Det gör fortfarande ont, det värker i lederna och jag blir fort trött, men det går åtminstone åt rätt håll. Sakta, men säkert!

Hipp, hipp, hurraaaa – det är bäste älsklingen Magnus födelsedag!!! Hoppas du får en toppendag, Gubben! Jag älskar dig!

På grund av min allvarliga skada söker jag någon – eller några – som vill sköta om och kanske även motionera någon av, eller alla hästarna.

Du ska helst vara minst 18 år, annars krävs målsmans tillstånd.

Stort plus om du redan kan rida och/eller motionera hästar på annat vis (ex. longering), men absolut inget krav! Vill du bara komma och pyssla med någon av dem, eller rentav alla tre, så är du väldigt välkommen! Jag behöver all hjälp jag kan få.

Så fort jag orkar håller jag gärna gratis lektioner i teori/vård/hantering/longering/löslongering/löshoppning/tömkörning/ridning som tack för hjälpen – om så önskas!

OBSERVERA att det i dagsläget endast är aktuellt med ridning på Dingo och det är endast skritt samt lite trav som gäller, så den som letar häst att träna/tävla får tyvärr vända sig till någon annan.

Finns i Varola, cirka en mil från Skövde.

För mer info om mig och mina hästar vänligen besök hemsidan.

För kontakt, vänligen maila: stensholmen@gmail.com

Idag blev det en minipromenad på kryckor runt huset i härlig kvällssol. Jag stannade förstås till och pratade lite med hästarna också.

HEM, LJUVA HEM!!!

Idag fick jag komma hem från sjukhuset och det är verkligen SÅ underbart att komma hem till lugnet, tystnaden, friska luften, friheten och framförallt Magnus och mina fyrbenta bebisar!

Innan hemgång bytte de förbanden och då passade jag på att ta några bilder. Det läker verkligen fint!

Håll tummarna för att inget oförutsett händer – för jag får nämligen troligtvis åka hem imorgon! YAY!!! 

Jag längtar verkligen hem!

Jag är en vampyr… Det är i alla fall det som Magnus skämtsamt kallar mig! Skämt åsido så ligger jag fortfarande lågt i blodvärde (80) och fick därför ytterligare två transfusioner idag. Jag hoppas att det gjorde susen.

I övrigt så har jag haft en lite bättre dag idag och därmed klarat av fler saker på egen hand. Att kunna duscha och gå på toa själv är verkligen en lyx som man tar så för givet – tills någonting händer…

Nu vill jag bara HEM! Jag är extremt trött på att vara fast här på sjukhuset, även om jag vet att det är här som jag måste vara just nu. Jag saknar både de tvåbenta och mina underbara fyrbenta barn!

Avslutningsvis vill jag tacka alla blodgivare! Tack för att ni gav mig chansen att återhämta mig. Tack för att ni räddar liv!

PS. Blodgivare behövs även på djursidan! DS.

Grattis på Mors dag tillönskas världens bästa mamma! Jag älskar dig!

Efter förmiddagens fiasko fick jag senare på dagen hjälp av en sjukgymnast som visade mig vad jag klarar av – bara jag gör det på rätt sätt! Tack vare honom kunde jag ta mig ur säng och även gå en pyttevända samt sätta/lägga mig igen!

Jag fick även passiv träning med en Kinetec – en maskin som utför rörelsen åt mig, men som ändå ger rörelseträning!

Jag fick dessutom se röntgenbild på hur det ser ut nu efter operationen. Det är  verkligen inga små märgspik jag har!!! Jag fick prata med en av läkarna som opererade och hon förklarade att det verkligen var en svår och ful fraktur som gjorde operationen svår och tidskrävande.

Jag hade ju dessutom missuppfattat angående mängden blod som jag förlorade. Jag trodde att det var 1,5 liter totalt, men det var hela 2,5 liter!!! Jösses… Inte konstigt att jag var som en zombie efteråt och hade svårt att återhämta mig…

Operationssåret fortsätter att blöda, tyvärr, men det är väl en kombination av den rejäla operationen samt de blodförtunnande/antikoagulerande som jag dagligen måste injicera mig själv med för att minska risken för blodproppar.

Det blev ingen bra start på denna morgon… Förbandet hade blött igenom ganska mycket!

Dessutom skulle jag testa att resa mig ur sängen och testa gå med ett gåbord. Det gick helt åt skogen. Jag kom till sängkanten. Där tog det stopp och jag fick ge upp på grund av att det gjorde på tok för ont!

Jag är visserligen van att vara trött, men nu är jag tröttare än tröttast och det är tydligen inte så konstigt!

Jag blev av med 1,5 liter blod under operationen och mitt blodvärde ligger på 63… Så nej, inte konstigt alls att jag är trött!

Igår opererades jag – och det gick bra. Men, jag var alldeles för väck efteråt för att kunna blogga om det, eller ens meddela mina närmaste, så jag förstår att de blev oroliga!

TACK till ALLA som visat sympatier, stöd och erbjudit er hjälp! Jag har verkligen ett fantastiskt ”nätverk”!!!

Sen natt/tidig morgon fick jag se att det hade blött och vätskat igenom, så undersköterskan fick bättra på omslaget.

Jahapp… Då var det dags igen… Jag har ådragit mig en allvarlig lårbensfraktur…

Jag red nämligen Abbe helt själv för första gången – vilket började bra, men slutade i katastrof!

Han blev nämligen rädd för någonting och då tappade jag balansen på grund av att jag var lite för avslappnad och hade lite för långa tyglar.

Det i sin tur orsakade att han blev ännu mer osäker och försökte komma undan den obehagliga situationen. Då råkade han gå på en del saker som låg på marken, till exempel bildäck, och blev ytterligare mer upprörd.

Lång historia kort så tänkte jag att jag skulle hoppa av för att lugna honom från marken, men precis när jag ”tog sats” för att hoppa av så gör han ett bocksprån varpå mitt avhopp får en rejäl extraskjuts!

Jag vet inte hur jag lyckades, men höger ben tog HELA smällen och jag hörde klart och tydligt att någonting bröts av. Jag kan inte beskriva hur infernaliskt ont det gjorde!!!

Nu ligger jag på sjukhuset och väntar på att bli opererad… Röntgenbilderna är tagna efter att benet har dragits lite mer rätt. Det hade alltså gått av, brutits isär samt tryckts uppåt…

Behöver jag säga att det är plågsamt?!

Stackars Abbe var skärrad och darrade till och med. Trist att han fick en tråkig ”ridupplevelse”… Han var åtminstone fysiskt OK efteråt.

Tack, Sara & Angelica för hjälpen med djuren! Tack, Magnus för ditt stöd!

Det är inte enbart Alices födelsedag idag. Jag firar dessutom ett år tillsammans med min guldklimp Wish Airborn H ~ ”Abbe”!!! Jag hoppas innerligt på många, många fler år tillsammans!

En av de bästa dagarna i mitt liv var den 21 maj 2006. Då föddes nämligen min underbara Alice! Tänk att min lilla bebis har hunnit bli 11 år…

HIPP HURRA på din födelsedag, Cap Alcantara TA ~ ”Alice”!