Igår när jag hoppade Alice så avslutade jag med ett lite högre hinder som jag trodde låg på mellan 1.05-1.10. När jag sedan mätte det efter att jag hade ridit så visade det sig att det var 1.20! Oj hoppsan. Det var ju inte meningen! Bara 1.00-1.10 är ju ”högt” med tanke på att det är ungefär åtta månader sedan vi sist hoppade sådana hinder.

Första hoppet – jag hänger inte riktigt med! Hon har sådan kraft i det hon gör så ibland är det svårt för mig (som inte rider så ofta nuförtiden på grund av mina problem) att följa med i all kraft! Hindret ser så litet ut på bild av någon anledning, men det är faktiskt 1.20

Efter det första hoppet blev hon lite osäker – säkert på grund av att jag inte kunde hänga med och det kändes nog obekvämt och osäkert för henne. Så jag valde att lägga ner bommen ett snäpp på ena sidan.

Sedan var det dags att lägga upp bommen igen och testa! Det första hoppet blev väl återigen sådär lagom snyggt från min sida! Men, trots att det blev några ”misslyckade” hopp och trots höjden så rev hon inte en enda gång under hela passet! Hon är en sådan duktig stumpa!

Stackars stjärnan som måste ha mig hängandes i tyglarna sådär… Jag antar att alla ”misslyckade” hopp var mitt fel, men det är verkligen jättesvårt när hon hoppar med sådan kraft och att det var lite tveksamheter så jag visste ju inte om hon skulle hoppa eller inte och så vidare. Det är ju en evig tur att det är ett böjligt gummibett i alla fall!

Efter det fick vi till ett riktigt härligt språng så det fick bli det sista!

Det var väl kanske dumt av mig att ens hoppa den höjd som jag trodde att det var, men hon kändes så otroligt fin när hon hoppade 90 cm så jag tänkte bara hoppa några språng på lite högre. Det var verkligen inte meningen att debutera henne på 1.20 så fort efter hopp-igångsättningen och verkligen inte i snö heller. Duktig stumpa som hoppade och det sista språnget blev verkligen jättebra!

Det snöar som hejsan nu! Äntligen får jag ett tillräckligt bra snödjup för att på fler ställen än små plättar kunna göra någonting vettigt!! Som vanligt kan jag inte (speciellt inte med mobilen) fånga det på bild hur mycket det snöar för antingen ser man bara en massa vita streck eller så ser det ut som om det inte snöar alls, eller väldigt lite. Jaja.

Upplagt via mobilen

Som jag skrev i förra inlägget så hoppade jag och Alice igår! Det var första gången på riktigt länge!! Sist jag hoppade verkar ha varit den 8 oktober!
Kolla videon på YouTube ifall den hackar här. Det kan bli konstigt ibland när man bäddar in ett videoklipp.

Innan det hade vi skuttat över de små nedfallna träden och små stockarna jag har lagt ut i hagen – den 30 november. Innan det hade vi inte hoppat på över en månad då senaste gången innan det var den 18 augusti och det var samma sak där – lite hoppning i hagen över de små nedfallna träden och stockarna.

Hoppning över banhoppningshinder verkar jag inte ha gjort sedan den 14 juni! Det är ju helt galet!! Fast jag vet ju att förra året har varit jättedålig för både mig och Alice. Det började bra på vintern och tidig vår, men sedan gick det snabbt utför med både det ena och det andra! Hon skadade sig ett par gånger, jag skadade bland annat ryggen, har haft stora problem med höfterna och så vidare. Jag hoppas verkligen att detta året blir bättre än det förra.

Ett inlägg angående gårdagens hoppning kommer!

Med all överskottsenergi var det dags att longera henne så att hon fick göra någonting. Hade egentligen ont i magen, men kände att jag var tvungen att motionera henne. Som jag skrev i förra inlägget var hon ju – ähum – ganska knäpp igår. Det jag glömde skriva var att hon var fullkomligt ODRÄGLIG också! Hispig, otålig, bufflig, lite respektlös och allmänt ohyfsad! Snacka om att behöva lite gymnastik för både kropp och hjärna!

