Det är en del som har frågat mig hur det går med Alice. Jag har ju inte skrivit så mycket om henne de senaste månaderna, vilket beror på att hon har vilat på grund av att jag blev så osäker på vad hennes ben håller för. Det sista jag vill är att hon blir sämre på grund av mig! Blir hon sämre så finns ju risken att det blir så illa att man måste ta bort henne…

Problemet med att motionera Alice är att hon inte kan hålla sig på mattan! Hon hoppar, bockar, stegrar och rusar när jag longerar och löslongerar och hon skötte sig ju inte när jag red ut heller. För att kunna rida henne lugnt så måste hon göra av med överskottsenergi och hur gör jag det utan att överanstränga henne??

Jag tog därför en paus med henne och fokuserade istället på att komma igång lite mer intensivt med Dingo. Under tiden funderade jag på hur jag skulle göra med Alice. Ställa av helt? Köra på och hoppas på det bästa? Jag försökte febrilt hitta en gyllene medelväg!

Då slog det mig helt plötsligt: hon har aldrig busat när jag har tömkört eller tömlongerat! Av någon anledning så sköter hon sig alltid då. Jag kan inte begripa att det tog mig så lång tid att komma ihåg det!

Så – igår fick Alice göra någonting för första gången sedan slutet på januari och mycket riktigt så skötte hon sig fint. Hon såg dessutom ut att vara nöjd och glad över att äntligen få göra någonting igen. Förhoppningsvis så innebär detta att jag kommer att kunna rida henne igen! Det blir dock inga uteritter på ett bra tag – heheh…

Här följer en bildbomb från passet:

Ser ni någonting häftigt på denna bild? Fråga mig inte hur det gick till för jag har ingen aning! Visst är det coolt?!

Utrustning
John Whitaker träns, Shires parerstångsbett med syntetstång (något böjligt).
Longer-/tömkörningsgjord, PK International schabrak.
Tömmarna är två longerlinor köpta på Biltema.
Catago benskydd och gummiboots runtom.

Jag är lite orolig för att Dingos spatt har blivit aktiv igen. För några dagar sedan så satt jag och kollade på det som jag har filmat när jag rider honom. Det som slog mig var att han har börjat se oren ut i traven igen… När jag red så kände jag det dock inte som hälta utan eftersom han var så laddad och spänd så var det svårt att få honom lösgjord och gå i en jämn takt.

Men, i fredags och lördags så fick han jobba lite lugnt (förutom när han själv beslöt att slänga in galopp i full fart) och kravlöst lös på banan och jag såg tyvärr samma sak då.

Det är främst ”spattbenet” (vänster) som han ser halt ut på. Men, inte hela tiden. I nästa sekund ser han nämligen halt ut på höger bak…? Och sedan rör han sig helt plötsligt helt rent igen?!

Det KAN ju faktiskt vara så att det handlar om muskelminne? Han var ju trots allt ganska rejält halt i närmare åtta månader. Det måste väl ha satt sig som muskelminne, eller? Det kan ju dessutom ha satt sig som spänningar och ojämnheter i kroppen och i samband med hans ökade träning så ger de sig nu till känna.

Mardrömmen skulle ju vara om det ÄR spatt och att det nu sitter i stora hasleden…

Men, idag – efter en vilodag – så rörde han sig bättre trots att jag pressade på med klättring och longering över stocken i både trav och galopp. Hm… Jag vet inte vad jag ska tro?! Och – hur jag ska göra? Fortsätta köra på med hans träning, backa några steg och bara träna väldigt försiktigt, eller lägga pengar på att ta honom till kliniken för spattundersökning?

Utrustning
Ihopplockat träns av en Stübben bridongrem, Stübben nosgrimma, okänt blingpannband samt ett parerstångsbett med syntetstång.
Longerlinan är köpt på Ge-Kås, deltan är köpt på Hööks.
Heltäckande Equi-Guard neoprenskydd runtom, Globus neoprenboots i fram och neoprenboots av okänt märke i bak.

Dingo var en riktig tröttis idag när jag skulle hämta in honom och även under hela tiden som jag gjorde iordning honom för ridning. Jag blev till slut så orolig för att han skulle vara sjuk så jag tog tempen på honom, men han var långt ifrån febergränsen.

Så här hittade jag honom när jag skulle ta in honom:

Jag satte mig i halmen och myste en stund tillsammans med honom och han reste sig inte utan låg lugnt kvar och käkade vidare. Jag försökte ta en ”selfie” på oss, men fick inte till något så det blev istället några bilder på bara den sötaste av oss.

