Både jag, Magnus, Gizmo och hästarna njuter av denna underbara sommarkväll. För med det vädret som har kommit nu så har det ju faktiskt äntligen blivit sommar!

Mobilinlägg

Är det bara jag som har råkat ut för det ovanligt många gånger, eller är det mer vanligt än ovanligt att djursjukvårdare lindar dåligt?? Tack och lov att detta ska av imorgon för jag är nervös för att det har gjort större skada än nytta. Jag har varit bra sugen på att ta av dem ända sedan hon fick på sig dem igår. Varför är man så feg att man inte kan med att tala om att man inte tycker att det blev bra lindat? Det är ju ändå min bebis det handlar om…

Alice har i flera dagar legat på gränsen till feber och även snäppet över gränsen. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken? Feber är ju inte bra för det betyder ju att någonting är fel – vilket jag i och för sig redan vet: hon har ju en stafylokockinfektion. Men, kan det vara ett bra tecken? Kan det betyda att kroppen jobbar på för fullt för att kämpa mot infektionen? Om det fortsätter får jag ringa veterinären och se vad de säger. Hon kanske behöver en ny kur med Metacam eller kanske antibiotika.

Än så länge är hon inte allmänpåverkad, men hon kan ju inte ridas. Jag ville ändå aktivera henne lite så jag promenerade lite med henne. Det blev inte någonting märkvärdigt, men i alla fall tio minuters strosande. Bättre än ingenting?

Bilden är från ungefär ett år sedan

Vedervärdiga bakterie som kan orsaka hemska infektioner som är svåra att bli av med. Det kräver stor noggrannhet, renlighet och försiktighet att behandla infektionen. Handskar och handsprit är ett måste eftersom infektionen smittar mellan människa och djur. Det tar oftast lång tid att komma till rätta med infektionen och det vill givetvis även till att man ser till att hästen mår bra i övrigt för att dess immunförsvar ska orka kämpa emot också.

Staphylococcus Aureus finns naturligt i den mänskliga normalfloran hos 25-30% av befolkningen (frekvensen hos djur vet jag inte, men läste någonstans att det oftast är vi människor som smittar djuren). Oftast orsakar den inga problem (givetvis, annars skulle ju alla dessa människor ha Aureus-infektioner hela tiden), men ibland kan alltså infektioner bryta ut.

Veterinärerna har inte kunnat ge mig något bra svar på vad det är som orsakar utbrotten hos Alice, men bägge gångerna som Alice har fått det så har det varit strax efter sparkskador. Det gör ju inte saken bättre att hon skaffar sig nya under behandlingstiden heller! Vissa djur och människor är dessutom mer infektionskänsliga än andra och Alice får ju lätt mugg och även strålröta så hon är väl predisponerad att få även allvarligare infektioner.

Jag är också infektionskänslig och jag tror att jag denna gång fått ett lättare utbrott av Aureus-infektionen då jag fått stora och små utslag i både ansikte och på armar av en typ som jag inte har fått förut. Jättekul… Inte. Även på mig verkar det vara svårbehandlat, men jag hoppas på att bli av med det fort, för det är inte kul att se ut så här.

Infektionen är bedragande också för den går väldigt upp och ner i det avseende att det ena stunden ser ut att vara nästan helt borta, medan nästa dag har nya små och/eller stora utslag brutit ut som är mer eller mindre envisa att komma till rätta med. Håll tummarna att vi blir av med detta snabbare än förra gången som tog ett halvår att bli av med helt och hållet.

Alla bilder i detta inlägg är från den nuvarande infektionen. Den förra som hon hade vintern 2009-2010 var mycket värre och orsakade att hon blev skinnflådd på alla fyra benen. Det var fruktansvärt!

Jag vill så gärna köra in Alice! Jag började med det när hon var tre år, men hon fick panik när jag försökte sätta ett däck bakom henne så jag insåg att vi skulle behöva vara flera stycken (eller minst två), men jag hade inte direkt någon jag kunde be om hjälp. Så efter det blev det aldrig av att jag tog upp inkörningen igen. Tömköra går ju redan så det är ju det där med att spänna fast någonting på henne och ljudet som blir bakom som är problemet.

