Psykisk orsak – psykologisk lösning?

Är försiktigt glad över hur fina Dingos ben ser ut! Smala och skåriga! Hoppas att han ser så här fin ut även efter att den sista Metacam-dosen har slutat verka.

Han är fortfarande sitt vanliga, pigga och glada jag så han är jättepigg när jag går med honom, men är snäll och hittar inte på några dumheter.

Stackars lille Dingo har ju dock haft problem med lös mage nu i ett par dagar och trots att han får en jästkub extra samt betfor (ja, jag vet att en del säger att man ska undvika saftfoder vid diarré, men ibland hjälper det) så är magen fortfarande helt ur lag.

Att han får Metacam gör ju inte saken bättre, men det är inte det som utlöste det. Han blev lös i magen redan innan han fick sin första Metacam-dos. Jag tror att det är en stressreaktion utlöst av olyckan samt att han blir lite orolig när han inte ser Alice när det är mörkt ute.

Idag var han mer än normalt intresserad av Alices träck. Jag gissade mig till att han ville medicinera sig själv – så jag lät honom göra det. Det låter ju fruktansvärt äckligt att hästen suger i sig ”saften” från en annan hästs träck, men faktum är att det är deras sätt att försöka få i sig goda bakterier från en välfungerande tarmflora.

Då diarrén var framkallad av psykiska orsaker så tänkte jag göra det jag kan för att få bort den eventuella psykiska stress som kvarligger. Han fick därför en minihage/minilösdrift så att han kan stå ute och sola, kika och ”beta” lite. Han blev väldigt glad!

Eftersom benen ser så fina ut så testar jag att ha honom olindad, åtminstone i några timmar. Svullnar han inte upp efter den tiden så får han stå olindad i natt också.

Pigga och glada hästar

Jag är glad över att ha två stycken pigga och glada kusar! Eller ja, Dingo är väl kanske inte jättelycklig över boxvila och diarré, men han är trots det på gott humör. Han har verkligen en härlig attityd, den lille parveln!

Alice blev glad när hon fick ”jobba” lite idag. Lite longering i mestadels skritt, men även lite trav. Själv så slängde hon in lite konster, men för det mesta så skötte hon sig.

Utrustning
Jag var ”tvungen” att använda inspänningstyglar då hon bara försöker att äta annars. Övrig utrustning:

Bucas kapson, Horselife (?) longerlina.
Longer-/tömkörningsgjord med fårskinnsunderlägg, Eric le Tixerant, Horse Guard schabrak.
Equiguard heltäckande neoprensskydd, Global neoprenboots med fårskinnskant samt förstärkta med fuskskinn.

Lovande eller missvisande?

Jag vet inte om jag vågar säga någonting,  men det ser faktiskt ganska bra ut på bägge bakbenen! Pigg som attan är han också och verkar inte ha särskilt ont.

Frågan är bara:

Är det så att han faktiskt ÄR bättre och att skadorna inte är särskilt allvarliga? Eller, är det missvisande på grund av medicinen Metacam, det vill säga att det (och bandageringen) gör att benen knappt är svullna och att han inte har särskilt ont tack vare det?

Efterdyningar…

Det är synd om Dingo! Några timmar efter den hemska olyckan så hade benen svullnat upp… Han fick därför stå lindad med Back on Track hela natten. På morgonen såg frambenen fina ut igen, men bakbenen var fortfarande rejält svullna…

Jag vet ännu inte riktigt varför han är svullen eller hur allvarligt skadad han är, men har pratat med Nick som sa att de inte skulle se så bra på röntgen och ultraljud i det akuta skedet så han ville avvakta i fem dagar.

Under tiden får han Metacam för att minska svullnad och smärta. Han ska även stå inne och endast få kontrollerad motion i form av en till två kortare promander om dagen. Därefter – om behov kvarstår – så åker vi till klinik för undersökning, röntgen och ultraljud.

Så nu är det en jobbig väntan och under tiden så kan jag ju inte göra annat än att innerligt hoppas att han ”bara” är mörbultad och inte allvarligt skadad (kan ju vara spricka/sprickor, senskador, ligamentskador, blåmärken…).

Det syns inte riktigt hur svullen han är (han är svullen på bägge bak), men ni kanske ser att inga skåror syns = han är svullen runtom på hela skenan. Han har även ytterligare utgjutelser på utsidan av den övre delen av vänster skena (där bland annat många sen- och ligamentfästen sitter, samt griffelbenen), på insidan av den nedre halvan av vänster skena samt på utsidan av den nedre halvan av höger skena…

Hemsk upplevelse!