Som sagt så var han även en riktig tröttis under hela tiden som jag gjorde iordning honom.

Men, han piggnade till när det blev dags för ridning. På dagens schema stod uteritt för första gången sedan min knäolycka i slutet på februari! Med på uteritten hade vi Mickan och hennes foderhäst. Ni skulle se den! Hon är så söt! Hon har ”sloköron”. Öronen hänger åt sidan och det ser både roligt och gulligt ut. Man är ju verkligen inte van att se hästar med sådana öron.

Hur som helst så blev det alltså uteritt. Dingo tyckte att det var jättekul att äntligen få komma utanför gården igen och roligast av allt var ju att träffa en ny häst. Det blev skritt och trav på en riktig piggelin! Den trötta Dingo som knappt gick att få att resa på sig i boxen och som sedan stod och halvsov i stallgången var som bortblåst och istället var den superpigga Dingo som jag känner till så väl tillbaka.

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger bow balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Horse Saver schabrak samt Böckmann sadelgjord.
Dyón träns med Claridge House tyglar, syntetbett med parerstänger (kommer inte ihåg märket just nu) samt Horze bib-martingal.
Equi-Guard frambensdamasker, bakbensdamasker av okänt märke, Easy boot epics i fram samt gummiboots i bak.

Igår blev det markarbete med travbommar, galoppbommar samt två krysshinder. Det var första gången som vi hoppade på över ett år! Vi har ju fått börja om från början eftersom vi inte hade kommit långt innan han först förlorade ögat, sedan fick en paus på grund av bärrandsrötan och därefter blev han ju halt av spatten. Men, nu gör vi ett nytt försök med utbildningen och jag hoppas innerligt att vi inte stöter på några fler tråkigheter.

Målen för dagens träning:
* Att jag skulle vara så balanserad som möjligt och ge tydliga hjälper för att hjälpa honom att förstå vad jag vill.
* Att få honom att koncentrera sig och lyssna på hjälperna så att vi kunde få bra svängar och komma på samt hålla oss rakt över bommarna och hindren.

Trav- och galoppbommarna satt ganska fint sedan förra passet så det nya var kombinationen med två krysshinder med ett galoppsprångs avstånd. Första anridningen förstörde jag genom att förbereda honom för dåligt och ge för otydliga hjälper vilket ledde till en dålig sväng vilket i sin tur ledde till att vi kom snett och vingligt på första krysset så att han inte hade någon större chans att hoppa det utan fick istället bommarna med sig. Dock hoppade han ändå det andra hindret och det med råge! Jösses vilken talang han har! Jag älskar verkligen hans frambensteknik och trots sin spatt och att han ännu inte är särskilt musklad så hoppade han fint genom ryggen.

Andra anridningen gick bättre då jag var tydligare med vart vi skulle. Inget perfekt på något vis, men det får räknas som bra så här precis i början. Det är ju inte bara det att Dingo är outbildad och var konvalescent i runt åtta månader. Jag har ju varit ifrån detta själv så länge och är verkligen ur form. Vi får helt enkelt jobba oss tillbaka och framåt tillsammans – någonting som jag definitivt ser fram emot!

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Böckmann sadelgjord, Protector schabrak, HKM fårskinnspad samt Eskadron neoprenpad
Claridge House träns med Sprenger Duo böjligt syntetbett
Rundsydd martingal (vet ej märke, men det känns som bra kvalitet)
Eskadron senskydd och kotskydd (halvhöga), Horseguard boots

Igår körde jag Dingo för första gången helt utan hjälp! Vi började med att Angelica gick med bredvid – fast utan att hålla i honom – så att hon skulle kunna ingripa ifall det skulle behövas. Det gick så pass bra att jag sedan körde två vändor helt utan ledhjälp – till och med i trav! Duktig busunge!

Så, nu kan jag kryssa av ”första solokörningen” på min mål-lista!

Utrustning
Gigsele i nylon från selar.se med Horsepol selunderlägg och bröstludd
Black Horse körhuvudlag med blingpannband av okänt märke samt Globus tredelat parerstångsbett
Equi-Guard heltäckande neoprenskydd och gummiboots i fram, Gera heltäckande neoprenskydd (som går ner över hoven samt har ”gummiskål” på insidan) i bak

Igår så fick Dingo ett kombinerat longerings- och terrängpass! Jag longerade honom i hagen där han fick jobba upp och ner för banken, skritta och trava över en ”stock” samt hoppa över ett litet nedfallet träd. Han var galet pigg och ibland så hade jag fullt sjå med att hålla honom så det blev i princip inget filmat eller fotat. Men, jag gick tillbaka till banken i slutet på passet – när han hade hunnit bli lite trött – och hade då tillräcklig kontroll för att våga plocka upp mobilen för att knäppa några foton.

