ÄNTLIGEN! Idag fick jag äntligen sitta på min älskade bebis igen för första gången på över fem månader! Åh, vilken känsla! Jag kände mig som jag gjorde när jag började på ridskolan och satt upp på lektionsponnyn. Lyckan av att känna ”ÅH – jag sitter på en häst!”. Det är långt ifrån alla som förstår sig på den känslan och tycker att det är fånigt, men det är vi äkta hästnördar som vet hur det känns och jag tycker inte att det är något som helst fånigt med det. Så det så!

Jag red tillsammans med Angelica och vi tog en mysig skogstur på tjugo minuter. En bra sak med allt regnande som har varit (och är) är att det finns mängder med vatten att träna på. Perfekt inför en eventuell fälttävlansdebut – om hon blir så pass frisk och hållbar, vill säga.

Hon var väldigt taggad att komma iväg och ville inte stå stilla några längre stunder när Magnus försökte ta foton, men när vi väl kom iväg så skötte hon sig jättefint! Det var som sagt väldigt härligt och roligt – för oss bägge!

Tack Angelica för sällskapet!