Jag skulle vagnträna Dingo som – precis som de tidigare gångerna – tog det hela med ro och skötte sig superfint! Sedan hände någonting när jag skulle svänga. Av okänd anledning så gav selet efter och ena skakeln trycktes uppåt och hamnade/tryckte på manken.

Dingo visade tydligt att han tyckte att det var fruktansvärt obehagligt – vilket ju inte var så konstigt. Jag hann dock inte hjälpa honom innan han reagerade på smärtan/obehaget och ju mer han rörde på sig desto värre blev det och då fick han panik och försökte fly undan situationen.

Men, det blev förstås bara värre och värre ju mer han sprang, skuttade och bockade och till slut så välte rockarden och det blev bara ännu mer kaos! Jag var till slut tvungen att släppa linan och kunde bara med hjärtat i halsgropen iaktta den fruktansvärda situationen och innerligt hoppas att han skulle klara sig ur det helskinnad.

Det var dock lättare sagt än gjort då jag var fullt övertygad om att han – med min vanliga otur – antingen gå omkull och bryta nacken och dö, eller bryta benet, slita sönder senor, bryta ryggen eller dylikt som skulle innebära avlivning. Jag kan inte beskriva hur fruktansvärt fasansfullt det var och hur hjälplös jag kände mig…

Till slut så stannade han (av sig själv) och i all sin hjälplöshet lät han mig och Angelica (tack och lov att hon var med mig!) gå fram till honom och att försöka få loss de remmar som fortfarande satt fast (allting var ju dock i en enda röra!). Detta var dock lättare sagt än gjort. Gjorden och bukremmen tryckte hårt över ryggen då vagnen tyngde ner selet.

Jag slet som ett djur i remmarna, men de satt som berget och jag hade klantigt nog ingen kniv! Mina panikkänslor blev svårare och svårare att hålla tillbaka, men jag ville ju bete mig så lugnt som möjligt för Dingos skull!

Återigen – tack och lov att Angelica var med mig! Tack underbara du för hjälpen – både med Dingo och med att lugna och trösta mig.

Vagnen är trasig. Selet är trasigt. Men, det spelar verkligen ingen roll för det viktigaste är Dingo! Tyvärr så är han också lite ”trasig”, men han måste dock ha haft änglavakt för det verkar inte som om att han har ådragit sig några allvarligare skador!

Ryggen blev såklart hårt belastad, så han får ha ett Back on track-täcke på sig. Han har bränn-/skavsår på benen ända upp till bakknäna, men det är fantastiskt nog endast ytliga sår! Tack och lov så slarvade jag inte med bensskydd – han hade säkert fått fler och kanske större skador utan dem.

Dock blev han sämre (ökad hälta) i sitt ”spattben” där han också ådrog sig flest skador/sår. Förutom såren så är benet lite svullet. Även det andra bakbenet är lite svullet, men inte lika mycket.

Detta var fruktansvärt att uppleva och jag vill aldrig vara med om det igen! Stackars Dingo… Han har (trots det som hände) verkligen ett underbart temperament. Han lugnade sig superfort efter att vi hade fått loss honom. Fine lille pojke! SOM jag känner mig lättad och lyckligt lottad att det inte gick värre än vad det gjorde…

Liten uteritt i lördags

I lördags så tog nästan hela gänget en kort tur i skogen. Saras pojkvän Magnus (ja, han heter också Magnus) red med på Dacke (Sara gick bredvid) och fick en stor guldstjärna i kanten av oss när han lyckades sitta kvar (barbacka!) när Dacke blev busig och studsade lite! Bra jobbat!

Några bilder på knasbollarna:

Utrustning
Claridge House hoppsadel (flatback) med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Protector sadelgjord i funktionsmaterial, Isabel Werth schabrak, HKM fårskinnspad, Eskadron neoprenpad.
Ihopplockat träns bestående av Charlies huvudlag samt tyglar, Kieffer pannband, Sprenger hackamore med HKM nosludd i fårskinn, Sprenger Duo böjligt syntetbett med stålvajer.
Easyboot Epic barfotaboots, Horse Pro senskydd med neoprenpaddar över resårremmarna, Equiguard lufthålsdamasker.

Se till hästarna varje dag – även på sommarbetet!

Kolla till hästarna VARJE dag – oavsett om de går på bete eller inte.

Har även sett ovanligt många bilder och påpekanden detta år om faran med flughuvor – vilket jag inte riktigt kan förstå! Har man huva på hästen så kontrollerar man väl ändå varje dag att den sitter som den ska och att hästen inte börjar få skav, sår eller svullnader av den?

