Alice uppskattar sina betesstunder!

Alice har tröttnat rejält på att stå på boxvila. Hon håller på att riva hela stallet på alla sätt och vis! Nu har hon dock fått klartecken att kunna gå i sjukhage om underlaget är bra (bandaget måste ju hållas torrt). Tyvärr har det ju regnat så det finns ju inga helt torra områden, men precis utanför boxen finns en plätt som är ganska OK i alla fall.

Hon blev väldigt ivrig när det var dags att inviga sjukhagen.

Hon gick från att vara galen – och jag menar verkligen skogstokig – till att vara glad och harmonisk på ett ögonblick.

Stackars Olle har också fått åka in på boxvila då han håller på att utveckla lymfangit på grund av infekterad mugg, trots att Angelica har kämpat med att få bort den. Så nu är det vila och medicin för honom också… Suck – dessa hästar!

Det är skönt att se Alice lite gladare igen. Förhoppningsvis håller hon sig lite lugnare nu (så att hon inte river stallet och skadar sig själv ännu mer) och blir lite mindre odräglig. Hon är rikigt jobbig nu. Jag förstår att det är vansinnigt tråkigt och frustrerande, men hon kan ju inte få bete sig hur som helst.

Jaja. Nu fortsätter vi att hålla tummarna för att hon blir bra!

Igår hämtade vi hem min älskling från kliniken. Hon mår efter omständigheterna bra. Pigg, glad, ohalt i skritt, markerar lite i trav, feberfri. Imorgon gör jag det första bandagebytet. Det ska bli intressant att se hur det ser ut nu. De tog bort dränaget igår så det är ju trots allt två sår (med stygn, givetvis) kvar. Jag är rädd att det blir ytterligare en infektion då det för varje bakslag minskar chanserna för att allting ska läka som det ska. Hon får i alla fall fortfarande penicillin vilket jag ska spruta intramuskulärt i fem dagar.

Veterinären sa att det kommer att ta ungefär två månader till innan det opererade området har läkt ihop ordentligt. Gaffelbandsskadan kommer dock att ta ungefär ett år… Det var väl i och för sig det som jag hade förväntat mig, men att få det bekräftat känns ju inte särskilt roligt. Att det följdes av orden ”ifall det blir bra överhuvudtaget” var inte särskilt betryggande det heller…

Jag överväger att skrapa ihop pengar till en betäckning till våren. Även om hon blir bra och kan börja sättas igång i augusti nästa år så kommer man ju att efter en sådan här skada ta det väldigt försiktigt och ge henne en lång igångsättning. Då kan jag sätta igång lite försiktigt fram tills dess att hon inte längre kan motioneras inför fölning och då får hon ytterligare vila. När hon sedan kan ridas igen efter fölning så kan jag – förhoppningsvis – långsamt bygga upp henne till en fullt fungerande ridhäst igen. Och om det skulle vilja sig så illa att det visar sig att hon efter allt det ändå inte håller för ridning så har jag i alla fall försökt på bästa sätt och har en påläggskalv i form av hennes bebis!

Jag hoppas att det går som det ska nu… Snälla Stumpan, bli bra…

Allison mår fortsatt bra. De tempar regelbundet, kollar hälta och rensar såret genom dränaget. Hon sköter sig med bandagen – det vill säga biter inte på dem och river av dem. Det är ju skönt!

Jag tror att hon inte känner sig lika ensam och uttråkad där ännu, eftersom det är en ny plats (fast hon har stått där förut, men det är ju ombyte just nu) och har andra hästar samt människor omkring sig hela tiden.

Åh, min Älskling! Snälla bli bra!

På grund av att Alices operationssår blev infekterat så fick de – givetvis – åtgärda det. Det blev ny operation där de bytte ut de flesta klamrarna mot rejäla stygn och de satte även dränage och ger henne en femdagars antibiotikakur för att bekämpa infektionen.

Hon kommer att stå kvar på kliniken till i början på nästa vecka vilket givetvis är tråkigt, men känns ändå väldigt skönt för då vet jag att kunniga har koll och kan åtgärda eventuella komplikationer omedelbart.

