Åh, vad jag längtar till nästa vecka! Då ska jag nämligen sitta på min stumpa för första gången på (vad som känns som) en smärre evighet! Min älskade bebis! Tre tio-minuters-promenader avklarade och det har gått jättebra. Jag hade förväntat mig en lite mer explosiv stumpa, men hon sköter sig riktigt bra.

Nu är det kallt på nätterna! Vissa nätter är det till och med minusgrader.

Det känns alltid lurigt med frost eftersom det ju finns teorier kring ett samband mellan frost och fång. Det är bara att hålla tummarna för att inga hästar drabbas av den hemska sjukdomen.

I övrigt så är vi inte någonstans i närheten av att behöva stödfodra. Det är verkligen ett riktigt bra bete här! FÖR bra, är det värsta, då hästarna lätt blir feta. Men, man ska verkligen inte klaga på det. Bra marker är en gåva! LYX!

Är han förresten inte för söt, älskade Dackemannen?