Red lite idag, men efter hennes skentur i fredags så ville jag ta det lugnt och ”kolla läget” så jag red i stora hagen (trots att underlaget var lite halt och ojämnt). På  så vis skulle hon vara inhägnad hemmavid ifall jag skulle åka av igen – hahah! Men, idag skötte hon sig jättefint.

Den hagen är väldigt kuperad så det blev en del försiktig klättring. Jag la även till stora volter, serpentiner och lite slalom mellan några ”hopptunnor” som jag har liggandes i den hagen. Men, där tog idéerna slut på vad man kan göra på ett inhägnat område med en häst som egentligen inte ska göra så mycket mer än att skrittas rakt fram på fast underlag – vilket resulterade  i att både hon och jag hade ganska tråkigt efter 20-25 minuter så passet blev inte längre än så.

Hon kändes i alla fall fräsch och taggad (dock utan att vara hispig). När jag kortade tyglarna så blev hon jätteglad då hon trodde att vi skulle trava och började att trippa iväg. Men, lika glad som hon blev lika besviken blev hon då jag höll tillbaka henne och hon insåg att vi skulle fortsätta att skritta. Pluttan då!

Trots att hon i övrigt kändes väldigt fräsch så fick hon tråkigt nog en liten reaktion vid det opererade området. Men, veterinärerna sa ju å andra sidan att det inte var ovanligt och att jag inte skulle bli rädd om det inträffade utan skulle rida på – så länge hon inte blir halt, förstås.

Jag kan inte göra mer än att fortsätta hålla igång henne och hoppas på det bästa!

Alice är lycklig när hon får beta. Just nu härlig eftermiddagssol också. Kan inte bli mycket bättre!