Operationen gick i alla fall bra och hon är sitt vanliga pigga och glada jag.

Häromdagen skruvade jag upp fler uppbindningsringar i stallet. Jag har sedan tidigare en uppbindningsring i varje box, men kände att jag vill ha möjlighet att binda upp med två grimskaft i dörröppningarna så att jag får fritt utrymme framifrån. Det blir bland annat lättare att behandla huvudet och ge medicin.

Jag blev väldigt nöjd med resultatet och Alice ser ganska nöjd ut hon med, eller vad säger ni?

Appropå Stumpan så går det inte särskilt bra med operationssåret… Det lossnar klammer efter klammer vilket gör att såret inte håller ihop på vissa ställen. Det har börjat vara en del på grund av detta.

Hon har ingen feber och verkar inte ha särskilt ont så som hon kan leva rövare och skrapa, gräva med mera. Det är väl därför som klamrarna inte håller sig på plats (tycker dock att de satt dåligt redan från början) och att såret därmed går upp. Hon behandlas ju fortfarande med Metacam så det kan ju vara därför som hon inte har feber eller särskilt ont – förutom när jag behandlar såret, vilket är fullt förståeligt.

Jag väntar nu på att veterinären som opererade henne (Nick Jansson) ska ringa upp mig så att han får bestämma vad som ska göras.

Bilder från de senaste bandagebytena kommer i ett senare inlägg när jag har tid.

Alice står ju (som de flesta av er redan vet) på boxvila och har därmed väldigt tråkigt. En sak som hästar på boxvila troligen saknar mest är att äta det färska som naturen erbjuder.

Minst en gång om dagen låter jag henne gå och beta för hand en kort stund. Hon blir – som väntat – överförtjust och betar som om hon inte har skådat gräs på en smärre evighet. Nu har jag även börjat ge henne kvistar i boxen så hon får lite färskt att tugga på. Det är väldigt uppskattat vill jag lova!

Jag har ju skrivit om arbetet med att ändra och förbättra underlaget i boxarna, men jag har ju missat att skriva att jag även har förbättrat stallgolvet!

Stallgolvet bestod av jord och mängder av sten och var väldigt ojämn förut. Men, nu är där ett jämnt golv av stenmjöl och jag är jättenöjd med resultatet. Alice – däremot – verkar inte hålla med mig… (Heheh)

Jag kom på att jag ju helt glömde bort att visa när jag blev klar med boxunderlaget! Så här blev det (Olle har provtrampat och rullat sig och jag krattade lite snabbt innan jag tog bilden). Det är väldigt djupt och tungt från början innan sanden och stenmjölet blandats ut ordentligt. Men, när det väl har blandats så blir det jättebra!

Söta gumman var mindre glad över att jag kom för att mocka och kolla till henne på Gizmos nattrastning. Hon hade ingen brådska upp kan jag inte direkt påstå – hahah!

Hon mår fortsatt bra efter operationen i måndags. Så skönt! Hon får ju visserligen Metacam, men ändå. Ska bli spännande att se hur såret ser ut idag. Det är nämligen dags för bandagebyte idag. Håll tummarna för att det ser fint ut!

Det var väldigt mycket sten under det översta lagret. JOBBIGT att få bort allt/det mesta.

Nu har jag påbörjat arbetet med att gräva ur ett lager av det gamla underlaget i den andra boxen (en box är ju redan klar) för att sedan fylla upp med sand och stenmjöl. Jag får ta det i små omgångar då det är så jobbigt för min kropp och på grund av att jag har så lite ork.

Då har jag gjort det första bandagebytet på Alice (ska bytas var tredje dag) och det var verkligen behövligt. Bandaget hade krympt ihop och överdelen hade därmed kasat ner så mycket att såret hade blivit blottat längst upp. Därmed hade det blivit lite irriterat och kladdigt. Dessutom hade Alice misshandlat bandaget en del då det förmodligen klias väldigt mycket.

Klicka på bilderna så kan ni se dem i ett större format!