Efteråt så blev det välförtjänta rullningar!

Utrustning
Bucas kapson, longerlina köpt på Ge-Kås
Equi-Guard Expert X-Country terrängskydd (fram och bak)
Gummiboots runtom

Jag red med sadel idag för första gången sedan jag skadade mig för lite mer än en och en halv månad sedan och det gick till min stora glädje bra! Jag var ju lite osäker på vad knät skulle säga, men jag kände inte av det alls vare sig under ridningen eller efteråt. Däremot så kände jag av mitt vänstra knä (som är permanent ”trasigt”), men det var nog inte själva ridningen med stigläder/stigbyglar som var problemet utan belastningen som blir vid upp- och avsittning. Hur som helst så drog jag slutsatsen att jag utan problem kan rida i sadel med stigläder/stigbyglar igen!

Dingo var som vanligt pigg och framåt. Han är som en sportbil med massor av hästkrafter under huven vilket i sin tur leder till att han kan bli stark, tittig och busig! Men, han är inte dum på något vis utan det gäller bara för mig att lära mig och honom att tygla all den där energin. Han har ganska bra kondition nu – han orkar hålla på länge och intensivt – men, han behöver muskelstyrka. Så, nu gäller det för mig att orka hålla igång träningen och ge honom varierande träning där jag hittar moment som både gymnastiserar och stärker.

Han fick både trava och galoppera över bommar idag – en bra övning för att få honom lite mer uppmärksam och använda hjärncellerna istället för att bara springa på. Här kommer några dåliga bilder och längre fram kommer en video som visserligen blir lite tråkig då jag filmade mig själv, men bättre än ingenting, tycker i alla fall.

Utrustning
Claridge House hoppsadel/flatback med Stübben dubbelsydda stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Horse Saver schabrak (tror jag det är i alla fall) och Protector sadelgjord.
Paul Jones träns med Haglunds tredelat anti-nyp-bett. Nosgrimman var för liten så den plockade jag helt enkelt av och red utan.
Eskadron benskydd runtom, Horse Guard boots.

Dingo fick löshoppa idag och gjorde det med bravur! Jag utmanade honom med titthinder i form av blå tunnor och vita sänggavlar som fungerar bra som ”staket”/”grind”. Jag utmanade även genom att höja ganska ”rejält”. Senast han löshoppade så stannade jag på 95 cm. Idag höjde jag direkt från 95 cm till 1.16 m.

Han tvekade inte, men missbedömde nog höjden så han rev det med frambenen (dock ingen grov rivning). På andra försöket så klarade han det med frambenen, men bakbenen var ”för svaga”. Han blev sur och kickade efteråt – han ville verkligen inte riva! Han är tydligen precis som Alice. Hon blir nämligen också sur när hon river – hahah! Hur som helst. På tredje försöket så flög han över som om det inte vore det minsta svårt.

OK, 1.16 m är ju egentligen inte särskilt högt, men med tanke på att han är en unghäst, enögd, hur lite han har hoppat samt att han måste träna upp styrka och rörlighet i bakbenen/bakdelen då han ju är en spatthäst – ja, då tycker jag att det var bra gjort! Han är ju dessutom inte mer än 150,5 cm i mankhöjd.

Jag tror minsann att det lurar en väldigt talangfull hoppepålle i den lilla kroppen. Vad tror ni? Döm själva:

Utrustning
Catago grimma
Senskydd (Eskadronkopia) fram, ”lufthålsdamasker” bak samt gummiboots runtom

Efteråt så blev det några timmar Back on Track-inbäddning med täcke, hasskydd och stallpaddar runtom. Förhoppningsvis så gör det gott för hans kropp.

Det var härligt vårväder idag! Fler sådana här dagar, tack! Det tycker nog hästarna också. De ser i alla fall väldigt nöjda ut när de står och njuter i solen.

Dingo fick röra lite på sig på ”banan”. Inget märkvärdigt utan lite lätt motion så att han blev varm, sedan fick det räcka för idag.

Jag tror att jag ska testa att rida med sadel imorgon. Men, vi får väl se hur det går med knät/knäna.

Utrustning
Luddgrimma med Lena Furberg-motiv
Senskydd (Eskadronkopia) ifram, Equiguard ”lufthålsdamasker” i bak.
Gummiboots runtom.