Man blir aldrig för gammal för att mysa med, bli tröstad av och/eller vända sig till sin mamma för trygghet – någonting som Emmie ser ut att hålla med om!
You never get too old to snuggle with, get comforted by and/or turn to your mother for safety – something that Emmie seems to agree with!
Det var en ruskig snöstorm igår. Sådana dagar är jag glad att mina älsklingar går på lösdrift och kan gå in och ut som de vill oavsett tid på dygnet.
Getterna fick lite torkat sly med löv inomhus så att de hade lite och pyssla med, förutom hösilaget.
There was a horrific snowstorm yesterday. Days like those I am glad that my darlings are able to go in to and out of their shelter as they please no matter what time of day it is.
The goats got some dried leafy twigs so that they had a little to nibble on, besides the haylage.
Knasen har flyttat hemifrån… På sätt och vis. Han har flyttat från mamma Mony och ”moster” Queenie till Kryppe och därmed blivit granne till pappa Classe.
Det gick precis så bra som jag hade hoppats/trott att släppa ihop Knasen och Kryppe. Kryppe var så snäll och tålmodig! Det är verkligen roligt att Kryppe äntligen har en likasinnad kompis som han kan leka tillsammans med!
Knasen has left home… Sort of. He has moved out from mom Mony and ”aunt” Queenie to Kryppe and thus becoming neighbor to dad Classe.
It went exactly as well as I’d hoped/thought it would to put Knasen and Kryppe together. Kryppe was so friendly and patient! It’s really great that Kryppe’s finally got a like minded friend to playwith!
Jag glömde helt av att göra ett grattis-inlägg på Zallys tvåårsdag den 6 februari. Inte för att hon skulle se eller veta om det ändå, men jaja. Här kommer ett försenat grattis på födelsedagen till min fina tös Zally!
I totally forgot to do a happy birthday-post on Zally’s second birthday on the sixth of February. Not that she would see or know about it anyway, but whatever. Here’s a belated happy birthday to my pretty girl Zally!
I jakt på de godaste höstråna så pressar getterna sina huvuden så långt de kan genom rutorna på gallret på deras höhäck. Detta leder tyvärr till att mina stackars älsklingar blir alldeles kala på nosryggarna.
Jag är nu därför inne på att överge rutnätet och använda vanligt vertikalt galler istället. Jag inser att det kommer att bli mer spill, men hellre det än att mina bebisar fortsätter att skada sina nosryggar.
In search of the best straws of hay the goats press their heads as far as they can through the squares of the grid on their feeder. Unfortunately, this has caused my poor sweethearts to become bald on the bridges of their noses.
Therefore I am now contemplating abandoning the grid and use regular vertical bars instead. I realise that will lead to more waste, but I’d prefer that over my babies continuing to harm the bridges of their noses.
Jag har ridit för första gången efter ridolyckan för 2 år och 8 månader sedan, när jag bröt lårbenshalsen och splittrade lårbenet!!!
Det blev blandade känslor då det var underbart och roligt, men tyvärr också smärtsamt – vilket var en besvikelse (även om det inte kom som någon överraskning)…
Även om Dingo tyckte att det var konstigt – och kanske lite trist – att vi bara skrittade runt lite i hagen, så var han glad över att åtminstone få göra någonting överhuvudtaget.
I have ridden for the first time after my riding accident two years and eight months ago, which resulted in a broken femur head and a shattered femur!!!
I felt a mix of emotions as it was both wonderful and fun, but sadly painful as well – which was disappointing (although it didn’t come as a surprise)…
Even though Dingo seemed to think that it was a bit strange – and perhaps a bit boring – that we only walked around a little in his paddock, at least he was happy he got to do anything at all.
Häromdagen blev det en skogspromenad med dessa två mysiga grabbar. Dingo – som knappt har gjort någonting sedan han kom hem i augusti – blev så klart jätteglad! Han älskar verkligen när han får göra någonting.
Jag funderar på skaffa en hästskötare/medryttare som vill pyssla med honom och rida (och/eller gå promenader med) honom. Är du intresserad så kan du höra av dig på stensholmen@gmail.com
The other day I took a walk in the woods with these two cosy guys. Dingo – who’s barely done anything since he came home in August – was of course really happy! He really loves it when he gets to do something.