Stackars små stumpor

I jakt på de godaste höstråna så pressar getterna sina huvuden så långt de kan genom rutorna på gallret på deras höhäck. Detta leder tyvärr till att mina stackars älsklingar blir alldeles kala på nosryggarna.

Jag är nu därför inne på att överge rutnätet och använda vanligt vertikalt galler istället. Jag inser att det kommer att bli mer spill, men hellre det än att mina bebisar fortsätter att skada sina nosryggar.

In search of the best straws of hay the goats press their heads as far as they can through the squares of the grid on their feeder. Unfortunately, this has caused my poor sweethearts to become bald on the bridges of their noses.

Therefore I am now contemplating abandoning the grid and use regular vertical bars instead. I realise that will lead to more waste, but I’d prefer that over my babies continuing to harm the bridges of their noses.

JAG HAR RIDIT!!!

Jag har ridit för första gången efter ridolyckan för 2 år och 8 månader sedan, när jag bröt lårbenshalsen och splittrade lårbenet!!!

Det blev blandade känslor då det var underbart och roligt, men tyvärr också smärtsamt – vilket var en besvikelse (även om det inte kom som någon överraskning)…

Även om Dingo tyckte att det var konstigt – och kanske lite trist – att vi bara skrittade runt lite i hagen, så var han glad över att åtminstone få göra någonting överhuvudtaget.

I have ridden for the first time after my riding accident two years and eight months ago, which resulted in a broken femur head and a shattered femur!!!

I felt a mix of emotions as it was both wonderful and fun, but sadly painful as well – which was disappointing (although it didn’t come as a surprise)…

Even though Dingo seemed to think that it was a bit strange – and perhaps a bit boring – that we only walked around a little in his paddock, at least he was happy he got to do anything at all.