Efter förmiddagens fiasko fick jag senare på dagen hjälp av en sjukgymnast som visade mig vad jag klarar av – bara jag gör det på rätt sätt! Tack vare honom kunde jag ta mig ur säng och även gå en pyttevända samt sätta/lägga mig igen!
Jag fick även passiv träning med en Kinetec – en maskin som utför rörelsen åt mig, men som ändå ger rörelseträning!
Jag fick dessutom se röntgenbild på hur det ser ut nu efter operationen. Det är verkligen inga små märgspik jag har!!! Jag fick prata med en av läkarna som opererade och hon förklarade att det verkligen var en svår och ful fraktur som gjorde operationen svår och tidskrävande.
Jag hade ju dessutom missuppfattat angående mängden blod som jag förlorade. Jag trodde att det var 1,5 liter totalt, men det var hela 2,5 liter!!! Jösses… Inte konstigt att jag var som en zombie efteråt och hade svårt att återhämta mig…
Operationssåret fortsätter att blöda, tyvärr, men det är väl en kombination av den rejäla operationen samt de blodförtunnande/antikoagulerande som jag dagligen måste injicera mig själv med för att minska risken för blodproppar.
Det var ena rejäla spik! Hoppas blödningen snart avtar/slutar. Gott att ”promenaden” gick bra iaf – man får glädjas o vara tacksam för varje liten förbättringssteg på vägen. Hjärtekramar!