Nu i helgen ställer vi om till vintertid och jag är redan inne i känslan av att dagen aldrig riktigt hinner komma igång innan den är slut.

Idag är jag dessutom supertrött och matt i hela kroppen, vilket är så typiskt då det är fint väder. Allting som jag gör tar hundra år längre än de hundra det normalt sett tar (ja, det var ett erkännande att jag är långsam – men noggrann! – i stallet). Får se hur det är lite senare, men är det som det är nu så kommer jag inte att orka rida eller promenera Alice idag.