I förrgår blev det en lucka i det annars mulna vädret och det var jätteskönt när solen tittade fram. Jag passade då på att pyssla med hästarna. Bägge fick lite skrittmotion på gårdsplan. Dingo fick sedan lite hjärngympa i form av trickträning. Med Alice tränade jag halter utmed väggen för att få hjälp med att hålla henne rakställd. Det går fortsatt uselt – hahah!

Det blev inga bilder på lille Dingo, men några på Alice (iförd Bucas kapson):

Jag tror att min käre lille Dingo har fått en ny omgång av spatten… Han har nämligen varit lite halt ett tag nu och det är givetvis på det benet… Nick (veterinären) kommer på måndag och kikar på honom så får vi se vad han säger.

Här kommer en bildbomb från den 2 och 3 maj när han löslongerades.

Idag testade jag att longera på gårdsplan (underlaget blir ganska bra när det har regnat). Jag tror att det begränsade utrymmet hjälpte till att hålla henne lugn för hon skötte sig jättebra.

Det blev inget märkvärdigt arbete, men jag har börjat lägga vikt vid halterna. Hon är nästan alltid duktig på att stanna när jag ber henne, men att göra en korrekt halt verkar vara väldigt svårt.

Hon är i de allra flesta fall väldigt lättlärd, men det här går inte riktigt in. Jag har förmodligen helt enkelt inte hittat den rätta tekniken för att få henne att förstå vad jag menar, men skam den som ger sig!

Det kanske går bättre nästa gång.

Utrustning
Claridge House islandsträns med Capone swarovskipannband och Sprenger Duo böjligt syntetbett. Longerlinan är köpt på Ge-Kås.
Longergjord med fårskinnsunderlägg och inspänningstyglar. Vet ej märken.
Fahrenheit skrittmaskinstäcke.
Acryllindor med Back on track benpaddar samt gummiboots i fram. Neoprendamasker från Börjes och gummiboots i bak.

Då var det dags igen för stackars Alice att stå inne dagtid för att komma undan solen. Eftersom hon står i utebox samt att jag kanske inte alltid hinner ta in henne i tid så måste bläsen och hakan dessutom smörjas in rejält med solkräm med hög solskydssfaktor.

På grund av att hon så lätt blir överviktig så får hon endast halm när hon står inne. Men, nu är det inte så jättemycket gräs ännu så hon får fortfarande lite, lite hösilage två gånger om dagen.

Det är ju inte särskilt roligt att stå inne hela dagarna så jag försöker göra det liiite roligare för henne genom att hänga upp en hästboll samt en godislicksten.

Det är en del som har frågat mig hur det går med Alice. Jag har ju inte skrivit så mycket om henne de senaste månaderna, vilket beror på att hon har vilat på grund av att jag blev så osäker på vad hennes ben håller för. Det sista jag vill är att hon blir sämre på grund av mig! Blir hon sämre så finns ju risken att det blir så illa att man måste ta bort henne…

Problemet med att motionera Alice är att hon inte kan hålla sig på mattan! Hon hoppar, bockar, stegrar och rusar när jag longerar och löslongerar och hon skötte sig ju inte när jag red ut heller. För att kunna rida henne lugnt så måste hon göra av med överskottsenergi och hur gör jag det utan att överanstränga henne??

Jag tog därför en paus med henne och fokuserade istället på att komma igång lite mer intensivt med Dingo. Under tiden funderade jag på hur jag skulle göra med Alice. Ställa av helt? Köra på och hoppas på det bästa? Jag försökte febrilt hitta en gyllene medelväg!

Då slog det mig helt plötsligt: hon har aldrig busat när jag har tömkört eller tömlongerat! Av någon anledning så sköter hon sig alltid då. Jag kan inte begripa att det tog mig så lång tid att komma ihåg det!

Så – igår fick Alice göra någonting för första gången sedan slutet på januari och mycket riktigt så skötte hon sig fint. Hon såg dessutom ut att vara nöjd och glad över att äntligen få göra någonting igen. Förhoppningsvis så innebär detta att jag kommer att kunna rida henne igen! Det blir dock inga uteritter på ett bra tag – heheh…

Här följer en bildbomb från passet:

Ser ni någonting häftigt på denna bild? Fråga mig inte hur det gick till för jag har ingen aning! Visst är det coolt?!

Utrustning
John Whitaker träns, Shires parerstångsbett med syntetstång (något böjligt).
Longer-/tömkörningsgjord, PK International schabrak.
Tömmarna är två longerlinor köpta på Biltema.
Catago benskydd och gummiboots runtom.

Jag är lite orolig för att Dingos spatt har blivit aktiv igen. För några dagar sedan så satt jag och kollade på det som jag har filmat när jag rider honom. Det som slog mig var att han har börjat se oren ut i traven igen… När jag red så kände jag det dock inte som hälta utan eftersom han var så laddad och spänd så var det svårt att få honom lösgjord och gå i en jämn takt.

Men, i fredags och lördags så fick han jobba lite lugnt (förutom när han själv beslöt att slänga in galopp i full fart) och kravlöst lös på banan och jag såg tyvärr samma sak då.

Det är främst ”spattbenet” (vänster) som han ser halt ut på. Men, inte hela tiden. I nästa sekund ser han nämligen halt ut på höger bak…? Och sedan rör han sig helt plötsligt helt rent igen?!

