Feelgood Miniatures

Ja, nästan i alla fall. Jag var så trött att jag egentligen hade tänkt att strunta i ridningen idag och ta igen mig istället. Det fick jag inte för Sara! Hon insisterade på att jag skulle ut med henne på tur och gav sig inte förrän hon tjatat ut mig – hahahah! Så då blev det så. En styck tur till klätterbackarna och vattenhålet blev det. Lite plaskande och klättrande i skritt. Vi delade på oss efter ett tag eftersom Sara red barbacka och inte ville klättra medan jag tänkte att om jag nu ändå red så kunde Alice lika gärna få göra någonting mer än att bara skritta – vilket vi ju gjorde igår. Så jag skulle klättra under tiden som Sara skrittade en liten runda.

Det gick väl sisådär. Gick gjorde det ju, men bägge hästarna blev spända och ”fåniga”. Alice gnäggade och stressade (men jag fick gjort det jag skulle i alla fall) och Dacke hade tydligen gått och hetsat och studsat så Sara valde att komma tillbaka. Därefter blev det några klättringar upp och ner (trots allt) och lite plask i vattnet innan vi skrittade hem igen.

Jag skriver nog ett separat inlägg om utrustningen och fler bilder kommer.

Efter gårdagens hårda träningspass förtjänade både Alice och jag en härlig skrittur i skogen i detta underbara väder. +17 grader visar temperaturmätaren! Helt otroligt! Kan inte minnas att det någonsin varit så varmt i mars? Hur som helst. En 45 minuter lång skrittur blev det och det var verkligen härligt.

Vi invigde ett bett som jag har tänkt att använda när vi kommer igång mer med AR (akademisk ridkonst). Ja, jag kommer givetvis att använda andra bett också och även bettlösa alternativ, men detta är ETT av de bett som jag kommer att använda. Jag kommer att visa och beskriva detta bett i ett separat inlägg.

Ni får ignorera de smutsiga benen! Hon är behandlad med honung och det fastnade givetvis smuts när hon rullade sig. Men, jag ville inte tvätta av det innan ridturen eftersom hon ska behandlas senare. Jag vill inte tvätta benen för ofta då jag tror att det kan störa sårens läkning. Hade jag använt benskydd hade det givetvis varit en annan sak.

Fröken Allison (ett av Alices – eller ja, Cap Alcantara TA:s – många smeknamn) var dock inte fullt så avslappnad som jag utan var väldigt vaken och reagerade (ryckte till, tvärnitade och så vidare) på saker som när fåglar flög upp från marken och lite större stenar som, enligt henne, ”dök upp från ingenstans”.

Dessutom gick hon och letade och lyssnade efter saker precis som om hon var fullkomligt övertygad om att hon skulle få syn på någonting värt att reagera på. Men, hon gick även sträckor där hon var någorlunda avslappnad och hon gick åtminstone med öronen framåt 99,9% av ridturen. Mysigt hade vi!

Det är så fult med säkerhetsvästen under tröjan! Men, säkerhet framför estetik.

Här kommer två innan-ridning-bilder från gårdagen där man lättare ser utrustningen som vi hade för dagen.