Grattis på femårsdagen, älskade lille Gizmo! Oj, vad tiden går fort… Hoppas vi får många, många fler år tillsammans!

Idag släppte vi ihop Dacke och Nisse. Det gick verkligen jättebra! Det var härligt att se Dacke så glad igen! De sprang och busade en hel del, men annars var Nisse mer intresserad av gräset. Typiskt shettisar – hahaha!

På bilderna: Dacke var så glad över sin nya kompis att han till och med delade med sig av sin mat.

Jag har den stora glädjen att välkomna den urgullige lille shettisen Humledals Wade Belak (kallas ”Nisse”) till Stensholmen!

Nisse är Angelicas nya häst och jag hoppas ~ och tror ~ att han kan hjälpa henne att ta sig igenom sorgen efter Olle. Det är härligt att se henne glad igen!

Nisse är bara två år, men har ett underbart temperament och verkar ta flytten med ro! De andra hästarna, däremot, blev helt till sig över den nya ~ pyttelilla ~ kompisen.

Nu får han spendera natten i boxen så att han och Dacke kan bekanta sig på ett säkert sätt. Imorgon är det tänkt att släppa ihop dem.

Visst är han söt??

Någon gång då och då så kan det vara roligt att göra någonting som inte har med hästar att göra. Ja, ni läste faktiskt rätt – hahaha! En sådan sak är att gå på bio med Magnus och det var precis vad vi gjorde igår. Vi såg den svenska filmen ”En man som heter Ove”. En blandning av tragik, tänkvärt och komik. Vi gillade den och kan rekommendera andra att se den.

Vintern tog tydligen en paus då det blev plusgrader och snön och isen smälter som smör i solsken. Hoppas nu bara att allting hinner smälta innan kylan kommer tillbaka, för annars kommer det att bli massor av is i hagarna och på skogsvägarna. På gårdsplanen är det dock redan helt isfritt!

Dingo fick gå naken under några timmar idag, men när solen försvann senare på eftermiddagen och det blåste kallt så fick han på sig ett täcke igen.

Vårkänslor i januari…

Sara och Hilma hade roligt ihop med Dacke idag när de red honom båda två – samtidigt! Dacke var jättesnäll och såg mest ut att tycka att det var roligt. Tandemridning passar dock inte att göra på precis vilken häst som helst, så var försiktig om du vill prova du med!

Idag orkade jag faktiskt med en liten promenad med Gizmo och märkte till min stora glädje att knät känns helt OK så länge som jag håller mig till jämna underlag.

Dessutom så börjar förkylningen släppa taget nu och därmed är jag ett steg närmare att återuppta igångsättningen av Alice (och mig själv).

Alice står och njuter av sitt hösilage. Hon har ett Horseware Amigo Bravo (200 gram) på sig.

Kallt och eländigt… Men, vackert är det!

Dacke har varit ledsen sedan Olle gick bort så vi bytte plats på honom och Alice så att han skulle få umgås med Dingo. Alice klarar det bättre att gå ensam. Tanken är dock att alternera så att de byter plats med varandra varannan eller var tredje dag. Vi får se hur det fungerar.

Dacke och Dingo har ju tidigare gått ihop en kort tid, men eftersom det var ganska länge sedan så var vi lite osäkra på hur det skulle gå precis i början. Men, de fann varandra direkt och stormtrivs i varandras sällskap! Jag antar att det stämmer bra att lika barn leka bäst!

Det är med ett riktigt tungt hjärta och tårfyllda ögon som jag skriver detta…

Olles grovtarmsförstoppning visade sig vara tarmvred och den i sin tur orsakade till slut en kraftig förgiftning. Trots veterinärernas insatser så blev Olle så sjuk att hans liv inte gick att rädda…

Han var ju inte min, men jag tyckte så himla mycket om lille Olle och han var ju en del av min vardag i 4,5 år… Jag kommer att sakna honom… Dubbelt jobbigt också då jag lider så med stackars Angelica…

Kramar i mängder till dig, Angelica!

Vila i frid, goaste lille Ollebolle… Tack för att du alltid var så snäll och go… Jag kommer att sakna dig och världens lenaste mule…

Stackars Olle fick förstoppningskolik idag… Vi vet inte varför. Veterinären gav honom dropp och slangade vatten och olja genom ena nosborren. Nu är det bara att vänta och hoppas på att förstoppningen släpper.

Angelica är tapper och är hos honom en gång i timmen för att gå med honom i fem till tio minuter. Däremellan så får han vila. Han är ju helt slut, stackaren, efter att ha haft ont i magen i så många timmar.

Håll alla era tummar och tår för att han blir bra snart!