Nu har jag ju Sara, Mickan och Angelica som kanske kan hjälpa mig om de vill och har tid, men det ska ju bli av också! Ett annat problem är att jag inte riktigt vet hur vi ska börja. Jag har ju kört in hästar förut, men hon är ju uppenbarligen extremt känslig och explosiv av sig. Men, det blir väl ungefär så som jag gjort tidigare ändå, fast lite försiktigare.

Alice som treåring – 2009

Vi kommer att börja med att fokusera på ljudet. Hon gillar INTE att det låter mycket bakom henne (och att det överhuvudtaget är någonting annat än en människa precis bakom henne) och att det hela tiden sitter fast i henne så att hon inte kan komma ifrån det kommer att göra henne ännu mer stressad – precis som det blev när jag försökte fästa däcket bakom henne. Jag hann bara fästa på ena sidans draglina, sedan fick hon panik och började spinna runt och fastnade i longerlinan och så vidare. Därför behöver vi vara flera stycken.

När det går bra så kan man börja träna på att ha fusk-skaklar så att hon vänjer sig vid att ha någonting stelt/hårt utmed sidorna. När det fungerar bra så kan man kombinera skaklar med ljud och sedan även med lite vikt. När allt det går bra blir det dags för sulkyn/rockarden som jag givetvis har vant henne vid genom att låta henne titta på den, leda henne över skaklarna, tränat på att backa in mellan skaklarna (det gillade hon inte!), dragit vagnen bredvid henne, rört henne med skaklarna och så vidare. Det var dock ett bra tag sedan jag gjorde vagnträning med henne så det får jag börja med igen!

Någon som har några bra tips som de vill inflika så tas det tacksamt emot!

Jag har beslutsångest! Jag vet inte hur jag ska göra med mitt hjärta. Hon är ju uppenbart infektionskänslig och bör då kanske inte ha benskydd hela tiden på grund av att det blir så instängt. Men – hästen är ju så nedrans skadebenägen!! Hon skadar sig ju stup i kvarten. Det är sår, svullnader, krontramp, balltramp och när hon var tre och ett halvt fick hon en griffelbensfissur och jag är rädd att det bara är en tidsfråga innan hon skadar sig allvarligt för allt ovanstående har hon orsakat själv…

Så – vad väljer man? Hur ska man kunna välja mellan pest eller kolera?

Funderar dessutom på om jag ska ta av skorna och låta henne gå barfota igen i förhoppning att tramp- och sparkskadorna inte blir lika allvarliga (fast hon var i och för sig barfota när hon fick griffelbensfissuren). Men, det är ju samma sak där. Pest eller Kolera? Jag gillar ju barfota eftersom det är det mest naturliga för hoven/hästen, men eftersom hon har ”sprickhovar” så är jag rädd att hon kommer få mer allvarliga sprickor än vad hon redan får.

Kan hon inte bara vara normal??

Jag glömde ju att skriva i gårdagens inlägg hur det gick för djuren under nyårsnatten. Många djur blir ju väldigt rädda för fyrverkerier. Jag känner några vars hundar och katter far väldigt illa av det. Själv har jag tur! Gizmo brydde sig ingenting och Alice vet jag sedan tidigare år att hon inte bryr sig. Ingen av hästarna här verkade bry sig utan tog allt med ro, trots att de går på lösdrift. Tvärtom stod de alla ute i hagen och tittade på fyrverkerierna istället. Jätteskönt! En liten fördel med att bo nära ett militärt övningsområde? Det smäller ju året runt här på ett eller annat sätt.

Däremot hörde jag – när jag gick ut runt tolvslaget för att kolla till hästarna – vildfåglar ”pipa/kvittra” oroligt i skogen. Usch vad jobbigt det måste vara för många djur – speciellt vilda djur som inte har någon matte eller husse att ty sig.

Hoppas alla era djur klarade nyårsnatten lika bra som Alice & Gizmo.

Då har vi påbörjat ett nytt år – välkommen in i 2012.

Jag har nog inte riktigt fattat än att det är januari och ett nytt år då jag mentalt är kvar i december 2011. Men, jag antar att jag inte är den enda. Undrar vad detta år medför. För egen del hoppas jag på färre förluster än de senaste åren. Jag har förlorat alltför många av mina älskade djur. Jag var ju även tvungen att sälja två av mina älskade hästar och således förlorat även dem.

Jag hoppas även på färre skador och sjukdomar på såväl mig själv, mina nära och kära samt mina djur. Till exempel Alice har väl ändå under sina 5,5 år i livet avklarat tillräckligt mycket i sjukdoms- och skadeväg för att räcka en livstid, eller åtminstone för många, många år framåt.

