Idag tog jag mig en morgonridtur i solskenet med Alice. Det blåste riktiga isvindar, dock, så jag var tvungen att dra på mig ett par överdragsbyxor – som tyvärr var lite halkiga i sadeln. Allting gick fint ända tills vi kom till en gård borta vid Stallklubbens banor där hon fick syn på någonting och blev LIVRÄDD! Vad gör hästen? Jo, hon tvärvänder 180 grader och jag som satt med mina halkiga överdragsbyxor och halvlånga tyglar fullkomligt slungas av, rakt ner i ett dike.

Fortsatt livrädd skenar hon hals över huvud hemåt och det fanns ingenting för mig att göra mer än att skynda efter. Men, jag hade ont (eftersom jag hade ont redan innan så gjorde ju inte avramlingen saken bättre) och kunde inte springa så det blev till att gå så raskt jag orkade istället.

Tack och lov för grannen Ing-Marie som tog hand om Alice (som hade sprungit hem, duktig häst så pass i alla fall)! Jag kan inte tacka dig nog! KRAM igen!!!

Jag är ganska OK förutom att jag är lite öm här och var samt att mitt vänstra knä som är ”trasigt” sedan innan inte känns sådär jättekul just nu. Hjälm och väst rider jag alltid med (västen kan dock ibland åka av när jag tränar dressyr) och det är ju tur det för man vet aldrig när olyckan är framme.

Nu får hon stå över helgen då jag är rädd att skenturen inte var särskilt bra för hennes opererade ben. Jag lindar dessutom med Back on Track stallpaddar. På måndag kollar jag om hon känns fräsch eller inte. Är hon inte fräsch blir det ett veterinärbesök och är hon fräsch så påbörjar jag igångsättningen igen, fast med en promenad eller två och sedan rida med sällskap. Hon blir ju känsligare (och fånigare) när hon har så mycket överskottsenergi så då kan hon göra saker som hon normalt sett inte göra. Så som hon gjorde idag har hon aldrig gjort tidigare.

Tack och lov gick i alla fall allting bra så vitt jag kan se nu. Jag såg ju värsta tänkbara scenariot framför mig att hon skulle gå omkull på asfaltsvägen och/eller bli påkörd! Usch. Hua mig! Jag har en del tur, trots allt. Nu återstår bara att se om benet blev skadat eller om det klarade av skenturen på stenhård (frusen) mark. Hon galopperade för övrigt ihjäl en stackars mus…

PS. Mamma och Pappa – Oroa er inte, I’m fine! 😉 Kram! DS.

Igår blev det en mysig uteritt tillsammans med Angelica och Olle. Vi hade en väldig tur med vädret då vi hade uppehåll hela turen medan det omkring oss var alla möjliga konstiga väder – till och med åska, trots att det var så kallt! När vi sedan kom tillbaka och kom in i stallet så brakade det loss med en storm med en blandning av regn, hagel och snö. Det var helt galet! Ibland ska man ha tur.