Åh! Imorgon sker det! Jag ska äntligen få rida min älskade stumpa! Det blir första gången på över fem månader! Håll tummarna för mig/oss att hon sköter sig så att allting går bra. Jag vill inte att någon av oss ska skada sig mer än vad vi redan har gjort – det får räcka nu!
Jag tror dock att hon kommer att sköta sig fint då hon har varit jättesnäll på våra promenader. Dessutom ska Angelica och Olle följa med som moraliskt stöd så vi kommer ju inte att vara själva heller så det går nog alldeles utmärkt.
Som jag skrev igår så har jag alltså köpt ett skrittmaskintäcke från Börjes. Jag invigde det i förrgår, men eftersom det inte regnade så kunde jag inte säga någonting om huruvida det var vattenavvisande (eller rentav vattentätt) eller inte. Idag så gick vi tjugo minuter i regn och det rann av täcket bra. Det var helt torrt undertill när vi kom tillbaka.
Så, betyget för vattentäthet när det är nytt blir högt! Återstår att se längre fram hur det håller när det varit använt ett tag. Men, å andra sidan så känns det som att det nog tar ett tag att slita ut ett skrittmaskintäcke.
En sak som jag glömde skriva igår är att man kan välja mellan två lägen på svansremmen – jättebra! Har man svansremmen på det nedre läget (som jag har på bilden) så hålls täcket ”ihop” bättre än om man har remmen högre upp – ifall man använder täcket utan benremmar (vilket jag gör, åtminstone för tillfället). Fördelen med att ha remmen i det högre läget är att hästen kan röra sig friare utan att ta emot remmen hela tiden. Men, som sagt så är det större risk för att täcket ”fladdrar” eller hamnar snett.
Här ser man de två lägena för svansremmen. Man ser även det toppiga korset som jag skrev om igår. Mindre snyggt, men inte hela världen.Värre hade det varit om det hade varit ett tävlingstäcke.
Feelgood Miniatures 