Det konstiga var att när jag väl började longera så var hon visserligen lite spänd och så, men hon blev nästan lite lat! Jag trodde hon skulle bocka och bralla och ha sig, men det blev ingenting sådant. Hon slängde med huvudet ett par gånger, men inget mer än så. Konstigt!

Men, det bådar i alla fall gott för imorgon. Är det väder för det och min kropp samtycker så blir det kanske lite ridning. Ska longera henne först, dock, för att kolla hennes dagsform.

Alice var helt galen idag! Det började med att hon jagade runt på Olle flera gånger. Hon försökte få med honom i bockande och brallande och andra gånger jagade hon runt på honom med öronen bakåt.

Sedan när jag skulle ta av undertäcket (eftersom det var så härligt väder idag räckte det ju med ett vanligt fodrat regntäcke) så hann jag bara med att lossa gjordarna så skenade hon iväg och bockade och brallade som hejsan med gjordarna hängandes och slängandes. Jag får väl i och för sig skylla mig själv som gjorde detta i hagen, men det har alltid fungerat bra förut, hon brukar stå stilla, speciellt om hon står och äter (vilket hon gjorde, hon stod vid höburen). Knashäst!

Jag hade med mig äpple i fickan så jag började ge små bitar till Olle och då blev hon så avundsjuk att hon kom tillbaka. Hon galopperade och brallade i full fart för att sedan tvärnita precis framför mig. Återigen – knashäst!

Med äpplebitarna följde hon mig som en hund in i boxen där jag stängde in henne för att kunna ta av undertäcket och spänna gjordarna igen. Medan jag skulle stänga boxdörren började hon bocka och sparka inne i boxen. För en tredje gång – knashäst! Jag lyckades i alla fall till slut göra det jag skulle och släppte sedan ut henne i hagen.

Hon hade nog vårkänslor, det var ju en underbar dag idag! Strålande solsken och temperatur runt nollan. Skönt! Det var nog förladdat med överskottsenergi också, för jag har inte mått så bra ett par dagar så hon har fått stå då. Hon behövde springa och busa av sig, helt enkelt!

Usch, det har verkligen varit dålig uppdatering på bloggen de senaste dagarna och det ber jag om ursäkt för. Jag har inte mått så bra samtidigt som jag har haft mycket att göra = ingen ork eller tid för bloggandet. Hoppas på ändring nu! Var på Skara hästsport idag och hittade ett sådant bett som jag ville ha till Alice – nästan i alla fall. Skriver om det senare. Slänger in en random bild så länge!

Alice har ju till och från magproblem. Det utlöstes av den kraftiga medicinering hon fick när hon var sjuk och skadad som 3,5-4-åring. Efter det har magen varit känslig och därmed blir hon dålig ibland. Jag har provat några dyra preparat som skulle vara sååå bra, men ingenting fungerade tills jag provade helt vanlig jäst! Jästen fungerar jättebra som stabiliserande. På bara 2-3 dagar ser jag en stor skillnad! Men, hon verkar (kanske) ha instinkten om att även halm kan vara bra för en orolig mage, för trots att det fanns nytt hösilage ute (som hon gladeligen äter av) så valde hon att käka halm en stund.

Man kan ju leka med det också! Hahah!

Sara kunde inte komma idag så jag hjälpte henne med Dacke. Vi tog oss en lång pyssel- och mysstund. Det var jättemysigt! Jag saknar honom självklart ibland ur ”ägarsynpunkt”, men samtidigt så får jag ju träffa honom varenda dag och jag vet att jag sålde till helt rätt person. Det är precis som att allt var meningen att bli som det blev.

<img class="alignnone size-full wp-image-4858" title="Dacke — sååå söt!

Efter mys med Dacke blev det mys med Alice. Hon var lite otålig i början (hon är född med dåligt tålamod, har tränat från det att hon var föl, men i perioder är hon bedrövlig och andra perioder sköter hon sig jättefint), men tyckte sen att pysslandet var så skönt att hon bara måste slappna av och njuta.