Så här såg det ut under. Det mesta såg ju fint ut, men som sagt så hade det börjat ”kladda” längst upp. Jag masserade ut en hel del sårvätska (det var så mycket att det bokstavligt talat sprutade ut) och fick sedan tvätta rent det. Jag passade på att schamponerade hela benet då hon även blivit lite irriterad av rakningen och så har hon några sår som börjar se lite väl irriterade ut. Dessutom var det en del torkat blod och annat som behövde tvättas bort.

Efter schamponeringen såg det mycket bättre ut längst upp, men då började det istället rinna vätska längst ner. Men, det är ju åtminstone bättre att det rinner längst ner än att det rinner uppifrån. Nu hoppas jag på att det ser ännu bättre ut när jag gör nästa bandagebyte som blir på söndag.

Det går fortsatt bra med min snuttaplutta. Ska bli spännande imorgon när jag ska göra det första bandagebytet. Det blir första gången som jag ser hur hennes ben/sår ser ut. Jag kommer givetvis att ta bilder på det och lägga ut här så att även andra skade-/sjukdomsnördar kan följa hennes rehabilitering.

Alice mår under omständigheterna bra! Hon tycker – helt förståeligt – att det är långtråkigt då hon inte får gå få ut, men är en tapper och duktig tös ändå.

Hon ska stå på boxvila i fyra veckor. Efter två veckor så ska jag dock promenera henne lite. Efter de fyra veckorna på boxvila så får hon gå i en liten hage i ytterligare fyra veckor. Därefter är det dags för återbesök och då vet vi hur vi ska gå vidare med hennes rehabilitering.

Hon behandlas med Metacam under en veckas tid.

Slänger in en bild från när hon ska opereras.

Så där ja! Nu är större delen av det inre griffelbenet bortopererat och mitt älskade hjärta ligger i uppvaket. Allt verkar ha gått bra så nu håller vi tummarna för att detta gjorde susen så att min ögonsten får må bra!

Nu får ni hålla hårt i alla tummar och tår som ni kan hitta för att Alices operation går bra! Imorgon bitti ska vi lämna henne i Skara i händerna på den kapable veterinären med kirurgisk expertis – Nicolai (Nick) Jansson.

Detta står det om Nick på deras hemsida:

Nick är utbildad på Den Kungliga Veterinärhögskolan i Köpenhamn (veterinärexamen 1990), har många års erfarenhet av hästkirurgi och ortopedi och har, förutom i Sverige, arbetat i Danmark och USA. Han innehar specialistkompetens i hästens sjukdomar, en doktorsgrad i hästkirurgi (PhD) från 1993 och europaspecialistkompetens i hästkirurgi (Dipl ECVS) sedan 1998.

Nick har publicerat åtskilliga internationella vetenskapliga och kliniska artiklar inom hästkirurgi och -ortopedi och håller regelbundet föredrag och kurser för veterinärer i utlandet. Sedan år 2010 är  Nick även dansk specialistveterinär i hästkirurgi. Nick ansvarar för operationsavdelningen på hästsjukhuset.

Förutom kirurgi och ortopedi har Nick tandvård som särskilt intresseområde. Som chefveterinär har Nick det övergripande, veterinärmedicinska ansvaret för hästsjukhuset.

Jaaa… Vad ska jag säga? Klantig med världens otur till råga på allt = skadad ofta. Denna gång bröt jag av en kvist (gammal och väldigt hård) och när kvisten bröts av slant handen med full kraft rakt ner över den vassa del som blev kvar på grenen… Detta resulterade i ett gapande, ganska djupt sår mellan tummen och pekfingret. Kul. Inte.

Nu är det bestämt att Alice ska opereras. De ska ta bort griffelbenet, eller ja, största delen av den. Precis hela går ju inte att ta bort då det fäster senor och ligament kring det uppe vid carpus (”framknät”).

Jag är glad att det blir operation då min magkänsla säger mig att det är hennes största chans att bli bra. Men, samtidigt är det ju alltid stora risker med operationer så det blir ju nervöst.

Håll tummarna för min tös!!!