Är försiktigt glad över hur fina Dingos ben ser ut! Smala och skåriga! Hoppas att han ser så här fin ut även efter att den sista Metacam-dosen har slutat verka.

Han är fortfarande sitt vanliga, pigga och glada jag så han är jättepigg när jag går med honom, men är snäll och hittar inte på några dumheter.

Stackars lille Dingo har ju dock haft problem med lös mage nu i ett par dagar och trots att han får en jästkub extra samt betfor (ja, jag vet att en del säger att man ska undvika saftfoder vid diarré, men ibland hjälper det) så är magen fortfarande helt ur lag.

Att han får Metacam gör ju inte saken bättre, men det är inte det som utlöste det. Han blev lös i magen redan innan han fick sin första Metacam-dos. Jag tror att det är en stressreaktion utlöst av olyckan samt att han blir lite orolig när han inte ser Alice när det är mörkt ute.

Idag var han mer än normalt intresserad av Alices träck. Jag gissade mig till att han ville medicinera sig själv – så jag lät honom göra det. Det låter ju fruktansvärt äckligt att hästen suger i sig ”saften” från en annan hästs träck, men faktum är att det är deras sätt att försöka få i sig goda bakterier från en välfungerande tarmflora.

Då diarrén var framkallad av psykiska orsaker så tänkte jag göra det jag kan för att få bort den eventuella psykiska stress som kvarligger. Han fick därför en minihage/minilösdrift så att han kan stå ute och sola, kika och ”beta” lite. Han blev väldigt glad!

Eftersom benen ser så fina ut så testar jag att ha honom olindad, åtminstone i några timmar. Svullnar han inte upp efter den tiden så får han stå olindad i natt också.

Jag vet inte om jag vågar säga någonting,  men det ser faktiskt ganska bra ut på bägge bakbenen! Pigg som attan är han också och verkar inte ha särskilt ont.

Frågan är bara:

Är det så att han faktiskt ÄR bättre och att skadorna inte är särskilt allvarliga? Eller, är det missvisande på grund av medicinen Metacam, det vill säga att det (och bandageringen) gör att benen knappt är svullna och att han inte har särskilt ont tack vare det?

Idag fick ligghallen samt övergången mellan ligghallen och hagarna en ansiktslyftning!

Det är synd om Dingo! Några timmar efter den hemska olyckan så hade benen svullnat upp… Han fick därför stå lindad med Back on Track hela natten. På morgonen såg frambenen fina ut igen, men bakbenen var fortfarande rejält svullna…

Jag vet ännu inte riktigt varför han är svullen eller hur allvarligt skadad han är, men har pratat med Nick som sa att de inte skulle se så bra på röntgen och ultraljud i det akuta skedet så han ville avvakta i fem dagar.

Under tiden får han Metacam för att minska svullnad och smärta. Han ska även stå inne och endast få kontrollerad motion i form av en till två kortare promander om dagen. Därefter – om behov kvarstår – så åker vi till klinik för undersökning, röntgen och ultraljud.

Så nu är det en jobbig väntan och under tiden så kan jag ju inte göra annat än att innerligt hoppas att han ”bara” är mörbultad och inte allvarligt skadad (kan ju vara spricka/sprickor, senskador, ligamentskador, blåmärken…).

Det syns inte riktigt hur svullen han är (han är svullen på bägge bak), men ni kanske ser att inga skåror syns = han är svullen runtom på hela skenan. Han har även ytterligare utgjutelser på utsidan av den övre delen av vänster skena (där bland annat många sen- och ligamentfästen sitter, samt griffelbenen), på insidan av den nedre halvan av vänster skena samt på utsidan av den nedre halvan av höger skena…

Idag fick Gizmo följa med till Hööks och det tyckte han var jättespännande! Mängder av saker, en del människor och framförallt fullt av dofter!

Idag kom bonden och hämtade hela gödselhögen (gödselberget!) så nu börjar vi om på ny kula här hemma! Det låter säkert fånigt, men det känns faktiskt alltid lite skönt när den gamla högen har försvunnit för att lämna plats för en ny hög. Ett nytt berg, menar jag – hihih!

Igår så blev det en liten skrittur på Dingo för första gången på länge. Jag red ut en kort sväng i skogen ihop med Angelica och Olle.

Då det har regnat mycket den senaste tiden så fanns det mängder av stora och små vattenpölar/vattenansamlingar = perfekt för vattenträning! Jag passade på att rida igenom nästan allt vatten i vår väg och Dingo var jätteduktig!

Idag så var det Alices tur för motion, men jag har mått så dåligt/känt mig så sjuk att jag har sovit mer eller mindre hela dagen och därmed så blev det inget med det.

Nu är det dags att gå och fortsätta att sova så att jag förhoppningsvis vaknar frisk imorgon.

Idag gjorde jag ett nytt försök – för vad som känns som hundrade gången – att komma igång med hästarna genom lite longering av Alice. Under tiden så motionerade Dingo sig själv. Smidigt – hahah!

Imorgon så ska jag försöka orka rida Dingo. En kort skrittur står i sådana fall på agendan.

Jag känner att jag inte behöver ha särskilt bråttom ut för att ta in Alice… Jag tror inte att risken för att hon ska bränna sig är särskilt stor, eller vad tror ni?

Heheh…

Idag var det dags för kusarnas årliga vaccination. Som vanligt så skötte de sig exemplariskt med sprutorna.

Jag passade även på att be Nick kolla på Dingo då jag har tyckt att han inte rör sig helt rent. Nick höll med. Det är ingen större hälta utan bara så att man ser att det är en rörelsestörning. Han gav Dingo en kortisonspruta och nu blir det cirka ett dygns boxvila och därefter hage och motion.

Som tur är så är vi i alla fall fyra personer som delar på dagens veterinärkostnader – förutom varje hästs vaccin/vaccination (om det är så att någon fick för både influensa och stelkramp så kostar ju det mer än bara influensavaccin. Tror jag i alla fall…) samt i Dingos fall även hältkontroll och spruta. Det gör ju en del när man kan dela på kostnaderna då det dyra inte är själva vaccinet utan grundavgift, statlig avgift, reseersättning med mera.

Hästar = pengarna försvinner åt alla håll och kanter. Nästa vecka kommer dessutom Hans (hovslagaren) så då går det ju åt pengar där också. Det är inte billigt att ha häst.

Jag har haft väldigt ont i huvudet och varit väldigt trött de senaste dagarna. Huvudvärken blev dock lite bättre efter att gårdagens ”oväder” med åska brakade loss.

Jag tänkte därför att jag skulle gå upp någon timme tidigare idag för att hinna med Alice innan solen hunnit upp alltför mycket och de bitande insekterna vaknat till liv. Jag kom förvisso upp vid 04.00, men var (är) så otroligt trött att allting efter det har gått i slow motion.

Jag är därför tveksam till om jag orkar göra någonting mer än det vanliga nu på morgonen: ta in Alice, ge hästarna jäst och mineraler, mocka, fixa vatten och halm. Vissa gånger kan jag jobba mig igenom tröttheten och göra mer, medan andra gånger så går det bara inte…

Jag är trött på att vara trött!