<img class="alignnone size-full wp-image-4860" title="Nyfikna stumpan

Hon är så mysig, min tjej. Hon är den mest sociala häst jag någonsin träffat! Det är verkligen jättemysigt med en häst som gladeligen är kring människor, nyfiken på allt och alla och gärna blir kelad med. Jo, det finns en häst till som är precis likadan och det är hennes halvsyster: ”Rosie” (Cap Roszania) som min syster äger. På bilden är det Rosie längst fram och i bakgrunden ser ni deras mamma ”Sita” (Cap Szantina) och lilla Alice som bebis! Bilden är från 2006 och därmed är Rosie två år på bilden. Sita var också social, men hennes töser tar priset!

Men, det finns stunder då man håller på med någonting annat och inte kan ha en häst i vägen hela tiden, med mulen i ansiktet, händer och ansikte blir slickade och så vidare. Man får till slut schasa iväg det där stackars ”plåstret” och då blir hon så förnärmad – hon ville ju bara vara med och så blir hon utjagad! ”Det var det värsta” – verkar hon tycka. Stackars stumpan, men man kan inte alltid få som man vill här i livet.

Idag åkte Magnus och jag till Djurmagazinet för att köpa foder till fiskarna och grodan. På väg in i butiken möter vi en kvinna som med sin hund är på väg ut från butiken. Hunden var en japansk spets och jag började genast gråta – jag saknar min bebis så otroligt mycket! Saknaden och sorgen är precis lika stor nu som för (snart) 1,5 år sedan. Det gör så ont i hela mig! Jag kommer aldrig att känna mig hel igen… Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka min älskade Ludde! Jag fick kämpa hårt – det tog allt jag hade – för att inte bryta ihop totalt så att jag skulle kunna gå in i butiken och göra det jag skulle. När jag sedan blev själv hemma brast allting och jag grät hejdlöst.

Finaste, bästa Luddebus… ❤💔

Eftersom jag inte har någonting nytt att visa så tänkte jag visa en liten serie av videos som visar vad jag och Alice gjorde förra vintern med början på nyårsafton 31 december 2010 och fram till den 8 mars. Detta är del 8 av 8 och därmed den sista i denna omgång. Du kan ändra så att videon går att se upp till 720p (HD) genom att hålla muspekaren över ”hjulet”. Om videon hackar så kan du välja att se den på YouTube genom att klicka på YouTube-ikonen.

Eftersom jag inte har någonting nytt att visa så tänkte jag visa en liten serie av videos som visar vad jag och Alice gjorde förra vintern med början på nyårsafton 31 december 2010 och fram till den 8 mars. Detta är del 7 av 8! Du kan ändra så att videon går att se upp till 720p (HD) genom att hålla muspekaren över ”hjulet”. Om videon hackar så kan du välja att se den på YouTube genom att klicka på YouTube-ikonen.

Klicka på bilderna för att se dem i ett större format!

Eftersom jag inte har någonting nytt att visa så tänkte jag visa en liten serie av videos som visar vad jag och Alice gjorde förra vintern med början på nyårsafton 31 december 2010 och fram till den 8 mars. Detta är del 6 av 8! Du kan ändra så att videon går att se upp till 720p (HD) genom att hålla muspekaren över ”hjulet”. Om videon hackar så kan du välja att se den på YouTube genom att klicka på YouTube-ikonen.

Hon har sina kloka stunder, min ögonsten! Jag tog en liten (ca 15 minuter)longeringspromenad med henne igår på kvällen för att kolla underlaget i min största hage. Jag ville kolla jag kan jobba henne åtminstone lite där. Har ju så svårt att hitta ställen att göra någonting vettigt på, vill ju göra mer än att skritta! Jag hade ju tänkt mig att hon skulle skritta, men hon travade nästan hela tiden så det blev en joggingtur – hahah!

Den obligatoriska brallningen hann hon slänga in också och då lyckades hon få linan under det inre frambenet. Så fort hon kände att det drog till där så tvärnitade hon och stod still tills jag hade hjälpt henne. Som sagt. Ibland är hon faktiskt klok! Hon kunde ju lika gärna ha fått panik.

Jag tog inga bilder för det var mörkt och jag hade bara mobilen på mig. Men, jag slänger in en annan Alice-bild istället (för att jag tycker att inlägg utan bilder är tråkiga – hahah!). Bilden är från 2010 – vissa saker verkar aldrig ändra sig! Eller vad säger ni?