Idag orkade jag faktiskt med en liten promenad med Gizmo och märkte till min stora glädje att knät känns helt OK så länge som jag håller mig till jämna underlag.

Dessutom så börjar förkylningen släppa taget nu och därmed är jag ett steg närmare att återuppta igångsättningen av Alice (och mig själv).

Alice står och njuter av sitt hösilage. Hon har ett Horseware Amigo Bravo (200 gram) på sig.

Kallt och eländigt… Men, vackert är det!

Dacke har varit ledsen sedan Olle gick bort så vi bytte plats på honom och Alice så att han skulle få umgås med Dingo. Alice klarar det bättre att gå ensam. Tanken är dock att alternera så att de byter plats med varandra varannan eller var tredje dag. Vi får se hur det fungerar.

Dacke och Dingo har ju tidigare gått ihop en kort tid, men eftersom det var ganska länge sedan så var vi lite osäkra på hur det skulle gå precis i början. Men, de fann varandra direkt och stormtrivs i varandras sällskap! Jag antar att det stämmer bra att lika barn leka bäst!

Det är med ett riktigt tungt hjärta och tårfyllda ögon som jag skriver detta…

Olles grovtarmsförstoppning visade sig vara tarmvred och den i sin tur orsakade till slut en kraftig förgiftning. Trots veterinärernas insatser så blev Olle så sjuk att hans liv inte gick att rädda…

Han var ju inte min, men jag tyckte så himla mycket om lille Olle och han var ju en del av min vardag i 4,5 år… Jag kommer att sakna honom… Dubbelt jobbigt också då jag lider så med stackars Angelica…

Kramar i mängder till dig, Angelica!

Vila i frid, goaste lille Ollebolle… Tack för att du alltid var så snäll och go… Jag kommer att sakna dig och världens lenaste mule…

Stackars Olle fick förstoppningskolik idag… Vi vet inte varför. Veterinären gav honom dropp och slangade vatten och olja genom ena nosborren. Nu är det bara att vänta och hoppas på att förstoppningen släpper.

Angelica är tapper och är hos honom en gång i timmen för att gå med honom i fem till tio minuter. Däremellan så får han vila. Han är ju helt slut, stackaren, efter att ha haft ont i magen i så många timmar.

Håll alla era tummar och tår för att han blir bra snart!

Fy, vad is det blev överallt efter att det var milt en dag och sedan frös på igen… Och de iskalla vindarna! Hua! Det är nätt och jämnt att jag klarar av att vara ute när det blåser sådana isvindar…

Jag inledde det nya året med igångsättning av Alice. Hon har stått ganska länge nu, så lite lek och löslongering kändes som en bra början ~ och det verkade hon också tycka!

Välkommen 2016! Jag hoppas att det blir ett kanonår för såväl mig själv som alla mina nära och kära samt goa vänner och bekanta!

Gott nytt år (igen)!!!

Jag är fortfarande besviken över Dingos ”hälsotillstånd”, men jag fick i alla fall avsluta året på ett riktigt roligt vis: nämligen med en slädtur i skogen. Nåja, släde är väl kanske en smärre överdrift… ”Åktur på liten barnkälke” är väl kanske mer korrekt.

Hur som helst. Sara och Angelica red sina hästar och jag åkte efter Dacke. Gizmo följde också med. Halva turen åkte han faktiskt med mig på kälken och halva turen sprang han med bredvid. Vi hade verkligen jätteroligt! Härligt sätt att avsluta året på!

Gott nytt år, allesammans!

Idag var det dags för Dingos återbesök. Efter fyra månaders konvalescens hade jag en förhoppning om att frakturen skulle vara hopläkt, men tyvärr syns det fortfarande en tydlig frakturlinje på röntgen. Det håller dock på att läka, så helt bedrövad behöver jag inte vara.

Men, apropå bedrövad så har min lille olycksfågel gått och skadat det andra bakbenet också! Det är svullet och lite varmt, men han är inte märkbart halt. Nick tyckte att jag skulle hålla honom lindad och avvakta.

En trött, drogad Dingo