Igår gjorde jag en bantar-hage till minisarna som blev jätteglada då de blev av med munkorgarna (som jag var tvungen att sätta på när hästarna blev på tok för feta).
Ett dygn senare är de inte riktigt lika glada längre då de har insett att hagen inte är särskilt stor och därmed ganska tråkig.
Men, hellre det än att de måste gå med munkorg och få skav och så vidare. Gå utan munkorg i hela hagen funkade ju tyvärr inte – de blev feta superfort! Är rädd att de ska bli sjuka…
Självklart ska jag öka på motionen, men det måste ju ske stegvis. Så, tills dess att de kan tränas så mycket och hårt att de klarar betet får de ha det lite tråkigt med en mycket mindre hage än vad de är vana vid.
Ja, säg den glädje som varar 🙂 fast å andra sidan så varar inget för evigt, så det går mot bättre tider!