Idag var hovslagaren här och fixade fina fötter på kusarna. Jag minns inte om jag redan har sagt det, men jag blev ju tyvärr tvungen att byta hovslagare då Hans utbildar sig vidare inom pedagogikens värld samtidigt som han forsätter sitt arbete som lärare på hovslagarskolan (BYS) och förstås även som hovslagare. Han var tvungen att minska antalet kunder och jag blev tyvärr ”sist in – först ut”.

Men, jag fick tag på en lovande hovslagare som heter Josefin Eriksson. Hon är utbildad och examinerad vid BYS där hon belönades med dubbla stipendier vid examen. Hon var dessutom en av fyra hovslagare som arbetade på Falsterbo Horse Show detta år. Hon har gått som lärling hos en en duktig hovslagare som – precis som Hans – även arbetar som lärare på hovslagarskolan. De arbetar fortfarande tillsammans ibland.

Utöver hovslageriet så är Josefin en duktig dressyrryttare!

Vilka underbara kvällar det har varit två dagar på raken! Det får gärna fortsätta så!

Idag råkade jag skrämma livet ur Abbe (det var verkligen inte meningen) och i sin panik skenade han in i stallet (han stod i hagen strax utanför stallet när han blev rädd), forcerade boxdörren och fortsatte vidare. Han hamnade till slut på grannens fält där paniken övergick i glädje! Det var ju lattjo att springa fritt!

Tack och lov så är han så snäll att han till slut ändå var relativt lättfångad, trots att han var så uppspelt. Så, det dröjde inte så jättelång stund innan han kom fram till mig och jag kunde sätta grimma på honom och leda tillbaka honom till hagen.

Som vanligt hinner man ju spela upp alla möjliga hemska scenarier i huvudet:

• Han rusar ut på vägen och blir påkörd
• Han springer till någon av grannarnas hästar och att någon häst har sönder staketet och att de antingen börjar bråka, eller att han hinner betäcka någon
• Han springer på olämpligt underlag eller område så att han skadar sig

…är några av de saker som jag fasade för. Så, jag är evigt tacksam att han enbart valde att ha kul på fältet en liten stund, var mer intresserad av Dacke och Nisse än att springa iväg samt att han var så snäll att fånga till slut! Nu hoppas jag att det aldrig händer igen!

Tack till grannen Camilla med döttrarna Lina och Ebba som såg vad som hände, satte sig i bilen och åkte för att mota från vägen! Nu fick jag visserligen tag på honom på egen hand, men ifall jag inte hade lyckats så hade jag gladeligen accepterat all hjälp jag kunde få!