. Skönt! Jag hatar att rida i regn… Men, jag gör det om jag ”måste”.

Idag var det matchning i blått och rosa! Jag invigde det puttinuttiga schabraket med en Lena Furberg-häst broderad på ena sidan och ”Alice” broderat på andra sidan. Det roliga är att hästen påminner om Alice! Hade den bara haft en hel bläs så hade det varit ännu mer perfekt.

Angelica och jag tog oss en liten tur i skymningsljuset och ja… Vi kan ju säga att vi var svåra att missa! Hahah!

Nyfiken stumpa undersöker trappräcket.

Min vackra tös!

Måttligt road, Olle?

Det är viktigt att synas både i trafiken, men även i skogen.
Det är ju trots allt jaktsäsong…

And off we go! Ut på skogstur i skymningen.