Jag hoppas på mer ork för mig själv – att få må bättre såväl psykiskt som fysiskt – så att jag orkar sätta igång Alice igen och HÅLLA igång. Vill även orka gå promenader längre än 10 minuter med lille Gizmo utan att höfterna ska säga ifrån. Jag vill även orka träna mer agility med honom för det verkar han tycka är jättekul!

Vilka är era förhoppningar för det nya året?

Ridsportförbundet fortsätter att ändra sig. De har nu backat och infört en tillfällig frysning av den regel som retat upp tävlingsryttarna.

http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2011/12/TillfalligfrysningavMom1512/

Det är ju dock endast en frysning och regeln kan således komma att gälla i framtiden. Men, för tillfället kan alltså ryttarna i lugn och ro fortsätta att använda deras favoritutrustning (så länge den håller sig till de tidigare satta utrustningsreglerna, vill säga).

Det kan inte vara många som missat stormen kring Ridsportförbundets förtydliganden och ändringar i TR gällande loggor på klädsel och hästutrustning på tävlingsbanan. Folk är fortfarande uppretade över ändringarna kring licenserna. Exempelvis gick priset på licensen för de ryttare som tävlar lokala tävlingar upp från 150,- till 750,- per år. Personligen tycker jag det inte bara är hutlöst (rena ockerpriserna) utan rentav oacceptabelt.

Nu har de retat upp tävlingsryttarna ännu mer med de – enligt många – fåniga reglerna kring ryttarens och hästens utrustning på tävlingar. De har ändrat fram och tillbaka nästan varje dag vad som gäller (när de försökt svara på folks frågor och reaktioner) så de har ju dessutom visat att de själva inte har någon vidare koll – vilket givetvis retar upp folk ännu mer.

Nu verkar de dock bestämt hur det ska vara. Det är fritt fram med loggor (oavsett storlek) på benskydd och sadel, samt all utrustning på framridning och övrigt tävlingsområde. Men, på tävlingsbanan är får eventuella loggor endast vara 3 kvcm (ex. 1×3 cm) på hela ryttarens utrustning samt på hästen: schabrak och luva. Dessutom får märkningen endast förekomma en gång per plagg/schabrak/luva.

Detta innebär alltså att det är en hel del märken (både dyra och billiga) som inte går att använda inne på tävlingsbanan vilket tvingar ryttarna till att antingen köpa ny – godkänd – utrustning eller täcka över/sprätta bort befintliga loggor.

De motiverar beslutet med att det ska finnas utrymme för sponsorloggor, men ärligt talat: hur många ekipage på lokal och regional nivå är sponsrade?! Jag kan förstå det på Elittävlingar och Internationella tävlingar. Men på lägre nivå är det ju bara skrattretande.

Att brodera in sitt eget eller hästens namn (samt hästägarens namn, tror jag det var) är fortfarande tillåtet.

När vi gick upp i morse upptäckte Magnus en bil i en av hagarna. Japp. Ni läste rätt. En styck bil i hagen. Jag gick direkt ut till dem för att kolla om de var OK. Det var de, tack och lov. De hade fått möte i kurvan och vid inbromsningen satte bilen igång att sladda då det var SNORHALT på vägen. De snurrade runt och gled sedan ner för branten ner i diket/hagen.

(Dålig bild då jag tog den i all hast med mobilkameran på långt avstånd)

De kunde köra igenom hagen och via en öppning kom de ut och kunde köra vidare. Det som retar upp mig enormt är att det åkte förbi mängder av bilar och inte en enda – INTE EN ENDA – stannade för att kolla om de var OK! Detta redan innan jag ens hunnit fram. Inte ens den som de mötte när de körde av hade stannat. Han körde bara vidare!!

Alltså, ser man en bil i diket med två personer i den så stannar man väl ändå för att kolla om de är OK?! Tänk om de var allvarligt skadade? Döende? Helt otroligt! Var är människors humanitet??? Folk tänker bara på sig själva. Me, myself and I är det som gäller i dagens samhälle. Som sagt gick det bra i detta fall, men man vet ju faktiskt inte förrän man frågat/kollat!! Vad skulle ni själva vilja att folk gjorde om det hade varit NI som satt i bilen?