Bara för att Abbe är konvalescent nu och inte kan longeras, tömköras, löshoppa och så vidare, så betyder inte det att jag inte gör någonting alls med honom.
Jag försöker att umgås mycket med honom, miljöträna och träna på att få göra ”vad jag vill” med honom. Igår fick han till exempel bekanta sig med en presenning.
Först var han lite skeptisk, men nosade ändå försiktigt på den. Sedan ville han smaka på den – hahah! Efter det fick jag klappa honom med den och därefter kunde jag lägga den över honom.
Som ni ser på bilderna så blev han ganska snabbt så pass bekväm med den att han inte brydde sig om den alls! Han var mer intresserad av att äta!
En skön pålle, Abbe!