I morse, strax efter klockan 6, på dygn 341 nedkom Mony med en underbart fin hingstfölis! Mony klarade fölningen helt utan min assistans och bebis (som är en stor grabb på femton kilo!) verkar fullt frisk. En ”ihopknycklad” bakkota, dock, men det hjälpte jag till att räta ut med bandage.

Mony blev jättetrött, men verkar OK.

Återkommer med mer info och fler bilder imorgon!

Det är bitvis väldigt livligt i Monys mage. Jag har inte lyckats fånga de allra kraftigaste sparkarna på film, men här är lite fosterrörelser i alla fall. Stackars Mony! Det ser ut som att hon får elstötar.

Än så länge kniper Mony. Små tecken på förestående fölning finns, men inte mer än så.

Hur snygg får man vara, trots vinterpäls och smutsig man och svans? Min fine lille gubbe!

Tjejerna verkar ge boxarna godkänt och trots att hon blir instängd om nätterna går Mony gladeligen självmant in i boxen på kvällen (där väntar ju en massa god mat) och har inte bråttom ut på morgonen. Nästan varje dag får jag smacka ut henne.

Hahah! Insåg precis hur det låter – särskilt för icke hästfolk – med smacka menar jag såklart ljudet jag gör med munnen, inte att jag daskar till häststackaren!

Queenie är jätteavundsjuk på Monys diet då hon själv blivit satt på minimum-diet på grund av sin övervikt. Hon försöker alltid smita in i boxen – varje chans hon får!

Nu är äntligen boxarna helt klara – ur byggnads-synpunkt i alla fall! Nu är det ”bara” det estetiska kvar, som till exempel målning. Men, det kan jag ju inte göra just nu.

Queenie är väldigt överviktig just nu efter att ha tagit det lugnt och gått på samma ”mamma-diet” som Mony, men ser man henne precis bredvid Mony så ser hon riktigt smärt ut – hahaha! Stackars Mony är nästan sprickfärdig…

Här kommer lite fler ”spionage-bilder” på Mony och Queenie. Så mycket som Queenie ligger ner – och framförallt då hon hon allt som oftast ligger helt pladask – så skulle man kunna tro att det är hon som är högdräktig! Hahah! Hon gillar kanske helt enkelt att slappa!

I Monys fall kan jag tänka mig att det kanske inte alltid är så skönt att ligga ner nu när magen är så stor?

Här kommer ett ”litet” collage över vårt bygge av fölnings-/sjukboxar. Boxarna har ett innermått på cirka 2,5×3 meter, det vill säga 7,5 m2 per box. Vi är inte riktigt färdiga med allt, men jag är riktigt nöjd så här långt! Ena boxen är helt klar och i den står Mony på nätterna.

Klicka på bilden för att se den i ett större format. Bilden öppnas upp i ett nytt fönster.

Så härligt att kunna spionera på damerna – oavsett var jag befinner mig! Stort tack till Magnus som hjälpte mig med detta!!!

Minisarna är underbara små gosingar med stora personligheter! Det finns väldigt många fördelar med att ha en miniatyrhäst jämfört med en stor häst, men inte BARA fördelar! Det finns några nackdelar också. En av dem är att de kan skrämma livet ur en.

Jag upptäckte häromdagen att mina kära hästar med sin urgulliga storlek också kan göra det svårt för mig att se var de är. Kryppe skrämde livet ur mig när jag inte såg honom NÅGONSTANS! Han såg inte ut att vara vare sig i sin lilla ligghall, eller i hagen.

PANIK!!! VAR är hästen?!? Jag kunde verkligen inte se honom och då är ändå hagen väldigt öppen så det var ju inte så att han blev kamouflerad i en skogsdunge, eller liknande (som getterna när de ”försvann” i det höga gräset i somras. Magnus och jag stod länge och väl och kikade ut över hagen – inga getter! Plötsligt sticker någon av de vuxna upp huvudet och DÅ först såg vi dem!)

Jag ropar på honom några gånger – ingen respons. Paniken ökar. Har han rymt? Men, stängslet är helt och jag tror faktiskt inte han skulle gå så långt om han kom lös. Han är så lekfull och social att han nog skulle passa på att gå för att hälsa på de andra hästarna…

ÄR HAN STULEN?!?

Jag ropar en gång till, lite högre denna gång, då ser jag honom! Han kikar fram bakom två hösilagebalar som står precis utmed staketet och tydligen skapar ett perfekt litet vindskydd för där stod han och sov! Hahah! Han är så liten att han inte syns bakom två hösilagebalar!!!

Puh! Kunde skrattandes andas ut… För denna gång…

Oj, oj, oj! Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att tiden springer iväg och fölningen närmar sig med stormsteg!

LÄNGTAR som en tok efter fölis, samtidigt som jag innerligt hoppas att Mony inte fölar tidigt. Främst för att det bästa för fölets utveckling och överlevadschanser är om hon går tiden ut, men även för att jag inte är riktigt redo än.

Magnus och jag håller på att bygga två stycken fölningsboxar, köpt kameraövervakning som ska monteras upp samt har en del stängselarbete framför mig för att göra det mer rovdjursanpassat.

Den 6 april kommer jag dessutom att vara borta hela dagen då jag ska till Göteborg Horse Show. Usch, vad nervös jag kommer vara för att bara borta så många timmar så nära beräknad fölning!!! Men, mest nervös är nog Magnus som inte ens vill tänka tanken att vara själv hemma ifall Mony skulle föla!

Det är inte bara hingstarna som är duktiga och lättlärda. Queenie gick raka vägen upp på stenen utan att tveka det minsta! Min duktiga lilla loppa!

Häromdagen var jag på skogspromenad med Gizmo och Classe och passade då på att träna ”stå på stubbe”. Classe var direkt med på noterna. Duktig sötnöt!