Det KAN ju faktiskt vara så att det handlar om muskelminne? Han var ju trots allt ganska rejält halt i närmare åtta månader. Det måste väl ha satt sig som muskelminne, eller? Det kan ju dessutom ha satt sig som spänningar och ojämnheter i kroppen och i samband med hans ökade träning så ger de sig nu till känna.

Mardrömmen skulle ju vara om det ÄR spatt och att det nu sitter i stora hasleden…

Men, idag – efter en vilodag – så rörde han sig bättre trots att jag pressade på med klättring och longering över stocken i både trav och galopp. Hm… Jag vet inte vad jag ska tro?! Och – hur jag ska göra? Fortsätta köra på med hans träning, backa några steg och bara träna väldigt försiktigt, eller lägga pengar på att ta honom till kliniken för spattundersökning?

Utrustning
Ihopplockat träns av en Stübben bridongrem, Stübben nosgrimma, okänt blingpannband samt ett parerstångsbett med syntetstång.
Longerlinan är köpt på Ge-Kås, deltan är köpt på Hööks.
Heltäckande Equi-Guard neoprenskydd runtom, Globus neoprenboots i fram och neoprenboots av okänt märke i bak.

Dingo var en riktig tröttis idag när jag skulle hämta in honom och även under hela tiden som jag gjorde iordning honom för ridning. Jag blev till slut så orolig för att han skulle vara sjuk så jag tog tempen på honom, men han var långt ifrån febergränsen.

Så här hittade jag honom när jag skulle ta in honom:

Jag satte mig i halmen och myste en stund tillsammans med honom och han reste sig inte utan låg lugnt kvar och käkade vidare. Jag försökte ta en ”selfie” på oss, men fick inte till något så det blev istället några bilder på bara den sötaste av oss.

Som sagt så var han även en riktig tröttis under hela tiden som jag gjorde iordning honom.

Men, han piggnade till när det blev dags för ridning. På dagens schema stod uteritt för första gången sedan min knäolycka i slutet på februari! Med på uteritten hade vi Mickan och hennes foderhäst. Ni skulle se den! Hon är så söt! Hon har ”sloköron”. Öronen hänger åt sidan och det ser både roligt och gulligt ut. Man är ju verkligen inte van att se hästar med sådana öron.

Hur som helst så blev det alltså uteritt. Dingo tyckte att det var jättekul att äntligen få komma utanför gården igen och roligast av allt var ju att träffa en ny häst. Det blev skritt och trav på en riktig piggelin! Den trötta Dingo som knappt gick att få att resa på sig i boxen och som sedan stod och halvsov i stallgången var som bortblåst och istället var den superpigga Dingo som jag känner till så väl tillbaka.

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger bow balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Horse Saver schabrak samt Böckmann sadelgjord.
Dyón träns med Claridge House tyglar, syntetbett med parerstänger (kommer inte ihåg märket just nu) samt Horze bib-martingal.
Equi-Guard frambensdamasker, bakbensdamasker av okänt märke, Easy boot epics i fram samt gummiboots i bak.

Igår blev det markarbete med travbommar, galoppbommar samt två krysshinder. Det var första gången som vi hoppade på över ett år! Vi har ju fått börja om från början eftersom vi inte hade kommit långt innan han först förlorade ögat, sedan fick en paus på grund av bärrandsrötan och därefter blev han ju halt av spatten. Men, nu gör vi ett nytt försök med utbildningen och jag hoppas innerligt att vi inte stöter på några fler tråkigheter.

Målen för dagens träning:
* Att jag skulle vara så balanserad som möjligt och ge tydliga hjälper för att hjälpa honom att förstå vad jag vill.
* Att få honom att koncentrera sig och lyssna på hjälperna så att vi kunde få bra svängar och komma på samt hålla oss rakt över bommarna och hindren.

Trav- och galoppbommarna satt ganska fint sedan förra passet så det nya var kombinationen med två krysshinder med ett galoppsprångs avstånd. Första anridningen förstörde jag genom att förbereda honom för dåligt och ge för otydliga hjälper vilket ledde till en dålig sväng vilket i sin tur ledde till att vi kom snett och vingligt på första krysset så att han inte hade någon större chans att hoppa det utan fick istället bommarna med sig. Dock hoppade han ändå det andra hindret och det med råge! Jösses vilken talang han har! Jag älskar verkligen hans frambensteknik och trots sin spatt och att han ännu inte är särskilt musklad så hoppade han fint genom ryggen.

Andra anridningen gick bättre då jag var tydligare med vart vi skulle. Inget perfekt på något vis, men det får räknas som bra så här precis i början. Det är ju inte bara det att Dingo är outbildad och var konvalescent i runt åtta månader. Jag har ju varit ifrån detta själv så länge och är verkligen ur form. Vi får helt enkelt jobba oss tillbaka och framåt tillsammans – någonting som jag definitivt ser fram emot!

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Böckmann sadelgjord, Protector schabrak, HKM fårskinnspad samt Eskadron neoprenpad
Claridge House träns med Sprenger Duo böjligt syntetbett
Rundsydd martingal (vet ej märke, men det känns som bra kvalitet)
Eskadron senskydd och kotskydd (halvhöga), Horseguard boots