Det som folk varnar för är till råga på allt allvarliga skador. Men, om ni frågar mig så gissar jag på att hästarna inte har kollats tillräckligt noga och/eller ofta för så snabbt uppstår INTE de stora skador som de beskriver och/eller visar bilder på.

Hur som helst. Mitt budskap är alltså: Se till era hästar och deras eventuella täcken, huvor, grimmor, benskydd och så vidare – VARJE DAG!!!

Mysig ridtur i skogen

Jag har mått så dåligt under en lång tid att jag inte har kunnat/orkat hålla igång hästarna och jag har verkligen saknat det. Nu när det till råga på allt är underbart höstväder så känns det extra jobbigt när jag inte orkar göra någonting med dem.

Men, idag var jag bara tvungen att rida! Det blev en tur i skogen tillsammans med Angelica och Olle. Det var jättehärligt väder och hästarna skötte sig fint. Balsam för själen!

Utrustning
Claridge House hoppsadel (flatback) med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Protector sadelgjord i ”funktionsmaterial”, HKM fårskinnspad, Eskadron neoprenpad, Showmaster (?) Elegance schabrak.
Ihopplockat träns: Charlies nackstycke, sidostycken och tyglar, Kieffer pannband, märkeslös (?) bridongrem, Sprenger hackamore med HKM nosludd i fårskinn, Sprenger Duo rakt böjligt syntetbett, märkeslösa (?) deltan.
Horze damasker på alla fyra ben, Easyboot Epic på framhovarna.

Regn snart?

Någon mer än jag som tror att det kommer att börja regna snart (igen)? Jag passar på att vara ute en snabbis nu när solen ändå är framme i några minuter.

Små sår och fattiga vänner…

…skall man ej förakta, säger man ju – och det med all rätta! Små sår kan orsaka stora problem – speciellt om det är sticksår. Allra värst är det om såret går in i en led.

När det kommer till sårskador så är jag sällan sen med att uppmana osäkra, oroliga hästägare till att hellre ta ut veterinären en gång för mycket än en gång för lite. Samtidigt så tycker jag helhjärtat att om man är okunnig och ändå har skaffat sig häst så får man ta sitt ansvar att dessutom lära sig lite om den nya familjemedlemmen.

Var dock kritisk till var du får din kunskap ifrån! Läs i första hand i faktaböcker och lär av kunniga fackmänniskor. Ta varje tillfälle i akt att lära dig någonting av veterinären och hovslagaren! Var inte rädd för att ställa frågor till dem!

Jag blev full i skratt igår när jag såg vad som skrevs på ett ”Hästforum” på Facebook. Där finns en kille som bland annat påstår att ALLA sår på hästar ska läggas om med ett såromslag:

”Ingen överdrift alls. På en häst ska nästan en reva i huden läggas om. De är lite speciella.”

Hahah… Ja… Vad ska man säga? Ska man tro honom så borde 99,9% av alla hästar vara i det närmaste döende av infekterade sår eller dylikt. Detta med tanke på att säkerligen 100% av dem har – vid minst ett tillfälle i sitt liv – haft ett sår som man INTE har lagt ett sårförband om.

Många gånger så räcker det fullgott med att rengöra såret ordentligt och därefter låta det lufttorka och läka utan omslag, medel eller salvor. Är det insekter ute eller om hästen smutsar ner såret ”hela tiden” så räcker det oftast med att spraya med plåsterspray, silverspray eller zinkspray. Dessa sprayer lämnar en skyddande hinna som ändå andas och därmed främjar god läkning.

Kände mig bara tvungen att skriva av mig lite – för ärligt talat så ÄR hästar känsliga, men de är INTE så ”speciella” att minsta lilla reva eller hudskrap ska behöva läggas om!

Ridning igår – sjuk idag

Igår så blev det en liten skrittur på Dingo för första gången på länge. Jag red ut en kort sväng i skogen ihop med Angelica och Olle.

Då det har regnat mycket den senaste tiden så fanns det mängder av stora och små vattenpölar/vattenansamlingar = perfekt för vattenträning! Jag passade på att rida igenom nästan allt vatten i vår väg och Dingo var jätteduktig!

Idag så var det Alices tur för motion, men jag har mått så dåligt/känt mig så sjuk att jag har sovit mer eller mindre hela dagen och därmed så blev det inget med det.

Nu är det dags att gå och fortsätta att sova så att jag förhoppningsvis vaknar frisk imorgon.

image