Queenie är väldigt överviktig just nu efter att ha tagit det lugnt och gått på samma ”mamma-diet” som Mony, men ser man henne precis bredvid Mony så ser hon riktigt smärt ut – hahaha! Stackars Mony är nästan sprickfärdig…

Här kommer lite fler ”spionage-bilder” på Mony och Queenie. Så mycket som Queenie ligger ner – och framförallt då hon hon allt som oftast ligger helt pladask – så skulle man kunna tro att det är hon som är högdräktig! Hahah! Hon gillar kanske helt enkelt att slappa!

I Monys fall kan jag tänka mig att det kanske inte alltid är så skönt att ligga ner nu när magen är så stor?

Här kommer ett ”litet” collage över vårt bygge av fölnings-/sjukboxar. Boxarna har ett innermått på cirka 2,5×3 meter, det vill säga 7,5 m2 per box. Vi är inte riktigt färdiga med allt, men jag är riktigt nöjd så här långt! Ena boxen är helt klar och i den står Mony på nätterna.

Klicka på bilden för att se den i ett större format. Bilden öppnas upp i ett nytt fönster.

Så härligt att kunna spionera på damerna – oavsett var jag befinner mig! Stort tack till Magnus som hjälpte mig med detta!!!

Minisarna är underbara små gosingar med stora personligheter! Det finns väldigt många fördelar med att ha en miniatyrhäst jämfört med en stor häst, men inte BARA fördelar! Det finns några nackdelar också. En av dem är att de kan skrämma livet ur en.

Jag upptäckte häromdagen att mina kära hästar med sin urgulliga storlek också kan göra det svårt för mig att se var de är. Kryppe skrämde livet ur mig när jag inte såg honom NÅGONSTANS! Han såg inte ut att vara vare sig i sin lilla ligghall, eller i hagen.

PANIK!!! VAR är hästen?!? Jag kunde verkligen inte se honom och då är ändå hagen väldigt öppen så det var ju inte så att han blev kamouflerad i en skogsdunge, eller liknande (som getterna när de ”försvann” i det höga gräset i somras. Magnus och jag stod länge och väl och kikade ut över hagen – inga getter! Plötsligt sticker någon av de vuxna upp huvudet och DÅ först såg vi dem!)

Jag ropar på honom några gånger – ingen respons. Paniken ökar. Har han rymt? Men, stängslet är helt och jag tror faktiskt inte han skulle gå så långt om han kom lös. Han är så lekfull och social att han nog skulle passa på att gå för att hälsa på de andra hästarna…

ÄR HAN STULEN?!?

Jag ropar en gång till, lite högre denna gång, då ser jag honom! Han kikar fram bakom två hösilagebalar som står precis utmed staketet och tydligen skapar ett perfekt litet vindskydd för där stod han och sov! Hahah! Han är så liten att han inte syns bakom två hösilagebalar!!!

Puh! Kunde skrattandes andas ut… För denna gång…

Oj, oj, oj! Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att tiden springer iväg och fölningen närmar sig med stormsteg!

LÄNGTAR som en tok efter fölis, samtidigt som jag innerligt hoppas att Mony inte fölar tidigt. Främst för att det bästa för fölets utveckling och överlevadschanser är om hon går tiden ut, men även för att jag inte är riktigt redo än.

Magnus och jag håller på att bygga två stycken fölningsboxar, köpt kameraövervakning som ska monteras upp samt har en del stängselarbete framför mig för att göra det mer rovdjursanpassat.

Den 6 april kommer jag dessutom att vara borta hela dagen då jag ska till Göteborg Horse Show. Usch, vad nervös jag kommer vara för att bara borta så många timmar så nära beräknad fölning!!! Men, mest nervös är nog Magnus som inte ens vill tänka tanken att vara själv hemma ifall Mony skulle föla!

Det är inte bara hingstarna som är duktiga och lättlärda. Queenie gick raka vägen upp på stenen utan att tveka det minsta! Min duktiga lilla loppa!

Häromdagen var jag på skogspromenad med Gizmo och Classe och passade då på att träna ”stå på stubbe”. Classe var direkt med på noterna. Duktig sötnöt!

Igår gjorde jag det andra dräktighetstestet på Queenie och det visade tydligt att hon tråkigt nog inte är dräktig.

Undrar om det första testet visade ett falskt positivt resultat (det visade trots allt inte lika tydligt som Monys test) och att hon därmed aldrig blev dräktig – eller om hon blev dräktig, men resorberade fostret någon gång mellan det första och andra testet.

Oavsett vilket så är det förstås jättetråkigt och gör mig lite orolig inför framtiden. Det är andra året på raken som det inte fungerade. Kanske kommer hon inte att fungera som avelssto?

Jag kommer att låta en veterinär kolla henne med ultraljud och eventuellt även blodprov för att se så att allt står rätt till, eller om det finns någon fysiologisk förklaring till varför det inte vill sig.

Jag får glädjas över att åtminstone ha ett dräktigt sto i år! Monys mage bara växer och växer och nu är det inte långt kvar! Bara två månader! *Längtar*

Om Mony och Queenie är snöhästar så är Classe och Kryppe sjöhästar! I alla fall för tre dagar sedan när all snö smälte och vi fick små sjöar hemma på gården. Perfekt träningstillfälle!

Här kommer bilderna på Classe som jag skrev om i förra inlägget.

Häromdagen hade jag lite skoj i dungen med Gizmo och Kryppe och efter det gjorde jag samma sak med Classe. De fick hoppa över stockar, dike och ställa sig på stubbar och stenar.

Jag trodde att det skulle krävas mer för att få hästarna att ställa sig på stubbarna och stenarna, men de förstod nästan på en gång vad det var som jag ville att de skulle göra – så duktiga, lättlärda och arbetsvilliga!

Först lite bilder på radarparet Gizmo och Kryppe. Bilder på Classe kommer i nästa inlägg.

Jag gillar inte vinter och kyla, men ibland är det kul med lite snö för då kan jag åka kälke bakom Classebusen! Häromdagen så var det precis det jag gjorde och det var jättemysigt.

Här är en video på när Classe fick ett busryck när jag longerade honom. Stolliga fluffboll!